Det var för inte alltför länge sedan, någonstans i gränslandet mellan DDR-Sverige och Nya Sverige, innan staten kommit på att det inte medförde några som helst problem att motverka svenska folkets spelande genom att driva statligt ägda kasinon, som det på vissa mer eller mindre skumma ställen gick att hitta så kallade pokermaskiner – föga mer än en alternativ form av enarmad bandit.
Ju bättre pokerhand, desto mer vann man så klart. Men det var när själva spelet så att säga var slut som den riktiga slamkryparen dök upp. Man fick i princip frågan om man ville spela ”kvitt eller dubbelt” med sina högst eventuella vinstpengar. Ett kort drogs och då skulle man gissa om nästa kort blev högre eller lägre än detta. Gissade man rätt dubblerade man vinsten och gissade man fel så blev man av med all vinst. Och naturligtvis ställdes frågan igen om man händelsevis var framgångsrik gången innan.
Naturligtvis gick det att avstå denna guldkantade möjlighet, men all ekonomisk psykologi i världen säger så klart att den genomsnittliga spelaren kommer välja möjligheten att dubblera sina vinster framför risken att bli av med sin vinst. Man vill väl tro att dessa pokermaskiner åtminstone var ärliga vad avser sannolikheten i denna lottdragning, det vill säga att spelet inte var riggat, men det är ju en klar risk att man i så fall är väldigt naiv.
Den här dagen är ju lite speciell rent fotbollsmässigt, eftersom det ska spelas två matcher som mer än egentligen några andra matcher under säsongen, och mer än de flesta andra matcher över huvud taget, representerar just en form utav fotbollens ”kvitt eller dubbelt”.
Huvudakten är naturligtvis Champions League-finalen ikväll där Chelsea beger sig till München för att där betvinga självaste Bayern. En rakt av genomusel ligasäsong, ja möjligen klubbens hela kortsiktiga framtid, kan räddas med en vinst kanske mot alla odds. En förlust betyder inget Champions League för Chelsea nästa säsong, och därmed en på alla sätt osäker framtid.
Förbandet emellertid är The Champions playoff-final mellan West Ham och Blackpool. Två lag med kontrasterande förväntningar på sig inför säsongen, West Ham måste upp samtidigt som Blackpool återigen är något utav en dark horse, likaväl som tämligen motsatta spelfilosofier. West Ham med ett tydligt Big Sam Allardyce-inspirerat tough man-spel och Blackpool med samma konstruktiva passningsbaserade fotboll vi redan förra säsongen såg i Premier League.
Just den matchen brukar beskrivas som klubbfotbollens viktigaste match, vilket naturligtvis är lite tramsigt, men få matcher likt just playoff-finalen i The Championship är så likt ”kvitt eller dubbelt” i meningen att dess utgång så tydligt markerar skiljelinjen mellan en lyckad och misslyckad säsong som helhet.
:::
”En vinst kanske mot alla odds”? Nja, visst är Bayern München ett väldigt bra fotbollslag men mot alla odds är det ju knappast att Chelsea ska ta hem finalen ikväll, trots avstängningar på ett flertal av lagets absoluta nyckelspelare. Jag ser åtminstone tre saker som på ett eller annat sätt talar till Chelseas fördel ikväll, även om allt så klart kan hända i en cupfinal:
Chelsea har ett bättre försvar och en fungerande taktik. Var det något som Chelsea visade i semifinalen mot Barcelona så var det att ett organiserat försvarsspel kan de fortfarande prestera i världsklass. Tillämpar de samma taktik i finalen så tvingar de också Bayern att spela ett spel de inte primärt är skapade för att spela. Är det något Bayern också har visat, inte minst i cupfinalen mot Dortmund nyss, så är det att de är känsliga för snabba omställningar, en offensiv hörnsten i Roberto Di Matteos taktik. Bayern har heller inte visat upp riktigt den defensiva kvalitet som Chelsea demonstrerat mot slutet av säsongen.
Hemmaplan i finalen sällan en god sak. Det har gjorts mycket av att Bayern har hemmaplan i finalen, trots att arenan sett till publikstöd ändå är att betrakta som neutral. Men ser vi traditionellt så brukar det knappast vara till någon hjälp när en europeisk storklubb ska försöka vinna Champions League med finalen på hemmaplan. Huruvida Wembley är att betrakta som hemmaplan för Man Utd är oklart. Men Real Madrid gick bet 2009/10, Roma säsongen innan, Man Utd misslyckads 2002/03 och på sätt och vis även säsongen före det, Barcelona grejade det inte 1998/99 och så vidare. Roma torskade i finalen på hemmaplan mot Liverpool 1983/84. Under historien har endast två lag lyckats vinna finalen på hemmaplan, Real Madrid och Inter, och vi får gå tillbaka till 1964/65 när det senast hände.
Chelsea vill det något lite mer? Det här är så klart ett gungfly att ge sig in i, naturligtvis brinner Bayern hett för att vinna Champions League. Men vissa saker skiljer dem från sina motståndare. De är ett förhållandevis ungt lag, de kommer få många fler chanser. De har inte varit så nära och misslyckats riktigt lika många gånger som Chelsea under de senaste tio åren. De spelar redan i Champions League nästa säsong och kan räkna med att göra det inom all överskådlig framtid som Tysklands överlägset största och starkaste klubb. Kan Chelseas gnutta mer av desperation vara det som får vågskålen att tippa över ikväll?
:::
David Lacey om engelsk-tysk rivalitet inom europeisk cupfotboll och varför det kanske inte är helt tillämpligt på kvällens final, riktigt skön läsning om fotboll från förr.
:::
Tänk om Roberto Di Matteo av alla människor blir managern som till sist ger Chelsea den där så väldigt efterlängtade Champions League-titeln. Och det samtidigt som det ryktas om att Fabio Capello är på väg att ta över som Chelseas manager till nästa säsong. En utveckling som eventuellt kan förklara dennes tämligen defensiva hållning till John Terry tidigare under säsongen.
…………………………………………………
Dagens matcher: Blackpool vs West Ham (16:00), samt Bayern München vs Chelsea (20:45).
En helgdag för fotbollsälskare. Men The Championships playoff-final och finalen i Champions League på en och samma dag. Venkys har aldrig någonsin tidigare varit så här förvirrade.
En rätt spännande kväll blir det ju också för Tottenham (och Everton). Oavsett vilket, minst ett engelskt lag kommer att känna sig som vinnare när den här kvällen är över.
:::
Anställningsproceduren av en ny manager inom Liverpool löper onekligen risken att tämligen raskt urarta till ren och skär fars. Jag är inte helt säker på att Fenway Sports Group riktigt har förstått att medieklimatet kring sådana här tillsättningar inte är riktigt fullt så milt i England eller Europa som det är i USA, och jag tror inte det är något som klubben vinner på i längden.
:::
Ryktena om Ole-Gunnar Solskjaer som manager i Aston Villa är rätt intressanta. Det känns minst sagt som ett oprövat kort och risken är väl att det kanske är ett något för stort steg lite för tidigt. Men det får tiden utvisa. Däremot verkar det ha väckt irritation i Molde, där klubbens investor ser till att infektera ärendet genom att ifrågasätta Solskjaers lojalitet mot klubben.
Be Champions!!