Den nya versionen av Alex Fynns och Kevin Witchers bok Arsènal: The Making of a Modern Superclub beskriver Arsenals väg mot att etablera sig som en europeisk storklubb, och den subtila accenten ovanför e:t i Arsenal mer än antyder vem de ser som ansvarig för denna utveckling.
Arsene Wenger är Arsenals mest framgångsrike manager någonsin, även om han nu för första gången faktiskt är ifrågasatt på allvar, när hans löften om att Arsenals långa titeltorka snart ska ta slut börjar låta alltmer ihåliga. Fynn och Witcher beskriver hur Wenger rekryterades nästan som från ingenstans och förändrade Arsenals hela framtid.
Kevin Witcher är redaktör för The Gooner, ett av de mer berömda och lyckade fanzinen kopplade till Arsenal. Alex Fynn har av Arsene Wenger själv beskrivits som en fotbollsguru, och han har skrivit flera böcker om Arsenal och även om fotbollens mer allmänt politiska aspekter. De båda har förmodligen glömt bort mer om Arsenal än vad många andra hinner lära sig under en livstid.
Fynn och Witchers bok ger en spännande inblick i Arsenals inre värld, bland beslutsfattare och i styrelserum. Boken berättar hur Arsene Wenger med hjälp av David Dein förvandlade Arsenal från ett uppfattat tråkigt fotbollslag till ett lag som beundrades världen över för sin tekniska kvalitet. Den fortsätter med att beskriva hur David Dein tvingades bort från klubben av styrelsen och hur detta var nära att leda till Wengers avgång.
I boken ges vi skälen till David Deins avsked, resonemangen bakom flytten till Emirates, tillsättningen av Ivan Gazidis, och inte minst Arsenals löne- och transferpolicy. Det är en väldigt bra bok att läsa för alla som är intresserade av hur man bygger en storklubb baserat på långsiktigt hållbara principer.
:::
Man skulle kunna tänka sig att det är en bok som Mike Ashley, Newcastles ägare, har läst några gånger. För trots att han svarat för många blunders under de fem år han ägt klubben, så är det i mångt och mycket i samma avbild som han nu har lyckats bygga Newcastle.
Det är förmodligen heller ingen slump att när Ashley och hans medhjälpare skulle konkretisera sin vision för klubben så var det att omforma klubben till ett ”Arsenal on the Tyne”.
Alltmer börjar falla på plats för Newcastle. De ligger sexa i Premier League och har definitivt hugg på den europeiska cupplatserna. Alan Pardew har gjort laget taktiskt stabilt och med hjälp av chefsscouten Graham Carr har klubben formulerat en konstruktiv och framgångsrik transferpolicy som ligger mer i linje med så kallad Moneyball än att värva etablerade storspelare.
Därtill kommer nu nyheten att Newcastle också har börjat redovisa ekonomisk vinst, vilket gör att framtiden börjar se alltmer ljus ut för Newcastle. De står stadiga inför kommande regler om financial fair play, om det nu visar sig att UEFA gör allvar av dessa tankar.
:::
Ikväll får vi se om kopian är på väg att bli bättre än originalet.
Klart och tydligt är i alla fall att Newcastle håller på att lägga en stabil grund för sin egen status som storklubb, och att man gör det baserat till stor del på liknande principer som de som format Arsenal sedan Arsene Wengers ankomst till klubben.
…………………………………………………
I La Liga kastar man in avhuggna grishuvuden. I MLS kastar man in ölburkar på motståndarspelarna. Bara ännu ett exempel på kulturella skillnader inom den moderna fotbollen.
:::
Arsenal styrs av en manager och Chelsea styrs av sina engelska stjärnspelare, menar Wojciech Szczesny. James Lawton på Independent är inne på samma linje och jämför de båda klubbarna på ett måhända något mer genomtänkt sätt än vad den polske målvakten mäktar med.
https://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/james-lawton-arsenal-offer-chelsea-vital-lessons-even-in-failure-7544614.html
:::
Spelarna är delvis ansvariga för Chelseas resultat och för att Andre Villas-Boas fick sparken, framhäver John Terry. Vilket så klart är stort av honom att säga efter att Villas-Boas fått sparken, och det så klart inte varenda människa redan insett.
Be Champions!!