Vi befinner oss alltså halvvägs genom den här EM-turneringen, detta trots att mer än 75% av turneringens matcher faktiskt är spelade redan. Det blir ju så, med först gruppspel och därefter slutspel.
EM innehåller ju för närvarande 16 lag, fyra grupper om fyra. Det första EM jag bevittnade, och det därpå följande, innehöll å andra sidan bara åtta (8) lag. Till 1996 expanderades EM:s format till dess nuvarande. Och lagom till nästa EM, 2016 i Frankrike, så expanderas EM igen till att innehålla 24 lag.
EM blir därmed lika stort som VM var ända fram till och med 1994. Formatet kommer vara detsamma, vilket gör gruppspelet till än mer utav en ren och skär transportsträcka. Ettan och tvåan i de sex grupperna går vidare, precis som i nuläget. Dessutom går de fyra bästa treorna också vidare.
Ett helt gruppspel som endast eliminerar en fjärdedel av lagen. Inte särskilt effektivt kan tyckas. Men, det blir ju fler matcher och mer fotboll. Och vem tycker illa om det?
:::
Tja, rätt många i England verkar i alla fall tycka mindre bra om det.
De flesta verkar se det hela endast som ett sätt för UEFA att tjäna ännu mer pengar på arrangemanget. Argumentet är därtill att en ökning av antalet lag kommer sänka EM:s kvalitet.
Inte minst används Irlands tunga förlust mot Spanien tidigare den här turneringen som ett stöd för denna uppfattning. Behöver man verkligen åtta ytterligare lag som är ännu sämre än Irland? är den ytterst retoriskt formulerade frågan.
Jag kan nog tänka mig att ett av UEFA:s motiv mycket väl är att tjäna mer pengar på EM. Men för det första ser jag inget fel med det. Och för det andra så ser jag tydliga svagheter i kvalitetsargumentet.
:::
Att använda Irlands förlust som ett argument mot 24 lag i EM känns väldigt tendentiöst.
Bevisligen ser vi ju alltså motsvarande resultat i ett EM innehållandes 16 lag. I år hade vi Irland, 2008 var det Rysslands tur, 2004 åkte Bulgarien på en rejäl käftsmäll mot Sverige, Danmark var rejäla slagpåsar 2000, och 1996 hade inte Turkiet mycket att sätta emot.
Även när EM endast bestod av åtta lag förekom rena brakförluster. Inte minst står Belgiens 0-5-torsk mot Frankrike 1984 ut, och i samma turneringen även Jugoslaviens förlust med motsvarande siffror mot Danmark.
Så det här med att enskilda lag kan förlora vissa matcher stort och hopplöst är ju inget som har något direkt samband med antalet deltagande lag i EM.
:::
Man kan också se frågan utifrån ett annat perspektiv: Finns det åtta andra lag i Europa som faktiskt hade kunnat höja värdet och intresset på den turnering vi exempelvis sitter och tittar på nu?
UEFA har i nuläget 53 medlemsnationer. 16 av dessa deltar i detta EM. Skulle alltså åtta av de återstående 37 medlemsnationerna kunna ha gjort EM ännu mer spännande?
Jodå, skulle jag säga. Utan problem.
Länder som hade spetsat till EM hade tveklöst varit sådana som Belgien, Turkiet, Serbien, Bosnien, Skottland, Montenegro, Schweiz och Ungern. Jag hade inte protesterat mot att få se länder som till exempel Wales och Norge heller. Österrike och Island är också det spännande fotbollsnationer. Bulgarien och Rumänien är ju tveklöst länder med enorm fotbollstradition.
Och varför i hela friden skulle egentligen jag eller någon blekfet engelsman vara så in åt skogen elitistisk att vi inte ens skulle vilja öppna dörren för något av de 23 länder jag nu ändå inte nämnt?
Särskilt som den där gränsen mellan vad som är EM-kval och vad som är EM ändå är godtycklig. Vill man se det på det viset så har ju den här EM-turneringen egentligen hållt på i snart två år.
:::
Och så vad om det ligger pengar i potten? Det ligger i så fall även pengar i potten för fler nationella fotbollsförbund, och därmed kommer mer pengar den lokala fotbollen runtom i Europa till godo.
Låt 24 blommor blomma!
…………………………………………………
Nu beror det lite på hur det går för England i EM och så där, skulle de råka befinna sig i final så får det bli en annan dag, men den 1 juli tänkte jag gå igenom de värvningar till lag i Premier League som blivit klara så långt. Därefter bevakar jag det dag för dag.
Midsommar? Pfft.
:::
Joe Cole och Alberto Aquilani – två bortglömda mittfältare som Liverpool faktiskt kan få rejäl nytta av under Brendan Rodgers. Inte för att Liverpool direkt lider brist på mittfältare.
:::
Lite roligt är det ju hur snabbt Sepp Blatter, som ju tidigare varit minst sagt motvals till allt vad mållinjeteknologi innebär, nu menade att sådan teknologi är helt nödvändig, efter att England vunnit på dess avsaknad.
:::
Nykomlingarna Reading ser ut att ha gjort en liten kupp med värvningen av Pavel Pogrebnyak mitt framför näsan på Fulham, där han befunnit sig på lån under den gångna säsongen.
Be Champions!!