Det som är lite unikt med Chelseas säsong är ju att den under långa stunder har betraktats som fullständigt misslyckad, för att under dess allra sista månad ha omvandlats till att bli till kanske klubbens bästa genom historien. Sanningen är förmodligen någonstans däremellan.
Det är ju också särskilt speciellt för Chelsea, som under de senaste fem åren har gjort sig kända, närmast till något utav åtlöje, för att närmast sätta krokben för sig själva genom att fatta väldigt dåliga beslut, att framgången den här säsongen kanske kan sägas bero på ett antal såväl klokt som modigt fattade beslut.
Den här bloggen är tänkt att gå igenom vilka dessa beslut kan tänkas vara.
:::
Att omvandla Frank Lampard till defensiv mittfältare
Det var en första halva av säsongen modell märkligare för Frank Lampard, som med Villas-Boas som manager verkade vara mer eller mindre oönskad i Chelseas spelartrupp. Något av anledningen av det kunde man finna i Villas-Boas vilja att skapa ett kvickt anfallsspel samtidigt som Lampard med åldern inte riktigt motsvarade de krav som detta förde med sig.
Samtidigt så framstod det som uppenbart att Lampard fortfarande betydde mycket för laget, med avgörande mål och matchinsatser oftast när det som bäst behövdes. Att han besitter ett spelsinne som få andra var också det höjt över allt tvivel. Roberto Di Matteo hittade lösningen genom att börja spela honom som defensiv mittfältare. Därifrån gör han inte de 20 mål per säsong han är van att göra, men han är fortfarande värdefull för laget.
Att sparka Andre Villas-Boas
Det var ett beslut som av naturliga skäl skulle dra på sig en lavin av kritik, med tanke på att Chelsea sedan Roman Abramovich köpte klubben har gjort sig av med inte mindre än sex olika managers. Icke desto mindre var det här ett klokt beslut.
Villas-Boas kom in för att förändra Chelsea, men hade efter att helt ha förlorat omklädningsrummet, och med missriktade taktiska reformer, inte längre några förutsättningar för att kunna lyckas med den uppgiften. Med Villas-Boas som manager så hade Chelsea aldrig slutat bättre än sexa i ligan, de hade förmodligen inte vunnit FA-cupen och de hade definitivt inte vunnit Champions League.
Att ändra från 4-3-3 till 4-2-3-1
Chelsea med Villas-Boas som manager förlorade otroligt många matcher och poäng på att de tappade sitt positionsspel. Motståndarna skar dem sönder och samman genom att utnyttja slarvigt bollinnehav tillsammans med en högt stående backlinje. I början av säsongen såg inte Chelsea ut att kunna försvara sig ens om deras liv så stod på spel, i slutet av säsongen så höll man med en 4-2-3-1-uppställning såväl Barcelona som Bayern München stångna. Där Villas-Boas tänkte filosofiskt valde Roberto Di Matteo istället att tänka funktionellt.
Att spela på lagets komparativa fördelar
Vi vill alla vara uppskattade, vi vill alla vara beundrade. Enkel psykologi, som också har bäring på ett fotbollslag. Det handlar inte bara om att vinna, det handlar också om att vinna på rätt sätt, det har Barcelonamodellen inpräntat i oss utan att för den sakens skull reflektera närmare över vad som kan tänkas vara rätt och fel sätt.
Det här är en form av grupptryck som inte är lätt att stå emot, särskilt inte när det kommer från ägare, från experter, från supportrar, från officiella funktionärer med flera. Chelsea valde ändå att avsluta säsongen genom att spela en försvarsinriktad fotboll, en fotboll baserad på deras egna komparativa fördelar gentemot sina motståndare. Med det beslutet vann de definitivt inga popularitetspoäng, men det var rätt beslut och det var ett modigt beslut.
Att offra ligan
Helt osannolikt är det väl inte, när vi börjar närma oss nästa säsongspremiär, att några ljushuvuden kommer hävda att Chelsea inte slutade bland de fyra bästa i ligan den här gångna säsongen därför att de inte ”ville” det, att de inte satsade på det. Det är naturligtvis struntprat. Emellertid, när slaget om de fyra högsta platserna redan i praktiken var förlorat, så valde Chelsea att också betrakta det som förlorat och gav därmed sina nyckelspelare några extra dagars vila. Och det var förmodligen guld värt i samband med final- och semifinalspelet i Champions League.
:::
Kom sen inte och säg att det bara är spelarna på planen som avgör om det går bra för laget.
…………………………………………………
Tung seger för Crewe med 2-0 över Cheltenham i gårdagens playoff-final i League Two. Det betyder League One för Crewe nästa säsong, och Nick Powells betydelsefulla 1-0-mål mer eller mindre garanterar att han spelar för en större klubb och i en högre liga än Crewe nästa säsong.
:::
För fyra-fem år sedan körde Luke McCormick rattfull ihjäl två pojkar under 10 år. I dagarna släpps han halvvägs in på sitt sju år långa fängelsestraff, och Swindon erbjuder att hjälpa honom med rehabilitering och tillbaka in i fotbollen genom att erbjuda honom ett kontrakt som målvakt för dem. Rätt eller fel – vad säger ni?
:::
Jag har fått en inbjudan, ett wild card så att säga, att delta i PK Sundsvalls klubbmästerskap i bordtennis ikväll, trots att jag tillhör Ortvikens PK, en helt annan klubb i Sundsvall. Att delta eller inte delta, det är frågan, vad tycker helt godtyckligt ni själva?
Be Champions!!