Om vi endast tittar på Chelseas och Tottenhams moderna historia så är det lätt att tro att inte mycket förenar de båda klubbarna. De ena en representant för den moderna storfotbollen och de andra mer de naiva småkusinerna. Men sett ur ett längre historiskt perspektiv så är det två klubbar med stora likheter.
Det är ju två gamla lirarlag nämligen, eller två lag med en sådan här lätt typisk bohemstämpel som så många mer välkända eller välsupportade klubbar brukar få när de kanske inte vinner fullt så många titlar som andra klubbar. Det hänger så klart också på att båda klubbarna kommer från London, och därför lätt ges något av en glidarstämpel i bästa fall eller kanske ses som ”southern softies” i värre fall.
Vacker och underhållande fotboll har det emellertid alltid spelats av Chelsea och Tottenham. Och det är två klubbar som verkligen har haft sina lirare; Peter Osgood, Danny Blanchflower, Jimmy Greaves, Glenn Hoddle, Paul Gascoigne, David Ginola, Gianluca Vialli, Gianfranco Zola, Charlie Cooke, Ray Wilkins med flera. Listan kan göras mycket lång.
Det var emellertid sällan som de båda lagen räckte till i kampen om den engelska ligatiteln. I cuperna däremot triumferade de däremot någorlunda ofta, antingen genom att vinna eller i alla fall gå långt. Tottenham tog bland annat två raka segrar i FA-cupen i början av 1980-talet, och under 1990-talets andra halva byggde Chelsea på sitt renommé genom ett antal inhämtade engelska och europeiska cuptitlar.
De var båda cuplag som ville bli mer och de båda har på lite olika sätt vidtagit åtgärder för att uppnå det. I båda fallen dessutom på sätt som förändrat de båda klubbarnas identitet och självbild.
:::
I Chelseas fall handlade det om ett tämligen snabbt kosmetiskt ingrepp. Med plötslig tillgång till Roman Abramovichs oljemiljarder så luftlandsattes ett projekt som gick ut på att göra Chelsea till en global storklubb, ett projekt som förändrat såväl den engelska som den europeiska fotbollskartan. Chelsea gick på ytterst kort tid från chumps till champs.
I Tottenhams fall var det en längre och kanske också mer smärtsam process. I och med Harry Redknapps ankomst till klubben verkar dock något ha förändrats i och med klubben. Inträdet i Champions League, och den relativa succé som klubben gjorde där, har definitivt gett mersmak, och den här säsongen har gått ut på att komma tillbaka till finrummet. Men i avsaknad av en egen oljedaddy så har den utvecklingen väckt andra större frågor för klubben, som till exempel en flytt från White Hart Lane till Olympiastadion i en helt annan del av London.
:::
I sådan limbo befinner sig de båda klubbarna nu. Chelsea som ett lag symboliskt på åtminstone tillfällig nedgång. Och Tottenham som ett lag på uppgång, även om den senare delen av säsongen har inneburit ett oroväckande ras i tabellen.
Med fem matcher kvar av ligasäsongen så skiljer två poäng mellan klubbarna i jakten om den sista Champions League-platsen, med Newcastle mitt i smeten som en ytterst påträngande joker. Därtill är det FA-cupsemifinal och en chans till en titel som skulle göra säsongen åtminstone drägligt lyckad för de båda klubbarna som en gång i tiden hade sett det som en succé, men som numer har större ambitioner än så.
:::
En plats mot Liverpool i finalen står alltså på spel idag, och kanske också viktiga mentala fördelar i den fortsatta ligakampen. Oavsett vilket så blir det en tuff final för Liverpool. Tottenham är hungriga och har haft betänkligt lätt för Liverpool på senare tid. Chelsea å andra sidan är aldrig lätta att tampas med när de sniffar en titel runt hörnet.
……………………………………………………………….
Dagens övriga matcher: Man Utd vs Aston Villa
Man City har inte gett upp och Man Utd har definitivt pressen på sig. Ska man lyckas hålla undan så måste man definitivt se till att vinna sina tre till antalet återstående hemmamatcher.
:::
Att Liverpool inte ville spela sin semifinal den 15 april är förståeligt. Men sett till hur andra fotbollsförbund stöder sina klubbar i det europeiska cupspelet, så är det så klart ren parodi att FA tvingar ut Chelsea på söndagskvällen för den här semifinalen, endast tre dagar innan den så otroligt viktiga första matchen mot Barcelona.
Det har skapat mycket bitterhet. En tyst minut för Hillsborough är inplanerad också inför dagens match. Farhågan är så klart att den bitterheten också tar sig ett ljudligt uttryck under denna tysta minut.
:::
23 år sedan tragedin på Hillsborough alltså. Och 100 år sedan en av historiens mest ökända fartygskatastrofer – Titanic. Skeppet utgick från Southampton, som emellertid fortfarande har chansen att undvika skeppsbrott i The Championships uppflyttningsstrid.
Be Champions!!