Under helgen återvänder vi till Wembley, där vi för en knapp vecka sedan fick bevittna West Ham ta sig tillbaka till Premier League igen med ett sent mål på Blackpools bekostnad, samt därefter se York vinna en välspelad match mot Luton och ta sig upp i The Football League igen.
Nu är det dags för de två återstående playoff-finalerna, i League One respektive League Two. Närmare bestämt Huddersfield vs Sheffield United på lördag samt Cheltenham vs Crewe på söndag. Båda matcherna med starttid på klassiska klockan 16 svensk tid.
En liten skillnad den här säsongen från förut att playoff-finalen i The Championship spelades helgen innan de här båda finalerna. Förut spelades ju samtliga tre playoff-finaler i The Football League samma helg, från lördag till måndag. Det var en skön tradition av att tre dagar i rad kunna titta på en helt avgörande engelsk fotbollsmatch.
Det gick till och med så långt att när jag en gång i tiden spelade Football Manager, eller Championship Manager som det väl hette i början, så brukade jag alltid avsluta en lång säsong med att titta på just playoff-matcherna i sin helhet. Det här var för övrigt innan spelet införde rörliga matchbilder.
Men, det är väl heller inte så illa som det är. Kanske fanns det skäl till uppdelningen som jag inte känner till, kanske var det en tillfällig lösning som snart återgår till det normala.
:::
Huddersfield vs Sheffield United
Det har varit en bra säsong för Yorkshire. Kanske inte för Leeds som gått i tagelskjorta mest hela säsongen. Men Sheffield Wednesday svarade för en stark säsong och tog klivet upp i The Championship. Och i playoff-finalen blir det ett rent Yorkshirederby, mellan de två storklubbarna Huddersfield och United, vilket betyder att ytterligare ett lag därifrån flyttas upp.
Yorkshirederbyn kommer med andra ord bli en framträdande företeelse i The Championship nästa säsong. Något som bara kan öka intresset ytterligare för en av Europas mest spännande och intressanta ligor.
Att det är ett derby gör naturligtvis den här playoff-finalen desto mer oviss, något som blir ännu tydligare av att det är två så förhållandevis stora och klassiska klubbar som möts.
Möjligen är intrycket att Huddersfield känns starkare. Dels känns det som att de mot slutet av säsongen varit på uppgång, eller i alla fall till skillnad från Sheffield United inte tappat mot slutet av säsongen, och inte minst har i det avseendet Leeds tidigare manager Simon Grayson haft en positiv effekt på laget, som anlände i slutet av februari. Dels har Huddersfield anfallaren Jordan Rhodes, med hela 40 mål den här säsongen, i absolut toppform, vilket kan vara tungan på vågen i en final på Wembley.
Sheffield United har däremot problem med sitt målskytte, naturligtvis påverkat av att lagets främste anfallare den här säsongen, Ched Evans, inte längre är tillgänglig på grund av att ha blivit dömd till fängelse. Mot Stevenage i semifinalen lyckades man ändå göra ett mål, vilket också blev det enda målet i det dubbelmötet.
Samtidigt måste man också säga att Huddersfield har en tämligen lång tradition av att skita i brallorna och ställa till det för sig själva i samband med playoff-spel.
Dessutom ska man ju komma ihåg att United slutade nio poäng före Huddersfield i ligan, så de är rimligtvis ett något starkare lag i grunden, som dessutom inte har någon lust att tillbringa nästa säsong en division under sina stadsgrannar Wednesday.
:::
Cheltenham vs Crewe
Instinktivt är det lätt att betrakta Cheltenham som favoriter i den här finalen. De vann mer övertygande i semifinalen mot Torquay, och samtidigt känns de mer erfarna och hårdbarkade än Crewe, vars ungdomlighet är lätt att lägga dem till last i sådana här sammanhang.
Men kanske är man i så fall snett på det. Dels är Crewe obesegrade i sina 18 senaste matcher under säsongen och går således in på Wembley med såväl gott självförtroende som momentum. Dels visar just det faktum att Crewe tog sig förbi ett tufft möte med Southend i semifinalen att laget trots sin ungdomlighet också besitter hårdhet och mental styrka.
Eller om det nu är tack vare sin ungdomlighet, sådant kan ju ibland tjäna till att göra spelare mer orädda och befriande respektlösa.
Till viss del är det också två olika spelfilosofier som möts. Cheltenham är ett mer traditionellt brittiskt spelande lag, även om sådana uppdelningar alltmer börjar kännas rätt trötta, samtidigt som Crewe spelar en kreativ och konstruktiv passningsbaserad fotboll.
Särskilt roligt är det möjligen också att följa Crewe, då det är en engelsk klubb som är allra mest spännande och förnyande i termer av ungdomsutveckling och sin akademi. Laget är också i hög utsträckning baserat på spelare från denna akademi.
De med ett mer renodlat Premier League-intresse kan av den enkla anledningen hitta ett påtagligt intresse i att titta på den här matchen. Crewes oerhört talangfulle mittfältare Nick Powell spelar, och han är en spelare som sägs stå på flertalet engelska storklubbars radar den här sommaren, inte minst Man Utds.
:::
Kamrat Linhem skriver i betydligt större detalj om de här båda finalerna i sin blogg lite längre ner på sidan.
…………………………………………………
Det känns som om Champions League-vinsten kan skynda på förnyelsen av Chelsea. Som om den gamla generationen nu är mer benägen att släppa kontrollen. Och ju mer man tänker på det, flera frön till föryngring finns redan i klubben, dock utan att ha använts. Chelsea känns mer spännande än på länge inför nästa säsong.
:::
Sepp Blatter uppmanar till ett slut på straffläggningar. Och jag uppmanar till ett slut på Sepp Blatter, i alla fall som FIFA-ordförande.
:::
Slö bloggardag idag. Jobbat och tränat i 48 timmar i streck igår kväll utan sömn, och grejade rent fysiskt inte att skriva några bloggar igår kväll, utan det blev rätt i säng.
Be Champions!!