Homosocialitet är ett sociologiskt begrepp som innebär att människor ofta väljer andra människor som är lika oss själva, samtidigt som vi har en tendens att välja bort det som är avvikande och som vi inte känner igen. Det implicerar inget medvetet i sig, utan endast en benägenhet att favorisera sådant som vi känner igen och som vi känner igen oss själva i.
Inte minst har begreppet använts för att förklara skillnader i könsfördelning i rekrytering till chefs- och maktpositioner inom politik och affärsliv. Slutsatsen är kort och gott att män väljer män, precis som kvinnor väljer kvinnor. Det förra dock i större utsträckning än det senare. Män har lättare att relatera till andra män, och kvinnor till kvinnor.
Det som vi ser inom politiken och affärslivet kan vi emellertid också se inom fotbollen, även om det i det här fallet inte handlar om könsfördelning, utan snarare om Roy Hodgsons uttagning av spelare till sin EM-trupp. Också här finns en benägenhet till likformighet, att han har tagit ut sådant som han kort och gott känner till.
Till viss del ser vi det i uttagningen av vissa Liverpoolspelare. Att Jordan Henderson finns med över huvud taget är tveksamt. Att Glen Johnson ges företräde framför Micah Richards är rakt av suspekt. Hur Martin Kelly kommer med på ens en standby-lista är snurrigt. Det handlar så klart i hög utsträckning om att Roy Hodgson har personlig erfarenhet av dessa spelare, han har sett dem på träningsplanen och han vet vad de går för.
Till största delen gäller det här däremot generellt för samtliga storklubbar. Kända namn går först.
Det går att ha invändningar mot att Rio Ferdinand inte är uttagen, vilket naturligtvis också är fullständigt befängt. Men där finns det andra skäl som vi kommer till senare. Mer otroligt är emellertid att en spelare som Stokes Ryan Shawcross över huvud taget inte varit med i diskussionen. En av Premier Leagues bästa och mest stabila mittbackar, en ledare på planen. Liknande frågor går att ställa om Matthew Upson och Jonathan Woodgate.
Men de spelar inte för rätt klubb i sammanhanget. Englands bredd i termer av kvalitet är svag nog som den är, England har knappast råd att ytterligare begränsa denna bredd genom en kontraproduktiv snävsynthet.
:::
Men om nu Roy Hodgson tänker homosocialt, borde han då inte ha tagit ut spelare från Fulham och West Brom?
Nja. För det första, om vi håller oss till backlinjen som är det stora frågetecknet i termer av skador etc, så finns där inte så många engelsmän i de lagen. För det andra, tar han ut spelare därifrån öppnar han upp sig själv och dem för given kritik att han tar ut dem just bara för att de spelar i ”hans” lag.
På så vis agerar Hodgson politiskt i meningen att han väljer vad som brukar kallas för minsta motståndets väg, och även det är något som är på väg att bita England ordentligt i rumpan.
Men då gäller det så klart den laddade historien mellan John Terry och Rio Ferdinand.
:::
Jag kan förstå attraktionen i att ta med John Terry till EM. Med honom är det möjligt att återskapa tre fjärdedelar av ett Champions League-vinnande försvar, det tackar ingen nej till. Men i och med Gary Cahills skada så är nu den möjligheten borta.
John Terry borde inte ha fått spela för England till dess att anklagelserna mot honom var utredda. Det var beslutet FA borde ha fattat, men de valde istället halvmesyren att säga att han inte fick vara lagkapten. De valde dock minsta motståndets väg.
Roy Hodgson hade kunnat välja att inte ta ut honom, men i den frågan är han alltså inte ensamt skyldig. Det är dock djupt ohederligt av honom att låtsas som att hans uttagning har skett helt och enbart utifrån fotbollsmässiga skäl. Det är helt enkelt inte sant.
Jag kan hålla med om att ”bestraffa” John Terry när han ännu inte är dömd för något inte är bra. Däremot, givet anklagelserna, att bestraffa Rio Ferdinand för att han just därför inte kommer överens med John Terry är betydligt sämre, inte minst i termer av vilka signaler det sänder ut.
Särskilt som John Terry hade chansen att ”bevisa sin oskuld” redan tidigare under säsongen, men då av strategiska skäl såg till till att få rättegången flyttad till efter EM.
Man kan inte klandra en spelare för att agera i eget intresse, men man kan klandra beslutsfattarna, i det här fallet FA och Roy Hodgson, för att se mellan fingrarna med det.
:::
Kostnaden blir alltså att England går miste om en av sina absolut bästa och mest erfarna mittbackar. Hade England haft användning av Rio Ferdinand i ett EM-slutspel? You bet your ass they would.
Jag kan förstå ekvationen att Chelseas kollektiva backlinje i sin helhet går före Rio Ferdinand. Den ekvationen är emellertid inte längre aktuell.
Är John Terry bättre än Rio Ferdinand? Jag vet inte det jag, han är definitivt inte så pass mycket bättre att det kompenserar för den moraliska dimensionen jag tar upp ovanför.
Han är måhända mer brittiskt spektakulär, dödsföraktande tacklingar, brytningar and all that Captain, Leader, Legend bullshit. Men Rio Ferdinand är utmärkt i positionsspelet, och överlägsen Terry i passnings- och uppbyggnadsspelet från backlinjen.
Vilket händelsevis råkar vara ett av Englands allra främsta problemområden inför EM.
:::
Det finns många yttre, objektiva skäl till att England kommer få det oerhört tufft i EM. Spelarmaterialet är helt enkelt sämre i flera avseenden än vad Englands konkurrenter har tillgång till.
Men man måste tyvärr konstatera att England också fortsätter göra det väldigt svårt för sig själva att ens göra det bästa med de resurser och förutsättningar de faktiskt har.
…………………………………………………
Paul Lambert är klar för Aston Villa. Strålande rekrytering för dem, och någon dag snart får väl ägnas åt att fundera över hur det här kommer att påverka klubben och dess framtid.
Och stackars Roberto Martinez står än en gång där som den ensamme pojken som står utan stol i slutet av en hektisk omgång av managerkarusellens egen variant på ”hela havet stormar”.
:::
Och rövarplundringen av Norwich fortsätter. Nu är det West Ham som lägger ett bud om £4m på Grant Holt.
:::
Hur tusan tänkte jag när jag kom fram till att Portugal skulle kunna överraska positivt i EM? Nåja, jag får väl hänga fast vid klyschan att ett dåligt genrep innebär ett bra mästerskap.
Be Champions!!