Draken lyfter i motvind. Så lyder ett uttryck som handlar om förmågan att prestera som bäst när omständigheterna är som allra svårast. Och är det något som Chelsea verkligen har visat i Champions League den här säsongen så är det just att de är fantastiska motgångsspelare.
Det kommer inte bli mindre av den varan i Champions League-finalen, oavsett vilka de nu möter där. Lagets kapten John Terry är avstängd. Lagets hjälte och mittfältsmotor Ramires är avstängd. Försvarsklippan Branislav Ivanovic är avstängd. Utilitymannen på mittfältet Raul Meireles är avstängd. Huruvida Gary Cahill hinner bli frisk återstår att se.
Chelsea kommer gå in i finalen en halv startelva kort. De kommer ses som tydliga underdogs. Kanske är det omständigheter som passar dem perfekt.
:::
Chelseas seger över Barcelona är en seger för idén att det finns fler än ett sätt att spela fotboll på för att vinna fotbollsmatcher. Det är ett slag i magen på den kulturimperialism som följt i den moderna fotbollskonsumerismens led.
Den katalanska pressen var naturligtvis inte fullt så storsinta efter matchen, när de beskrev Chelseas seger som ”orättvis, grym och horribel”. Men de hade mer än så att säga om saken:
“It is difficult to explain how the club could throw away a tie in which it was infinitely better than its rival. The Chelsea at Camp Nou was like that of the first leg at Stamford Bridge. A team stingy, cowardly, vulgar. Unworthy of a competition as big as this. Their ultra-conservative tactic led them to defend tooth and nail with all players in the area of Cech. It’s amazing how, with so little, they were able to score three goals in 180 minutes.”
Den sista meningen antyder trots allt det som de i sitt eget raseri verkar ha glömt bort, nämligen att over 180 minuter så gjorde Chelsea fler mål än vad Barcelona mäktade med.
Ett lags uppgift och ansvar är endast att försöka vinna. Genom att bygga på sina egna styrkor samt neutralisera motståndarens styrkor. Det har inget ansvar att spela fotboll på ett sätt som hjälper sin motståndare.
Rolig men kanske vilseledande bild av matchen, då den antyder att Barcelona sköt i större utsträckning än vad de kanske gjorde, av vad som ser ut att vara tecknaren av Herman Hedning.
![]()
:::
John Terry var i toppform efter att han blivit utvisad igår kväll. Under matchen försökte han få det till att det var ett oavsiktligt knä i ryggen på Alexis Sanchez, vilket naturligtvis är struntprat.
Efter matchen, och förmodligen efter resultatet och vetskapen om att den första ursäkten togs emot så där lagom positivt, kom ett annat yttrande där han medger att det såg illa ut men att alla som känner honom vet att han ”is not that kind of player”.
Men John, det är väl precis vad du är?
:::
![]()
Nåja, nu gjorde väl ändå Fernando Torres endast ett fotbollens motsvarighet till mål i tom bur. Det var inte han som faktiskt avgjorde matchen för Chelsea, de ledde ju redan cupmötet, men visst var det något otroligt symboliskt med att just han fick göra sista målet och slå den sista spiken i Barcelonas kista.
:::
Barcelonas vanligaste passningskombination under matchen var Sergio Busquets till Xavi, som förekom 30 gånger. Chelseas vanligaste kombination, som förekom sex gånger, var Peter Cech till Didier Drogba. Michael Cox på Zonal Marking som berättar.
![]()
:::
En horribel känsla av déja-vu måste ha drabbat Cesc Fabregas under den här senaste veckan. Men låt oss också komma ihåg att Barcelona är långt ifrån döda och begravna.
:::
Chelsea är i final i Champions League. Chelsea ligger sexa i Premier League. Jo, så klart, Premier League är naturligtvis döende. Eller om det nu är så att europeiskt cupspel kanske inte är världens bästa indikator för ligakvalitet.
Visst spelade Chelsea defensivt taktiskt mot Barcelona, naturligtvis, men kanske bör det påpekas att den här typen av matcher, mot sämre lag som försvarar sig organiserat och anfaller snabbt och med kvalitet, ställs engelska topplag mot i varenda ligaomgång.
Kvaliteten på Premier Leagues mitten- och bottenlag har ökat markant under den senaste femårsperioden. Att ständigt behöva bryta ned sådant motstånd är tungt också för topplag, och ligan drar därför mycket energi från övrigt cupspel.
:::
Den katalanska pressens buttersmurfar gav för övrigt Pep Guardiola en 3:a i betyg och Roberto Di Matteo bara en 2:a. Trots att det alltså var Chelsea som vann och gick vidare till final.
:::
Chelsea, precis som Liverpool, har nu möjligheten att vinna två cuptitlar den här säsongen och därigenom rädda sin säsong. Skillnaden är möjligen att Chelsea också har möjligheten att rädda nästa säsong av bara farten. En seger i Champions League-finalen tar dem till Champions League även nästa säsong, även om de slutar på sjätteplats i ligan.
Vilket i så fall skulle betyda att det lag som slutar fyra i Premier League bara får spela Europa League nästa säsong.
:::
Be Champions!!