Kultur och struktur i Liverpool

Det beror inte enbart på Steven Gerrards magiska kväll där han blev den förste spelaren på 77 år att göra ett hattrick i ett Merseysidederby. Inte heller kan man säga att det i någon större utsträckning berodde på att Everton hade möjligheten att passera Liverpool i ligatabellen. Det är och var kort och gott en fråga om kultur.

Liverpool är en av de kulturella huvudstäderna inte bara inom engelsk utan också europeisk fotboll. Dess två stora klubbar, Liverpool FC och Everton FC, hör båda till Englands allra mest framstående såväl sett till meriter som till traditioner.

Där finns alltså i båda klubbarna ett kulturkapital i överflöd, men för att bygga en långsiktigt framgångsrik fotbollsklubb behövs också ett starkt strukturkapital, och där ser förutsättningarna annorlunda ut.

:::

Everton är en klubb som har ett starkt kulturkapital och dessutom vissa tydliga delar som utgör ett starkt strukturkapital. David Moyes är inne på sitt elfte år som manager för Everton och under hans tid i klubben har klubben byggt upp en stark ungdomsakademi, framstående coachning och ett effektivt scoutingsystem.

Med hjälp av ett starkt strukturkapital har David Moyes alltså tagit klubben precis så långt som förmodligen är möjligt sett till klubbens begränsade resurser. Klubben som organisation är väldigt stark, men saknar de materiella förutsättningarna (såsom en större arena och kommersiella avtal) att uppnå någon direkt hävkraft.

Någon titel har denna tid inte lett till för Everton, även om det varit nära vid några tillfällen. Men för en klubb av och med Evertons storlek och förutsättningar så kan inte framgång mätas enbart i mängden titlar.

Men man kan ändå räkna med att Everton och David Moyes ser möjligheten att åtgärda denna brist den här säsongen. Under helgen möter man Sunderland hemma på Goodison Park i FA-cupens kvartsfinal. I ligan befinner sig Everton i ett ingenmansland, räkna med att David Moyes kommer gå all-in för att kröna sin tid i klubben med en efterlängtad cuptitel.

Och givet att man till skillnad från sina rivaler om cupbucklan inte har något annat som distraherar i form av avgörande ligaspel så har de den fördelen att de kan fokusera helt och hållet på cupen.

:::

Liverpool är inte en klubb med ett mindre kulturellt sparkapital. Snarare tvärtom, alltsedan Bill Shankly genom sin blotta viljestyrka lyfte upp klubben ur medelmåttighetens träsk så är det en klubb präglad av just kultur.

Men Liverpools problem är och har under en längre tid också varit klubbens strukturkapital. Det var en gång i tiden en klubb med ett otroligt starkt strukturkapital, men närapå ett decennium av liknöjdhet följt av nästan två decennier av hybris har sakta men säkert brutit ned detta kapital.

Med nya och långsiktigt tänkande amerikanska ägare är klubben på väg att återigen bygga upp ett strukturkapital. När det gäller att leda detta arbete, utan att samtidigt försvaga klubbens kulturkapital, vilket kan vara lätt hänt i tider av modernisering, så kan ingen vara bättre lämpad än Kenny Dalglish. Han personifierar klubbens kultur och är samtidigt en lagbyggare av rang.

Dalglish är i början av sitt arbete i klubben men hans arbete har redan burit frukt i form av framgångar i cupspelet. Cuptiteln man för några veckor sedan vann på Wembley var klubbens första på sex år, och långt har man också gått i FA-cupen där man i helgen möter Stoke i kvartsfinal, efter att tidigare ha eliminerat bittra fienden Man Utd.

Ändå höjs röster om Kenny Dalglishs position, uppseendeväckande nog också från klubbens egna supportrar. Det är så klart lagets ligaprestationer som inte varit acceptabla utifrån klubbens och supportrarnas förväntningar. Dalglishs taktiska kunskaper ifrågasätts.

Om ambitionen emellertid är att konstruera långsiktig och ihållande framgång för klubben så är emellertid taktiska färdigheter underordnade just det strategiska lagbyggandet. Alex Fergusons främsta egenskap är det senare snarare än det förra. José Mourinho är en briljant taktiker, men några långsiktigt stabila lagbyggen har han inte lämnat efter sig.

Det Liverpool saknar och behöver bygga upp är sitt strukturkapital. Att byta ut Kenny Dalglish vore det snabbaste sättet att rasera de tendenser till nytt strukturkapital som klubben nu håller på att bygga upp. Effekten av ständiga managerbyten kan Liverpool se i Chelsea, där klubbens volatilitet nu är extremt hög och där endast ett existerande humankapital i form av enskilda spelare håller laget ovanför vattenytan.

Liverpool har under senare år varit farligt nära att tangera samma situation med att vara helt beroende av existerande humankapital. Men humankapital är också såväl flyktigt (Torres) som förgängligt (Gerrard), och är därför något som en långsiktigt tänkande klubb bör undvika att göra sig alltför beroende av.

De Liverpoolsupportrar som nu vill se Kenny Dalglish försvinna från posten som manager i Liverpool bör kanske ta ännu en noggrann titt på Chelsea och fråga sig själva: Är detta vad vi önskar oss?

:::

Men naturligtvis är det inte bara Everton och Liverpool som siktar på att ta sig till Wembley i den här säsongens upplaga av FA-cupen.

Tottenham är också svältfödda på titlar och hemma mot Bolton måste de se goda möjligheter att ta sig till Wembley, att komma ett steg närmare cuptiteln, och även att hitta tillbaka till sig själva efter en rejäl formsvacka under de senaste veckorna.

Chelsea verkar redan ha hittat tillbaka, bokstavligen, till sig själva och hemma mot Leicester borde de ha goda möjligheter till avancemang. Roberto Di Matteos inledning som manager i klubben ger onekligen starka vibrationer av hur det gick under Guus Hiddink.

Och naturligtvis kommer vare sig Stoke eller Sunderland att bara rulla över mot Liverpool och Everton. Om man i varje omgång ska försöka hitta en ”moralisk final” så är det så klart Everton vs Sunderland på Goodison Park. Det är helgens stora match.

…………………………………………………

Helgens ligamatcher: Fulham vs Swansea, Wigan vs West Brom, Wolves vs Man Utd, samt Newcastle vs Norwich.

Betydelsefull match på Molineux.

:::

Semituff lottning för Chelsea i Champions League. Benfica blir en tuff nöt att knäcka, men det ska inte vara omöjligt för Chelsea. Tuffare blir det i så fall i semin där Barcelona eller Milan väntar.

Det är en lång och svår väg att vandra för Chelsea om de ska lyckas realisera det senaste decenniets drömmar om en Champions League-titel. Men det som inte är långt och svårt är heller inte lika mycket värt.

De är inte favoriter, men räkna inte ut dem.

:::

Ni får (förmodligen) nöja er med denna blogg under helgen, som ju också täcker upp matcher från båda dagarna.

Be Champions!!