Jag tycker det sammanfattar den förvisso något paradoxala stämningen i England inför och under här mästerskapet rätt väl. Ingen vågar egentligen hoppas på England, men ingen vågar heller helt överge hoppet. Det sista som överger en som bekant.
Resultatet mot Frankrike var trots allt bra, och inger ändå hopp, i alla fall om att avancera vidare från gruppspelet.
Ikväll möts England och Sverige, och om det hoppet ska leva vidare så tror jag att England behöver vinna ikväll. Åtminstone behöver de undvika förlust, och det låter ju som något som borde passa Roy Hodgsons lagbygge rätt bra.
Hur ser då förutsättningarna inför kvällens match ut? – om vi prövar oss på den så klassiska metoden att värdera lagdel för lagdel i de båda landslagen.
:::
Målvakten
Englands kanske enskilt bästa position är samma position som varit deras största huvudvärk i många år. Joe Hart är naturligtvis en utmärkt målvakt; snabb, positionssäker, bra i hela straffområdet, auktoritativ, och spenderar sin vardag som ordinarie målvakt i Premier Leagues främsta defensiv. Tillsammans med kollegor som bland andra Manuel Neuer så tillhör Hart världens absolut bästa i den nya generationen europeiska målvakter.
England: +++++
Andreas Isaksson har haft en lång karriär i det svenska landslagsmålet, men hans kurva i landslaget har också pekat nedåt under en längre tid. Lång och hyfsat reflexsnabb är han, men hans positionsspel är stundtals suspekt och hans bollkontroll är direkt undermålig. Petad i sitt egna klubblag så finns där också viss risk för matchrost. Ger inte intryck av att ingjuta förtroende i sin egen backlinje.
Sverige: ++
:::
Försvaret
Englands paradgren, och onekligen den lagdel som Roy Hodgson investerat all sin energi på för att få England att gå långt i den här turneringen. Sett till enskilda spelare är backlinjen naturligtvis högklassig, med högt ansedda spelare på varje position, men framför allt är det försvarets organisation som allra mest imponerat hittills i England. Samtliga spelare förstår sina roller och ligger allt som oftast också helt rätt i positionsspelet.
England: ++++
Det svenska försvaret är inte i närheten av lika imponerande. Det är i mästerskapssammanhang, eller i motsvarande sammanhang på klubblagsnivå, tämligen orutinerat försvar, vilket märks. Positionsspelet såväl som presspelet, under spelet och på fasta situationer, har varit direkt svagt såväl inför som i början av turneringen. Det svenska lagets akilleshäl.
Sverige: ++
:::
Mittfältet
Englands största huvudbryderi den här turneringen. Problemet känns som ett rätt tydligt case av att Englands mittfält är ”stuck in the middle”. Roy Hodgsons ambition är ett defensivt säkert centralt mittfält, men han har inte tagit ut rätt spelare för denna ambition. Kompetensen i positionsspelet framför den egna backlinjen saknas, och oförmågan i att hålla och vårda bollen ger England stora problem i det offensiva uppbyggnadsspelet. Offensiva spelare centralt finns i truppen, men de är låsta av taktiken. Englands enda mittfältsvapen blir därmed fart på kanterna, vilket gör anfallsspelet lättläst.
England: ++
I matchen mot Ukraina så fallerade det svenska mittfältet fullständigt, och där och då såg man i alla fall ett mittfält den här turneringen som var sämre än det engelska. Men det finns potential på det svenska mittfältet, särskilt om Hamrén till den här matchen gör vad jag misstänker, plockar ut Elm på kanten och sätter in Svensson tillsammans med Källström. Sverige har i så fall vad England saknar, ett balanserat mittfält som klarar av att med ett konstruktivt passningsspel länka upp med det egna anfallet.
Sverige: +++
:::
Anfallet
Englands anfall med respektive utan Wayne Rooney är två fullständigt olika propositioner. Den här matchen måste England klara sig utan Rooney. Det ger England två olika men också begränsade alternativ, antingen satsa på fart och teknik i form av Ashley Young och Danny Welbeck, eller på kraft och huvudspel genom att kombinera Young med Andy Carroll. Ukraina avslöjade under den första omgången svenska brister i markeringsspelet i den egna boxen, vilket talar för alternativet Carroll.
England: +++
En av få svenska spelare som imponerade mot Ukraina var Zlatan Ibrahimovic, och någon sådan motsvarighet till spelare har helt enkelt inte England tillgång till den här matchen. Kraftfull, teknisk, modig och kreativ, Ibrahimovic kan ställa till stora problem för Englands backlinje. Men är han för ensam? Nja, både Johan Elmander och Ola Toivonen har kvalitet och potential att ställa svåra frågor till sina motståndare. Om England ger Sverige ytorna, då kan det bli en rolig dag för Sveriges anfall.
Sverige: +++
:::
Lite snabb huvudräkning leder alltså fram till att England får 14 plus och Sverige skrapar ihop 10 plus, och således kommer naturligtvis England sparka Sveriges rumpa på fredag kväll.
Nåja, men riktigt så enkelt är det ju trots allt inte.
En tydlig tendens framträder. Nämligen att Englands relativa styrka helt klart är defensiven, men att Sverige har komparativa fördelar i sin offensiv, vilket borde leda till en matchbild, om Erik Hamrén tänker som jag tänker, med ett Sverige som försöker förlägga spelet strax framför det engelska straffområdet.
Den taktiska frågan då är i vilken utsträckning England lyckas hitta outs från detat spel, och länka upp med sitt eget anfallsspel. Att döma av vad vi såg mot Frankrike så är det något som England kommer få det svårt med.
Visst är England favoriter. Men det är knappt, mycket knappt.
:::
Nu kommer det så klart göras väldigt mycket i Sverige av att England inte besegrat Sverige på över 40 år. Eller, så hette det förut, sedan England vann mot Sverige i en träningsmatch så heter det att England inte besegrat Sverige på över 40 år i en tävlingsmatch.
Det tror jag spelar ingen som helst roll under den här matchen. Varför skulle det i sig spela någon roll?
Man får vara försiktig med vad man menar att ett sådant historiskt facit säger om lagens allmänna kvalitet och om framtida resultat. Som nyans får man ju konstatera att många av de där matcherna under de dryga 40 åren är oavgjorda matcher, och inte i något fall har Sverige besegrat England när det har varit frågan om vinna eller försvinna.
Det som talar för Sverige den här gången, i det avseendet, är så klart att det inte heller den här gången är vinna eller försvinna.
…………………………………………………
EM-BAROMETERN
Italien 1-1 Kroatien – Typiskt Italien
Det var en match där det kändes som om båda lagen i grund och botten var nöjda med oavgjort. Det fick Kroatien inledningsvis betala för, men därefter var det Italien som lite grann sin vana trogen blev lite för inriktade på att bevara vad de redan hade snarare än att försöka bygga vidare på. Kvitteringen kom rätt logiskt. Dumt för Italien, som därmed kan ha satt sin slutspelsplats på spel. Italien: 2, stabila men försiktiga. Kroatien: 3, farliga men utan spets.
…………………………………………………
Matchen mellan Spanien och Irland håller också i skrivande stund på att spelas och det står 3-0 till Spanien.
Irländarna har nu släppt in tidiga mål i var och en av de fyra halvlekar de hittills spelat under turneringen. Vilket så klart får en att så smått fundera över hur det egentligen står till med koncentrationsnivåerna.
Spanien ser dock bra ut. Bättre med anfallare än utan kan vi konstatera. Dock sämre motstånd nu än senast.
:::
Amy Lawrence på The Guardian angående Tottenhams beslut att sparka Harry Redknapp:
“For all the debate about the motivation for closing this particular chapter, the timing of such a gamble for Tottenham is strange. It has taken them decades to plant their flag in the Champions League (and but for Chelsea’s victory they would have been in the shake-up in two out of the past three seasons). Their stock in terms of globally admired players has not been higher since the days of Paul Gascoigne and Gary Lineker. It feels like a risky time to be rolling the managerial dice.”
Det alternativa synsättet är så klart att det är just precis exakt rätt tid att göra det. Dessutom betvivlar jag att Amy Lawrence skulle kunna erinra sig något tillfälle då det inte vore riskfyllt.
:::
Skruva upp volymen! En gång till, med känsla!!
Be Champions!!