Så har då Premier League, med anledning av 20-årsjubiléet, i tisdags lanserat sin 20 Seasons Awards-kampanj och tillkännagivit samtliga nominerade i respektive kategori. Med en extrainsatt bloggserie under kvällstid kommer jag under de här två veckorna att presentera och diskutera mina vinnare under respektive kategori.
Sex säsonger är nominerade av Premier League inom kategorin bästa säsong. Dessa är 1994/95, 1995/96, 1997/98, 1998/99, 2004/05, samt 2007/08. Det är en lista jag kommer utgå från men inte begränsa mig till i mina resonemang.
:::
Hur vi upplever en säsong är förmodligen intimt kopplat till hur den säsongen gick för ett visst lag. Men vad om något kännetecknar då en riktigt bra eller rent av fantastisk säsong?
Till att börja med tycker jag att en riktigt bra säsong ska leva ända in i dess slutomgång. Dessutom tycker jag att den ska leva i båda ändarna av tabellen, det vill säga både i titelstriden och i nedflyttningsstriden. Jag tycker även att en stor säsong ska innehålla fler än två lag inblandade i titelstriden, i nedflyttningsstriden är ju det per definition en självklarhet.
Av de anledningarna försvinner 1994/95. Förvisso var det hårfint i titelstriden in på sista dagen, även om det under säsongen bara var två lag inblandade, men trots att fyra lag flyttades ned den säsongen så var det i princip klart inför sista omgången vilka dessa lag skulle bli.
Det gör också att 2004/05 får det tufft. Det var förvisso en mäktigt dramatisk nedflyttningsstrid, där West Brom i sista omgången kompletterade vad som var en av de främsta great escapes någonsin. Men titelstriden var synnerligen odramatisk, med Chelsea som överlägsen vinnare.
Däremot vill jag addera 2006/07 till listan. Även om titelstriden inte gick ända in i sista omgången, så var det ändå en mäktig tvekamp mellan ett benhårt Chelsea och ett pånyttfött Man Utd som bjöd på några riktigt dramatiska omgångar under vårspurten. Nedflyttningsstriden var dock synnerligen dramatisk, med fyra lag som lekte hela havet stormar med den sista nedflyttningsplatsen ända in i sista omgången. Därtill uppföljd av Carlos Tevez-inspirerad kontrovers.
:::
En kortlista om fem säsonger således:
1995/96. Ett maratonlopp till titelstrid mellan Newcastle och Man Utd, med ett upphämtat tolvpoängsförsprång, några helt fantastiska fotbollsmatcher, och mediala sammanbrott. Ligan avgjordes på Riverside i sista omgången. Inte bara det, Coventry och Southampton klarade sig kvar på målskillnad i Premier League på Man Citys bekostnad.
1997/98. Omvända roller när Arsenal hämtar upp Man Utds försprång och vinner ligan med en ynka poäng och annonserar en så kallad ny världsordning inom engelsk fotboll. Ytterst dramatiskt också i nedflyttningsstriden där gamla klassiska Everton till sist klarar sig kvar på fem måls bättre målskillnad än Bolton.
1998/99. En stentuff tvekamp mellan ligans båda jättar som gick ända in i sista omgången, där Arsenal var mästare under en halvlek när Tottenham tog en dramatisk ledning på Old Trafford. Vad som ofta glöms bort med säsongen är att både Arsenal och Man Utd startade säsongen märkligt labilt, vilket gjorde att både Leeds, åtminstone fram till runt nyåret, och inte minst Chelsea var med i striden.
2006/07. Chelseas dominans utmanades av Man Utd och de båda lagen sporrade varandra till en allsmäktig fotbollskamp. Sena mål i parti och minut, osannolika vändningar, något som förebådade vad som komma skulle. Därnere var det dramatiskt värre. Fyra lag försöker undvika den sista nedflyttningsplatsen, Sheffield United drar nitlotten när West Ham på något sätt lyckas vinna på Old Trafford.
2007/08. Inget lag har vunnit Premier League på målskillnad, men den här gången var det upplägget inför den sista omgången. Man Utd behövde vinna borta mot Wigan och till sist lyckades man, något som förmodligen ledde till att Chelsea släppte in kvitteringen hemma mot Bolton i slutet. Fyra lag kämpade i nedflyttningsstriden om att bli ett av de två lag som höll sig kvar. Birmingham och Reading, med tre mål skillnad, blev förlorarna.
:::
Mitt val av Premier League-erans bästa säsong är 2007/08.
Spänningen i båda ändarna av tabellen ända in i slutomgången är det som väger tyngst. Också det faktum att engelsk ligafotboll vid den här tidpunkten var den allra främsta i Europa bidrar till värdet, likaså den episka maktkampen mellan Chelsea och Man Utd som här nådde sin kulmen. Sist men inte minst spetsades också säsongen till av att Arsenal tog med sig en klar ligaledning ända in i februari.
:::
Be Champions!!