Äras de som äras bör, och om det är något lag som i nuläget förtjänar att äras så är det Man City. Vinsten igår borta mot Newcastle var blytung, signifikativ för ett mästarlag, och avgjorde i praktiken – som jag ser det – Premier League den här säsongen.
Det har varit oerhört jämnt mellan Man City och Man Utd den här säsongen, något som tabellen onekligen visar med all önskvärd tydlighet. Det som främst imponerat på mig med Man City är emellertid det sätt på vilket de tog sig samman efter förlusten mot Arsenal när de fann sig åtta poäng efter Man Utd, snarare än föll samman som många andra lag hade gjort.
Det kan pratas om pengar hit och legoknektar dit, något sådant lyckas man inte med om man inte är ett riktigt lag, med just betoning på lag. Endast en fullfjädrad cyniker eller partisan kan låta bli att imponeras av och beundra just detta. Det som faktiskt är Roberto Mancinis stora och mest konkreta bidrag till Man Citys framgångar, snarare än att betrakta det som en produkt utav taktisk ofelbarhet.
Yaya Touré – ett monster till spelare.
:::
Otroligt dyrbart att tappa tvåmålsledningar i slutet av matcher
Man Utd tappade en ledning med två mål hemma mot Everton och kan mycket väl ha förlorat ligatiteln av den anledningen. Bolton tappade också två mål i slutet av helgens hemmamatch mot West Brom, och det kan visa sig stå dem oerhört dyrt i nedflyttningsstriden.
De som jublar över det är Aston Villa, som med den upphämtningen av sina Midlandsrivaler, samtidigt som de själva lyckades ta en poäng hemma mot Tottenham, har säkrat en plats i Premier League också nästa säsong.
Det försätter emellertid Bolton i en extremt prekär situation. De måste nu vinna sista bortamatchen för säsongen mot Stoke, inte precis en uppgift som något lag skulle avundas dem. Om de trots allt vinner, molnets silverkant, så kan de ändå ha väldigt goda förhoppningar om att faktiskt hålla sig kvar, då något annat skulle kräva att QPR tar poäng borta mot ett titeljagande Man City.
Men det kan inte ha varit några glada miner i Boltons omklädningsrum i går kväll.
:::
Lyckan står Arsenal bi
Nio liv tycks Arsenal och Arsene Wenger ha. De tappar onödiga poäng på löpande band men rivalerna om Champions League-platserna verkar helt och hållet oförmögna att dra nytta av det. Ändock väntar en riktig slamkrypare till bortamatch i sista omgången mot West Brom, men nu har de åtminstone allting i egna händer, och oavgjort räcker för att vara helt säkra på minst en fjärdeplats. Även om det ännu är oklart exakt vad den fjärdeplatsen faktiskt är värd.
:::
Nog vore det i och för sig djupt ironiskt om det var just Mark Hughes som mot alla tänkbara odds skulle förvägra Roberto Mancini ligatiteln. Men nej, det kan helt enkelt inte hända.
……………………………………………………
Kvällens matcher: Blackburn vs Wigan, samt West Ham vs Cardiff.
Blackburns enda minimala chans till Premier League-överlevnad. De måste vinna stort mot Wigan ikväll. Förmodligen inte i hopp om att komma ifatt Wigan, som bara behöver en poäng hemma mot ett redan nedflyttningsklart Wolves i sista omgången, utan för att komma ifatt QPR, som Blackburn måste hoppas få dyngstryk av Man City i sista omgången. Samtidigt som Blackburn vinner borta mot Chelsea. Ja, ni förstår.
:::
We all dream of a team of Olsson’s. Eller: Alla heter Olsson i Sverige!
Mirror gör en grej av att Everton är intresserade av att värva West Broms svenske försvarare Jonas Olsson. Och lyckas med konststycket att illustrera den korta artikeln med en bild på Blackburns Martin Olsson. Man skulle kunna tycka att Blackburns blåvita matchtröja borde väckt någon misstanke om att allt inte stod rätt till där.
:::
Stor humor när Brendan Rodgers uppmanar samtliga Swanseas fans att till säsongens sista match, hemma på Liberty Stadium mot Liverpool, komma iklädda Elviskostymer. En syn för gudarna. Anspelandes på att folk inför säsongen sa att det var lika sannolikt att Swansea skulle hålla sig kvar i Premier League som att vi skulle få se Elvis vid liv.
Be Champions!!