Bolton har spelat i Premier League under ett flertal säsonger och har nog börjat betraktas som etablerade där. Under Owen Coyle har Bolton gått från ett hårdfört kämpalag till ett mer konstruktivt spelande fotbollslag. Situationen inför den här säsongen såg emellertid prekär ut redan från början.
Skälet till det var inte först och främst klubbens begränsade ekonomiska förutsättningar, även om det definitivt är en aspekt som begränsar klubben, utan på grund av ett par närmast osannolikt oturliga skador. Stuart Holdens skada från föregående säsong höll i sig under hela säsongen. Försäsongen såg först Chung Yong-Lee bryta benet och därefter den nyligen värvade Tyrone Mears.
Cupspelet var något utav en ljuspunkt för Bolton under säsongen. Fjolårets semifinal i FA-cupen följdes upp av en kvartsfinal den här säsongen, men även här slog tragedin till när Fabrice Muamba segnar ner på planen. Som om det behövdes ytterligare tecken på att Boltons säsong var som förgjord.
Ligan stod för den fotbollsmässiga tragedin. Bolton var indragna i nedflyttningsträsket under hela säsongen. Stundtals under våren såg laget ut att kunna lyfta sig upp ovanför det, men drogs alltid skoningslöst tillbaka. Till sist avgjordes det hela på säsongens sista dag, när Bolton inte lyckades behålla en ledning borta mot Stoke, att klubbens långa tillvaro i Premier League var över.
Just oförmågan att behålla ledningar var det som blev helt och hållet ödesdigert för Bolton den här säsongen. Inget lag tappade så många poäng efter att ha varit i ledning i matcher som Bolton. Till stor del vittnar detta om en oförmåga att dels döda matcher, frånvaron av skarpa anfallare, men också om en oförmåga att defensivt stänga ner matcher.
Att enbart skylla på skador är kanske att göra det lite för lätt för sig med andra ord. Visst fanns det utrymme för förbättring. Men utifrån dessa förutsättningar, och trots att nedflyttning naturligtvis aldrig kan vara godkänt i sig, så är det ändå svårt att vara alltför hård vad avser Boltons prestation den här säsongen.
Betyg: 2
:::
Säsongens bäste spelare: MARTIN PETROV. När Bolton skapade något framåt så var det allt som oftast Petrov som låg bakom det. Utöver att faktiskt bidra med några mål själv så var han en konsekvent bolleverantör till Ivan Klasnic och David N’Gog i Boltons anfall.
Säsongens överraskning: ADAM BOGDAN. Många trodde kanske att Jääskeläinen skulle vara Boltons förstaval den här säsongen, men unge Bogdan har stått fler ligamatcher än honom och svarat för några riktigt svettiga målvaktsinsatser.
Säsongens besvikelse: KEVIN DAVIES. Nej, den här säsongen har han varit väldigt blek, Boltons gamle hjälte. Och var det någon säsong som Bolton verkligen behövde honom så var det kanske den här. Många gånger har Bolton rest sig med Davies, den här gången föll Bolton med honom.
:::
Bolton @ The Movies: NOTTI DI CABIRIA. Likt Fellinis gatuflicka Cabiria så försökte Bolton ta sig igenom den här säsongen på små medel, ständigt mötandes motgångar och olyckor, men ändå aldrig riktigt förlorandes hoppet på ett mirakel, att lyckan någon gång ska vända. Öppningsscenen är en perfekt metafor för Bolton, där Cabiria och hennes pojkvän omfamnar varandra intill vattnet, bara för pojkvännen, eller ödet, att knuffa henne i vattnet och stjäla hennes plånbok. Till sist är vår sympati det enda som Bolton, likt Cabiria, har kvar.
:::
Be Champions!!