Vad tar England med sig från gårdagens Norgehistoria?

Slutresultatet 1-0 var förmodligen så långt ifrån man kan komma tyskarnas galna 3-5-historia mot Schweiz, men det resulterade ändå i att Roy Hodgson blev den åttonde raka engelska förbundskaptenen att vinna sin första match som ansvarig.

Englands startelva hade förmodligen inte så väldigt mycket att göra med vad vi kommer att få se i EM, inte minst defensivt. Bland annat så vilade ju varenda Chelseaspelare upp sig efter Champions League-finalen. Matchen mot Belgien nästa lördag på Wembley kan alltså bli betydligt mer instruktiv för Hodgsons planer än den här.

Ändå går det ju att ta med sig några saker från den här matchen.

:::

Ashley Young fungerar helt okej som liggande bakom anfallaren

Om Englands anfallsspel alls ska fungera i de två första matcherna så måste man hitta ett fungerande komplement till Andy Carroll, eller vem som nu är den ensamme anfallaren. Ashley Young visade igår att det är en roll han både passar för och trivs i. En positiv lärdom för Roy Hodgson. Med Lampard tillbaka i laget så blir emellertid frågan om Hodgson vågar ta till sig och göra något med den lärdomen.

Englands försvarsspel är välorganiserat, men är det tillräckligt organiserat?

Ett genomgående mönster under matchen var vad som kanske är Roy Hodgsons adelsmärke, det välorganiserade försvarsspelet. Positionsspelet var det inga större problem med. Frågan är emellertid om det är tillräckligt organiserat också mot de allra bästa nationerna. England har en fördel i och med sparkapitalet att i alla fall tre fjärdedelar av backlinjen idag vilades, och att denna torde vara väldigt samspelt då en enda klubb svarar för den.

England kommer spela ett kontringsbaserat anfallsspel

Nog var det något man anade redan på förhand, men matchen mot Norge förstärkte antagandet att Englands anfallsmelodi kommer vara kontringar, kort och gott och något förenklat får man anta att planen är att försöka göra en ”Chelsea” på EM. Två uppenbara risker finns med en sådan approach. För det första att anfallet riskerar bli isolerat från övriga lagdelar och effektlöst. För det andra att England kan komma att sakna en alternativ spelplan i den händelse att motståndarna gör det första målet.

England har problem att kontrollera bollinnehavet

Det finns ett flertal centrala mittfältare i England med mycket goda egenskaper i bollmottagning och passningsspel som Roy Hodgson inte tagit ut. Något av effekten av detta beslut såg vi igår, där England som misstänkt väldigt lättvindigt gav bort bollinnehavet.

Att ha bollinnehav är i sig inget självändamål, men oförmåga att hantera det bollinnehav man har leder till problem för både försvarsspel och anfallsspel. Dels sätter det ännu högre press och stress på backlinjen när motståndarna tillåts vinna tillbaka boll för ofta och för högt upp. Dels minskar det möjligheten till effektivt link up-spel med lagets offensiva spelare, vilket gör Englands anfallsspel klart mindre effektivt.

:::

Lagets kapten Steven Gerrard gjorde en god insats mot Norge igår, den halvlek han var inne. Han förklarade att Roy Hodgson varit tydlig med sina spelare om vad han förväntade sig och om vad han själv såg som nödvändigt för England för att de skulle lyckas i EM: Att de skulle vara svåra att slå, att de skulle spela med ett högt tempo, samt att de var tvungna att vara starka i det egna bollinnehavet.

Ett välorganiserat försvarsspel är nyckeln till att göra England svåra att slå. Med spelare som Ashley Young, Adam Johnson, Stewart Downing, Theo Walcott, Wayne Rooney med flera så har England onekligen möjlighet att spela fotboll i ett högt tempo. Så långt två av tre rätt, vilket inte är helt illa.

När det gäller styrkan i det egna bollinnehavet återstår dock en hel del arbete för England. Och här får man också säga att Roy Hodgsons laguttagning möjligen sviker hans ambitioner en aning. Med den mittfältsuppställning England har tillgång till så kommer England ha problem att skapa farliga målchanser i EM.

Snabbt tempo handlar heller inte bara om att springa snabbt. Ett högt tempo bygger precis lika mycket på ett precist och säkert passningsspel. I nuläget är det tveksamt om England har sådana passningsdirigenter på sitt centrala mittfält.

Ser Roy Hodgson det på det viset, och kan en möjlig skada på Gareth Barry i det avseendet vara en blessing in disguise?

…………………………………………………

Cheltenham vs Crewe i eftermiddag i League Twos playoff-final. Nick Powell ska försöka skjuta upp sitt Crewe till League One, för att därefter fundera på de anbud från större klubbar som vill få hans underskrift.

:::

Helt. Sinnessjuk. Straffläggning igår mellan Huddersfield och Sheffield United.

Det hela slutade med att Huddersfield till sist stod som vinnare, och därmed tog klivet upp igen i The Championship, efter tio långa år och tre tidigare men misslyckade försök just i playoff-finalen.

Straffläggningen var till en början en uppvisning i uselhet. Endast en av de sex första straffarna gick i mål, Huddersfield missade sina tre (!) första straffar. Efter åtta lagda straffar stod det 1-1, smått otroliga 75% av straffarna var vid det läget alltså brända.

Scenförändringen var därefter total. Hela 13 straffar i rad omvandlades till mål, oftast på det mest lugna av sätt i de mest utsatta av lägen, och för första gången i engelskt playoff-spels historia så fick samtliga spelare på planen, inklusive målvakterna, slå varsin straff. 8-7 blev det till sist för Huddersfield.

Stackars Steve Simonsen, Sheffield Uniteds målvakt, blev till sist syndabocken för The Blades.

Och något av matchens stora ironi var att det mycket väl kan ha varit en av den engelska ligasäsongens sämsta matcher, som därefter följdes en av engelsk fotbollshistorias mest dramatiska och fantastiska straffläggningar.

:::

Med Euphoria så antar jag att Sverige egentligen redan har sin egentliga EM-sång grejad. Taskigt läge för någon annan sketen artist att komma med ett bidrag nu.

Be Champions!!