Så har då Premier League, med anledning av 20-årsjubiléet, i tisdags lanserat sin 20 Seasons Awards-kampanj och tillkännagivit samtliga nominerade i respektive kategori. Med en extrainsatt bloggserie under kvällstid kommer jag under de här två veckorna att presentera och diskutera mina vinnare under respektive kategori.
Fem lag är nominerade av Premier League inom kategorin bästa lag. Detta är Blackburn Rovers 1994/95, Man Utd 1998/99, Arsenal 2003/04, Chelsea 2004/05, samt Man Utd 2007/08. Det är en lista jag kommer utgå från men inte begränsa mig till i mina resonemang.
:::
Vad är då de främsta kännetecknen för ett riktigt stort lag? Naturligtvis är det ytterst subjektivt, men jag har i alla fall mina tankar. Två grundläggande krav är att det måste spela bra såväl som framgångsrik fotboll.
Riktigt stora lag definieras dock av något mer. För det första uppnår det långvarig framgång, exempelvis sätter jag stort värde på förmågan att försvara en ligatitel. För det andra så nedkämpar det åtminstone en formidabel motståndare.
Det första kriteriet eliminerar Blackburn Rovers, och det ställer också till en del problem för Arsenals i mina ögon två stora lagbyggen, som kan symboliseras av Arsenal 1997/98 samt Arsenal 2003/04. Det är ett märkligt faktum att Arsenal inte vid ett enda tillfälle under Premier League-eran har försvarat en ligatitel.
Det andra kriteriet är också problematiskt för Arsenal 2003/04. Man Utd var då på nedgång samtidigt som Chelsea var precis i början av sin uppgång. Jag tycker också att det eliminerar Man Utd 2007/08 från diskussionen. Chelseas kaos hade då tagit sin början och övriga rivaler var försvagade.
:::
Icke desto mindre landar jag i en kortlista bestående av tre lag:
Man Utd 1998/99. Det lag under Premier League-eran som mest erinrar om dagens Barcelona sett till form och kvalitet i sitt offensiva spel, med världens vid den tiden bästa mittfält. Åstadkom vad inget annat lag gjort i engelsk fotbollshistoria, och försvarade sin ligatitel också under de därpå följande två åren.
Arsenal 2003/04. Att gå obesegrade genom en hel säsong trumfar allt prat om kriterier. Det här var ett bländande lag som spelade en blixtrande snabb och tekniskt flytande fotboll. Ett lag smockfullt med karaktärsspelare och spetskvalitet på varenda position, på toppen av sin förmåga, som vann ligan i överlägsen stil.
Chelsea 2004/05. Det här laget förändrade kartan för engelsk fotboll för all framtid och satte en helt ny kvalitetsstandard i Premier League. Det slog rekord i mängder. Flest antal poäng, flest vunna matcher, flest vunna matcher på bortaplan, minst antal insläppta mål. Överlägsna seriesegrare, de försvarade sin titel och dess storhetstid varade in i nästa årtionde.
:::
Mitt val av Premier League-erans bästa lag är Man Utd 1998/99.
Jag tänker inte hyckla objektivitet. Det kan så klart diskuteras om Champions League ska vägas in eller helt utelämnas. En diskussion där jag hamnar lite i mitten.
Det som avgör det för mig är just att de under en säsong ”vann allt”, kvaliteten på fotbollen som jag menar är den högsta under Premier League-eran, att de vann ligan oavbrutet under tre säsonger. Samt inte minst att de nedkämpade en fruktansvärd rival i form av Arsenal, vars uppsättning från 1997 fram till ungefär 2000 jag personligen anser är Arsenals bästa någonsin, alltså bättre än den så hyllade Invincibles-upplagan. Ett lagbygge jag personligen anser borde vara ett självklart bidrag i denna kategori, även om Arsenal 2003/04 alltid kommer vara de som nämns i historieböckerna.
Jag beundrar det som Arsenal 2003/04 uppnådde, det är en fantastisk prestation. Jag har mina kriteriebaserade tveksamheter jag nämner ovan. Jag har också personligen lite svårt att tillmäta ett unikt värde till något som beror på så väldigt små marginaler. Som till exempel att en straff för motståndarna på tilläggstid tar i ribbans underkant snarare än går i mål. Fotboll, i synnerhet då en ligasäsong, går ut på att vinna så mycket som möjligt och ta så många poäng som möjligt, inte på att inte förlora. I mina ögon är alltså Chelsea 2004/05 en ännu mer beundrandsvärd prestation.
Det är alltså Chelsea 2004/05 som ger mig mest ångest i mitt val. Det var ett helt fantastiskt lag. Järnstarkt, till synes omöjliga att besegra också på längre sikt. Man Utd 1998/99 spelade en i mina ögon bättre fotboll, och vann mer, och hade förmodligen en tuffare konkurrent under sin tid. Icke desto mindre kan jag leka med tanken om en matchserie mellan dessa båda lag om säg tio matcher.
Den hade förmodligen Chelsea 2004/05 vunnit.
:::
Be Champions!!