Wolves 2011/12: -
Peter Hyllman
Det har på alla sätt varit en katastrofal säsong för Wolves. Den slutade med att klubben slutade sist i Premier League och därmed flyttas ned till The Championship, ett öde som framstod som fullständigt oundvikligt redan någon runt jul. När det gäller Wolves var det ändå oväntat, då det inför säsongen såg ut som om klubben hade goda förutsättningar att etablera sig i Premier League.
Sommarens värvningar illustrerar väl hur sådant som ser bra ut på förhand blir till en belastning snarare än en hjälp. Klubbens två profilvärvningar var Jamie O’Hara och Roger Johnson. O’Hara var på lån i klubben säsongen innan och gjorde så bra ifrån sig då att Wolves betalade Tottenham £5m, en för dem ansenlig summa pengar, för att göra flytten permanent. Men den här säsongen har O’Hara varit mer eller mindre harmlös. Roger Johnson skulle däremot visa sig bli flera resor värre.
Ständig förbättring bör vara varje klubbs ambition, och i det avseendet fanns det skäl att ifrågasätta Mick McCarthys jobb med klubben. Wolves såg helt enkelt inte ut att bli bättre, vare sig tabellmässigt eller spelmässigt. Men med honom som manager befann sig Wolves ändå ovanför nedflyttningsstrecket, nätt och jämnt. Det var under ett svagt ögonblick som en annars tålmodig styrelse fann sig själva i meltdown, och drog hela klubben med sig.
Fattar man beslutet att sparka sin manager under säsongen så måste det finnas en planerad och väl förberedd process att tillsätta en efterträdare, allt annat är en inbjudan till kaos. Den enkla huvudregeln var inte Wolves styrelse införstådd med, och resultatet blev hierarkisk harakiri och en orkeslös spelartrupp som fick direktiv från en huvudlös klubbledning.
Det kan aldrig finnas ursäkter för när en klubb underpresterar fotbollsmässigt till en början, och när detta inte bara tillåts fortgå utan tvärtom förvärras genom att falla på egna grepp och beslut. Wolves öde den här säsongen var i grund och botten så onödigt, och därför desto mer tragiskt.
Betyg: 0
:::
Säsongens bäste spelare: MATT JARVIS. De få gånger något vettigt hände för Wolves så var det allt som oftast Jarvis som låg bakom det hela. Yttern har gjort ett antal värdefulla säsonger för Wolves, och det skulle vara förvånande om ingen Premier League-klubb plockar upp honom i sommar.
Säsongens överraskning: RICHARD STEARMAN. Återvände på grund av skada till Wolves mittförsvar den här säsongen, och har fått göra många matcher och ta stort ansvar, när andra svikit, och har stått för en så pass positiv insats som går att förvänta sig av en relativt oprövad 24-åring under dylika omständigheter.
Säsongens besvikelse: ROGER JOHNSON. Helt omöjligt att bortse från Johnson som var tänkt att leda lagets försvar, istället fick han leda lagets förfall. Allt från grova misstag på planen till ännu grövre snedsteg utanför planen, en symbol för klubbens förmåga att sätta krokben för sig själv. En felinvestering av gigantiska mått för Wolves.
:::
Wolves @ The Movies: DANCES WITH WOLVES. Okej, det medges att det är något utav en tramsigt uppenbar referens, men det finns ändå vissa klara och tydliga paralleller. Alla inblandade i Wolves, klubbledning, spelare och supportrar, måste ju längre säsongen ha lidit känt sig alltmer som Kicking Bird när han får reda på att den vite mannens antal är som gräset på prärien och stjärnorna på himlen. Det fruktansvärda i att bli medveten om sin egen oundvikliga undergång. Att betrakta det sargade och skadeskjutna Wolves under säsongen har varit i stort sett lika jobbigt som att följa slutet för filmens fyrbenta motsvarighet.
:::
Be Champions!!
Publicerad 2012-06-07 21:30