Ett EM och ett VM är ju inte bara ett fotbollsmästerskap. Det är samtidigt ett gigantiskt skyltfönster där inte minst världens alla fotbollssupportrar tittar på spelare, utvärderar dem, skapar sig själva vissa favoriter och utser spelare de alls inte gillar, och håller i största allmänhet ögonen öppna efter spelare de av någon anledning vill se i sina egna klubbar.
Men det är ett perspektiv som Premier Leagues managers inte riktigt verkar dela, åtminstone inte fullt ut. När The Guardian ringde runt och hörde sig för huruvida respektive manager skulle bege sig till Euro 2012 för att se fotbollen och mästerskapet på plats, så visade det sig att endast fem managers planerade att åka dit: Arsene Wenger, Roberto Martinez, David Moyes, Brendan Rodgers samt Martin Jol.
Alan Pardew och Martin O’Neill hade inte bestämt sig, och The Guardian hade heller inte fått kontakt med Paul Lambert eller Sam Allardyce. Flertalet managers är dock inte på plats i Polen eller Ukraina, och det rör sig alltså om Roberto Mancini, Alex Ferguson, Mark Hughes, Tony Pulis, Nigel Adkins samt Brian McDermott.
Är detta ett uttryck för en fullt vettig prioritering från deras sida eller gör de helt enkelt inte sitt jobb i det här avseendet?
:::
Det kan naturligtvis finnas flera olika goda skäl till varför en manager väljer att inte åka till Euro 2012. De kan vara intresserade av spelare som inte är med i EM. De kanske inte alls är intresserade av att värva några spelare den här sommaren. Självklart kan det också vara så att de helt enkelt delegerat uppgiften att bevaka EM till klubbens scouter, och att de lägger den här tiden på välbehövlig semester.
Men det finns också ett annat tänkbart skäl till varför en managers intresse i att bevaka spelare i ett EM är rätt begränsat, nämligen att det brukar vara vara rätt riskabla värvningar som görs baserat på vad som sker i ett mästerskap. Det leder ofta fram till en skev bild och skev värdering av spelare som visade sig överskattade efter att endast ha strålat en sommar.
Det finns naturligtvis några klockrena exempel på sådana värvningar i Premier League. Kenny Dalglish värvade till exempel Stephane Guivarc’h till Newcastle efter dennes VM för Frankrike 1998. Lokalrivalerna Sunderland å andra sidan pungade ut £13m till Rennes för Asamoah Gyan efter förra VM, en spelare som numera är utlånad till Förenade Arabemiraten.
Men det finns så klart fler exempel än så. Senegals framfart i VM 2002 fick Liverpool att punga ut för att plocka Elhadji Diouf till Premier League, vilket väl i efterhand närmast borde betraktas som ett brott mot mänskligheten. Nästan lika hårigt var väl Man Utds köp av Karel Poborsky efter Tjeckiens succé-EM i England 1996, en spelare som aldrig riktigt lyckades leva upp till de högt ställda kraven och förväntningarna.
Arsenal får också stå där med bockhuvudet, att bedöma honom som en ren flopp är kanske lite extremt, men Andrei Arshavin har definitivt inte levererat i närheten av vad EM för fyra år sedan utlovade.
:::
Men om vi istället tittar på vilka som faktiskt åker till EM.
Det handlar alltså om Wenger, Martinez, Moyes, Rodgers och Jol. Åtminstone i fyra av de fem fallen handlar det om managers som i alla fall till stor del har gjort sig kända för att hitta fynd på den kontinentala spelarmarknaden. Klubbar med hög kompetens i sitt scoutingnätverk. I det sammanhanget bör det ju också nämnas att Graham Carr, Newcastles chefsscout, befinner sig på plats under EM.
Inte i något av de icke närvarande fallen, möjligen med Man Utd som enstaka undantag, går det att hävda att aktuella klubbar gjort sig direkt kända som framstående i detta avseende.
Kanske är det alltså ingen slump att just dessa fem managers ändå befinner sig på EM, kanske är det till och med något som delvis förklarar deras framgång i dessa frågor. Inte att de är på EM i sig naturligtvis, men närvaron under EM som en signal för den vikt och prioritet de fäster vid scouting och spelarbevakning.
…………………………………………………
EM-BAROMETERN
Grekland 1-2 Tjeckien – Tidig knockout
Tjeckien spelade mer direkt än vad de gjorde i inledningsmatchen mot Ryssland, och det gav resultat direkt med två snabba mål. Men den givmildhet som visade sig mot Ryssland dök upp också igår, när man efter en riktig tavla släppte in Grekland i matchen igen. Det här har varit ett grymt EM för Grekland, och olyckorna fortsatte igår. Målvakten skadad och ett helt korrekt mål bortdömt, vilket följer på första matchens händelser. Tungt. Grekland: 2, inte deras turnering. Tjeckien: 2, bra men slarvigt.
Polen 1-1 Ryssland – Mer utav en handbollsmatch
Polens mittfält och försvar var alls inte lika givmilt som Tjeckiens, och vips så stötte också Ryssland på större problem. Kershakov har verkligen inte någon stor turnering, och så värst mycket mer speltid från start borde han egentligen inte få. Polen var otroligt försiktiga, men kanske för försiktiga, för Rysslands försvar var verkligen inte osårbart. Men Lewandowski var alldeles för ensam. Med resultatet är Polen ändå nöjt, de har fortfarande allt i egna händer inför den helt avgörande sista matchen mot Tjeckien. Polen: 3, avvaktande. Ryssland: 3, tillbaka på jorden.
…………………………………………………
Bråkigheterna i samband med EM fortsätter. Igår var det polska och ryska fans som drabbade samman med skador och arresteringar som följd. Att som ryska supportrar hylla just Stalin på platsen för det polska krigsminnesmärket är kanske inte det mest begåvade som skett.
:::
Det börjar ladda upp för storm på White Hart Lane. Stämningen känns minst sagt frostig mellan Harry Redknapp och Daniel Levy, Tottenhams VD. Det börjar alltmer kännas som att Redknapp nog gjort sitt i Tottenham. Nu cirkulerar till och med rykten att det här kan vara hans sista dag på jobbet.
:::
Ojoj, tala om ödesmatch för Holland ikväll. De kan bli EM:s första riktigt stora offer. Men det motsatta scenariot är ju rätt spännande det med, att både Holland och Portugal vinner, och samtliga lag står på tre poäng och liknande målskillnad inför sista omgången.
Be Champions!!