I praktiken är beslutet så klart redan fattat och Hodgsons jobb de senaste dagarna har varit att meddela aktuella spelare vilka som kommit med och vilka som inte kommit med, innan han gör det hela offentligt idag. Naturligtvis leder denna process till läckor som dyker upp i media, och det senaste dygnet har så klart sett en lavin av mer eller mindre säkra påståenden publiceras.
De punkter som media naturligtvis fokuserat lite extra av sin rapportering på är mittbacksfrågan där striden, närmast bokstavligt talat, står mellan John Terry och Rio Ferdinand, samt den alltid lika spännande anfallsfrågan, särskilt som då Wayne Rooney är avstängd under de två första matcherna. Där får man av röksignalerna intrycket att de som dragit vinstlotten är John Terry samt Andy Carroll.
Ingen wespekt alls för pjocessen med andra ord. Vilket kan vara lite bökigt när man som jag ska försöka sätta sig och komma fram till hur man tycker att Englands EM-trupp bör se ut. Det är inte alla gånger lätt att dra en linje mellan vad man tycker av egen maskin, och vad som möjligen är reaktioner på diverse rykten man hört.
Men så här landade jag hur som helst. Och min trupp är baserad på en taktik motsvarande 4-2-3-1, det vill säga med två balanserande mittfältare och ett hyfsat centralt offensivt mittfält.
:::
Målvakter
Joe Hart är självskriven förstemålvakt i England, det borde han förmodligen han varit redan i det förra mästerskapet. Mitt val som andremålvakt hade varit Ben Foster, som haft stor framgång i Hodgsons West Brom den här säsongen, likväl som i Birmingham innan det. Foster slutade i landslaget under Capello, men Hodgson borde ha hyfsade möjligheter att övertala honom. En tredje målvakt behövs, men där har jag inga stora uppfattningar. Vill man skola in en ung målvakt så är Jack Butland ett bra alternativ. Ryktena säger dock John Ruddy, vilket känns som ett starkt kort det med.
:::
Ytterbackar
Vänsterbacken känns rätt gjuten. Där är Ashley Cole och Leighton Baines självklara kandidater. Baines är måhända det mer flärdfulla alternativet, men Cole har rutinen och kanske också något mer av den defensiva stabiliteten som jag tror är nödvändig. Dessutom ser jag en poäng i att, när möjligheten finns, bygga en backlinje som också spelar ihop på klubbnivå.
Högerbacken är ett större problem. För mig är emellertid det första valet på den positionen Micah Richards. Han har blivit bättre i sitt positionsspel defensivt, han är stark, snabb och uthållig vilket är värdefullt i ett spelsystem som bygger på överlappande ytterbackar. Kyle Walker sägs vara skadad, han vore annars mitt andraalternativ. En tredje möjlighet vore så klart Glen Johnson, men i mina ögon är han för svag defensivt.
:::
Mittbackar
Att både Rio Ferdinand och John Terry kommer med i EM-truppen är av flera olika skäl inte helt troligt. Jag tror att Hodgson kommer att utgå från, och tycker också han gör helt rätt i det, en Chelseabacklinje med Gary Cahill och John Terry som ordinarie mittbackspar bredvid Ashley Cole på flanken. Ett alternativ till Cahill är Phil Jones, som jag ser som given i EM-truppen, ett mer spelskickligt alternativ till Cahill vilket kan komplementera Terry. Dessutom kan han spela högerback.
En given squad player på den här positionen är för mig Evertons Phil Jagielka, som egentligen aldrig gör bort sig. En nog så nyttig egenskap, inte minst i mästerskapssammanhang. Mitt primära fjärdealternativ dock, om till exempel Terry skulle skada sig, är Ledley King, en stark ledargestalt och med mängder av erfarenhet. Därmed har England en god uppsättning om fem starka mittbackar i sin trupp.
:::
Balansmittfältare
Ett stort frågetecken på den här positionen är naturligtvis Scott Parkers hälsa, är han hel och frisk så är han given i EM-truppen. Är han det inte är det emellertid dumt att chansa. Om vi antar det bästa så vore mitt rätt självklara val att ackompanjera Parker som balansmittfältare Michael Carrick, en otroligt positionssäker mittfältare med ett väldigt tryggt passningsspel.
Den tredje spelaren på den här positionen jag tar med är Paul Scholes. Efter sin återkomst har han gjort succé, och det faktum att hans säsong började i januari gör honom också relativt fräsch. Otroligt erfarenhet och en av jordklotets bästa passningsspelare, precis vad England behöver. Att Hodgson plockat in Gary Neville i ledarstaben, tillsammans med uttalanden från bland andra Ryan Giggs, gör att jag ser det här som en rätt gjuten uttagning.
Gareth Barry blir ett stabilt fjärdeval till den här positionen. En kompetent spelare, som alltid kan göra ett tryggt dagsverke även om man inte heller ska förvänta sig några avgörande insatser. Om Parker visar sig skadad så bör ytterligare en spelare tas ut. James Milner ses väl som en självklar kandidat, men han är enligt mig alltför begränsad. Även här håller jag mig till rutin och inte minst passningssäkerhet, och därför landar jag här på Fulhams Danny Murphy.
:::
Offensiva mittfältare
Allting tyder på att Hodgson kommer att utnämna Steven Gerrard till kapten och det gör han så klart helt rätt i. Gerrard passar tämligen perfekt för den högra av de centrala offensiva mittfältspositionerna, en position där han excellerat tidigare i Liverpool. Också en position där han kan länka upp alldeles lysande med Carrick, Scholes och Rooney.
På den andra sidan, det vill säga vänsterflanken, borde det inte vara omöjligt att placera Frank Lampard. Han är förmodligen en av världens bästa mittfältare när det gäller att dyka upp som understöd i den offensiva boxen, vilket är helt nödvändigt i ett spelsystem baserat på en ensam anfallare.
Vem placerar man i så fall mitt i korshåret mellan eldfängda karaktärer som Scholes, Gerrard, Lampard och Rooney; det vill säga vem sätter man på den centrala offensiva mittfältspositionen? Mitt val faller här på Tom Cleverley och det av flera skäl. Hela min trupp är baserad på en idé kring ett passningsbaserat spel och där är Cleverley framstående. Hans förmåga att länka upp med Rooney är därtill bevisad.
Skador ställer så klart till det. Naturligtvis hade jag tagit ut Jack Wilshere om han varit hel, men han är bortplockad. Scholes mångsidighet gör att han kan användas också i den här positionen. I övrigt så ser jag ett värde i att på dessa positioner ta med spelare som ger England offensiva alternativ, som också vid behov kan bredda spelet. Några yttrar med andra ord. De två spelare jag främst ser här är Ashley Young samt Theo Walcott. Walcott fungerar emellertid också som anfallare och därför tar jag också med Stewart Downing i truppen, som kan operera på båda kanterna.
Sedan får det bli lite av en överraskning, en liten joker som kanske kan komma till användning under mästerskapet. Jag ger kort och gott en bonusplats till Alex Oxlade-Chamberlain.
:::
Anfallare/strikers
Avstängning eller inte avstängning, Wayne Rooney är självskriven. Att inte ta ut honom vore ren och skär idioti, och endast indikativt på en fullständig avsaknad av större ambitioner med det här mästerskapet. En ren och skär kapitulation för en fotbollsnation uppväxt med Churchills ”we shall never surrender!” i modersmjölken.
Men sen då? Theo Walcott har jag redan tagit med, med fördelen att han kan spela både som ren anfallare och som offensiv mittfältare i det föreslagna spelsystemet. En liknande logik gör att jag också tar med Danny Welbeck i EM-truppen. Han har svarat för en strålande säsong, är bra på att hålla tag i bollen och har ett etablerat samarbete med Rooney. En skada mot slutet av säsongen oroar, men han ser ut att kunna bli frisk i tid.
Återstår gör då en spelare. Jermain Defoe anser jag vara för begränsad för att hålla på internationell mästerskapsnivå. Darren Bent har därtill varit skadad under en längre tid och är matchotränad. Ett mästerskap är inte rätt tillfälle att spela sig tillbaka till någon form. Dessutom är jag lite inne på att tillföra truppen alternativ till den i övrigt något smånätta stil som präglar min uttagning så här långt. Det gör det svårt för Defoe men också för Daniel Sturridge.
Däremot öppnar det upp för någon av Grant Holt, Andy Carroll eller Peter Crouch. Form och självförtroende talar för Holt, och han vore onekligen också ett exotiskt val. Frågan är dock om man vågar ta risken att han blir avslöjad på en för hög nivå under ett mästerskap. Till ett kommande VM-kval vore han dock ytterst intressant.
Så, Andy Carroll eller Peter Crouch? Rutin och erfarenhet talar för Crouch, hans säsong i Stoke är också vida mer övertygande än vad Carrolls har varit i Liverpool. Det går också att argumentera att vad Carroll behöver just nu är inte hela Englands krav och förväntningar på sina redan nedtyngda axlar. Men ändå är det på Andy Carroll jag landar.
Han har formen och entusiasmen så här mot slutet av säsongen, vilket han inte minst visat i FA-cupen. Genomgående är han också en mer komplett spelare än vad Peter Crouch är, och tendenserna till gott samarbete med Steven Gerrard är också ett tungt vägande skäl. Och rent fysiskt kommer han så klart bli jobbig för motståndarförsvaren att hantera.
:::
Det är naturligtvis möjligt att hitta några mer genomgående klubblinjer i min uttagning. En horisontell linje hittar man i försvaret där jag gått rätt mycket på Chelsea. Lagets vertikala centrallinje lutar betydligt mer åt Man Utd, med riktiga karaktärsspelare flankerandes dessa.
Jag tror rätt mycket på att när det är möjligt bygga också ett landslag utifrån etablerade klubblinjer. Jag tror att ju mer spelarna ”känner igen sig” i situationen och omgivningen under ett mästerskap desto bättre, det reducerar osäkerhet. Att inte minst Spanien har vunnit fördelar med ett sådant synsätt är uppenbart.
:::
Joe Cole hör jag ryktas om som aktuell precis när jag tagit mig till slutskedet av det här skrivprojektet. Låter märkligt. Men tja, varför inte? Han har haft en bra säsong med Lille, och en Joe Cole i form är inte en spelare man på något sätt ska underskatta.
…………………………………………………
Kvällens match: Southend vs Crewe Alexandra
Dags att köra sista rundan av League Twos playoff-semifinaler. Ett snyggt spelande Crewe vann första matchen med 1-0 mot betydligt mer fysiskt präglade Southend. Frågan är om Crewes ungdomar klarar av att stå emot både sina egna nerver och brutala motståndare i returen på Roots Hall.
:::
Riktig limbo just nu för Kenny Dalglish där FSG än så länge vägrar att komma med några klara besked i managerfrågan. Och som alltid i sådana här ärenden, så är det som kanske talar mest vad som inte sägs. Oavsett hur det här slutar, någon stor förtroendeförklaring för Dalglish är det inte.
:::
De tyska publikproblemen fortsätter. Då föredrar åtminstone jag den helt och hållet genuina fotbollsdramatiken i Premier League. (Nåja, rent generellt i alla fall.) Om katten själv får välja.
Be Champions!!