Det är en final mellan två lag som hittills den här säsongen är antingen obesegrade i cupspel, eller så har de förlorat en enda match mot just den här finalens motståndare. Det är också finalen mellan de två klubbar som det här året och under de senaste åren har varit Englands två genomgående bästa cuplag.
Exakt hur det kommer sig att just dessa båda klubbar har blivit så framträdande i cupspel är en öppen fråga. Förmodligen har det att göra med att det är de två klubbar som rent taktiskt spelar ett i cuperna mest gångbart spel, baserat på att undvika förlust. Taktiken på lördag kommer bli betydelsefull, där det i båda fallen handlar om att stoppa motståndarnas bolleverans till sin respektive anfallslinje.
:::
Det är den känsliga cupfinalen
Det är samtidigt en final mellan två klubbar som haft en väldigt märklig och på samma gång misslyckad säsong. Båda lagen har gått bra i cupspelet men svarat för en så kallad episk fail i ligaspelet. Chelsea missar Champions League för första gången sedan dinosaurierna vandrade på jorden, och Liverpool gör sin sämsta säsong på över 50 år, i vissa fall sin sämsta säsong på snart 100 år.
Utgången av cupfinalen styr mycket av klubbarnas respektive känsloläge. För Liverpool handlar det om att skapa ett positivt eftermäle för den här säsongen, med två cuptitlar, och ta det med sig in i nästa säsong. En förlust omintetgör detta och gör tvärtom eftermälet till något belastande.
För Chelsea handlar det inte bara om att rädda den här säsongens eftermäle, utan om att behålla det positiva känsloläge som finns i klubben efter att Roberto Di Matteo tagit över managerposten, och inför den stundande Champions League-finalen, där inte bara den här säsongen utan också nästa säsong kan räddas. En förlust i den här cupfinalen, och man riskerar gå in med helt fel tankar på Allianz Arena om några veckor.
:::
Det är den arga cupfinalen
Det är en final mellan två lag som inte riktigt gillar varandra. Rättare sagt är det kanske två lag vars supportrar inte gillar varandra och sina respektive klubbar. Det beror på ett flertal skäl. Dels väcker det till liv en cupbaserad rivalitet från förra årtiondet, där de båda lagen inte bara möttes i en cupfinal i Cardiff utan också ett antal gånger i Champions League.
Dels blev glädjen i Liverpool så klart inte särskilt stor när lagets anfallshjälte Fernando Torres lämnade klubben för just Chelsea. Ingen klubb, och framför allt inte dess supportrar, tycker om att bli påminda om sin egen dödlighet. En stor del av vilket lag som faktiskt vinner lördagens cupfinal kommer som jag ser det handla om vilka som känner sig mest hemma på Wembley. Och den känslan skapas först och främst på läktarna. Vilka vinner den kampen?
:::
Det är den tveksamma cupfinalen
Det är en final mellan två lag som under hela säsongen har haft svåra problem att hitta rätt i sin anfallsuppställning. Det beror inte på en brist på spelare, båda lagen har på pappret otroligt imponerande uppsättningar med anfallare. Kanske är det snarare fråga om en överflödets förbannelse. Eller helt enkelt att taktiken inte drar nytta av samtliga spelares kvaliteter.
Chelsea har haft stora problem att välja mellan Didier Drogba, som med ett närmast unikt självförtroende ändå fortsätter att konsekvent leverera också i de största matcherna, och megavärvningen Fernando Torres, som haft det desto svårare men som har börjat hitta rätt i Chelseatröjan mot slutet av den här säsongen. Kraft och tyngd eller fart och finess, det är två helt olika vapen Chelsea har tillgång till. Vilket väljer man den här gången?
Liverpools målskytte den här säsongen har varit avgrundsdjupt dåligt. Det beror inte på ett lågt antal skapade chanser eller få avslut, det har helt enkelt visat sig närmast omöjligt att få in bollen i målet. I Luis Suarez har klubben onekligen en anfallare av högsta klass, men någon avslutare av guds nåde är Suarez inte. Därtill har han en tendens att hamna för långt från målburen. I Andy Carroll har Liverpool ett starkt sparkapital, men rent taktiskt har Kenny Dalglish oftast valt att spara snarare än konsumera detta kapital.
Samtidigt borde det vara frestande för Liverpool att köra med Andy Carroll den här matchen. Chelsea har inte minst mot Barcelona visat att de mer än väl klarar av att ställa upp ett sådant försvarsspel som så frustrerat Liverpool och Luis Suarez så många gånger den här säsongen. Ett vapen mot det är kraft och tyngd, att ställa olika frågor på samma gång till Chelseas backlinje, och det bidrar Andy Carroll med som ingen annan i Liverpool.
Plus att han borde ha rätt positiva känslor från Wembley, han har ju redan avgjort en cupsemifinal där under säsongen.
:::
Det är den prestigeladdade cupfinalen
Den här finalen är annorlunda jämfört med övriga FA-cupfinaler under de senaste fem åren. Skälet är att det är en final mellan två av de engelska topplagen, eller storklubbarna är kanske ett mer rättvisande begrepp just den här säsongen. En cupfinal är alltid en cupfinal, men Man City vs Stoke, Chelsea vs Portsmouth, Chelsea vs Everton och Portsmouth vs Cardiff, får svårt att skapa den riktigt täta cupfinalatmosfären.
Kanske har det något med nya Wembley att göra, och att numer också semifinalerna spelas där. Kanske har det fått intresset för FA-cupen att dala ytterligare. Den senaste FA-cupfinalen mellan två engelska storklubbar kom hur som helst 2007, mellan Chelsea och Man Utd, och var den första finalen och den första matchen på Wembley sedan nybygget. Därefter har det varit tomt på den fronten.
:::
Förhoppningsvis blir det så klart också en bra FA-cupfinal.
…………………………………………………
Kvällens match: Blackpool vs Birmingham.
Otroligt imponerande vinst för West Ham igår på bortaplan mot Cardiff, och The Hammers kan nog boka in en dejt på Wembley mot vinnarna i den här andra semifinalen. En oviss match mellan två lag med tämligen olika spelfilosofier.
:::
Liverpool redovisar en tung ekonomisk förlust för det senaste räkenskapsåret med närmare £50m back. Mest anmärkningsvärt är att en stor del av denna förlust, om man ska lita på Liverpools VD Iain Ayre, står planerna för en ny arena för. En arena för vilken inte ett enda nytt spadtag alltså har tagits ännu.
I det sammanhanget blir det alltså desto mer problematiskt för Liverpool att klubben inte spelar i Champions League nästa säsong heller. Och desto mer betydelsefullt blir det då att nå Champions League under nästa ligasäsong. För utan Champions League blir det svårt att öka klubbens intäkter, och då återstår till slut bara ett alternativ för att balansera ekonomin – att skära kostnader.
:::
Robin van Persie plockade upp sitt sitt pris som årets spelare igår och hävdade ungefär samtidigt att han ”will always be a Gunner”. Ett uttalande som naturligtvis kan betyda precis allt, men likaväl också precis inget. Som alltid i sådana här sammanhang så är det vad en spelare inte säger som kanske är mest intressant.
:::
Berätta gärna hur ni laddar upp under en cupfinaldag, i väntan på avspark.
Be Champions!!