Jag är alltså på arbetsresa i New York och den här bloggen skriver jag från ett kontor med en rätt okej utsikt över FN-skrapan, UN Plaza och East River. Min tanke var att inte blogga under den här resan, och därför är samtliga bloggar skrivna på förhand under de första veckorna i juli.
Problemet med att skriva bloggar ett par veckor i förväg är emellertid att saker tenderar att hända. Som till exempel att Robin van Persie går ut med ett rätt kontroversiellt uttalande om att han inte vill förlänga sitt kontrakt med Arsenal, och därmed sätter igång en rejäl karusell i Premier League.
Diskussionerna har gått än hit och än dit om vad detta faktiskt betyder, och jag tänkte dra mitt strå till stacken med den här extrainsatta bloggen.
:::
Robin van Persies syfte och motiv
Jag har tidigare med emfas hävdat att Robin van Persie i sitt beslut att stanna eller lämna Arsenal kommer att välja det alternativ som erbjuder honom det för honom själv bästa karriärprospektet, vilket är en funktion utav såväl lön som möjlighet att vinna status och titlar. Givet van Persies uttalande så verkar detta onekligen också vara fallet.
Att påstå något sådant är inte detsamma som att säga att han definitivt kommer att lämna Arsenal, det är bara ett sätt att uttrycka att han beslutar utifrån sina egna intressen, inte utifrån någon form av så kallad lojalitet, ett begrepp vi supportrar brukar vilja klistra på dessa diskussioner. Gör detta van Persie illojal? Nej, inte i relativa termer. En spelare som Ryan Giggs brukar lyftas fram som ett framstående exempel på lojalitet. Men om inte Man Utd hade ständigt utmanat om titlar under alla hans år i klubben så hade han aldrig stannat ens fem år i Man Utd, än mindre 20.
Fotbollsspelare har en kort karriär och de fattar inte den här typen av beslut utifrån den definition av lojalitet som vi supportrar önskar betona.
Det är lätt att läsa ut från Robin van Persies uttalande att han nu önskar lämna Arsenal. Frågan är varför han gör just detta uttalande, som endast kan vara ämnat att sätta press på Arsenal och möjligen riskerar leda till att sänka det pris Arsenal kan få ut för honom. Ett svar erbjuds genom den blogg om ”fotbollsspelarnas dilemma” som jag skrev för snart ett år sedan.
Robin Van Persie befinner sig enligt den modellen i en situation där klubben inte vill sälja honom, och där fansen inte vill bli av med honom, och han måste därför tillämpa en variant utav den så kallade polska riksdag-strategin som, i och med att han förutser fansens reaktion, går över till en rysk roulette-strategi. Det är inte han som egentligen vill lämna klubben, det är klubben som tvingar honom till att vilja lämna.
Men är det egentligen så att Robin van Persie vill lämna Arsenal? De flesta fotbollsjournalister har onekligen kommit fram till den slutsatsen. Själv är jag, baserat på van Persies eget uttalande, mer osäker. Jag tror där finns en rätt god chans att han helt enkelt gör en så kallad ”Rooney”, att han går ut med ett uttalande ämnat att sätta press på Arsenal att förändra den policy och de strategier som fått klubben att falla ifrån som en seriös titelutmanare.
Det enda Robin van Persie säger i sitt uttalande som kan tydas som att han lämnar klubben är att han inte tänker förlänga sitt kontrakt. Men detta kan lika gärna förstås som i nuläget. Det mesta av uttalandet handlar nämligen om en kritik utav Arsenals policy, i långt högre utsträckning än vad som är normalt i sådana här uttalanden, och underförstått i det är att om Arsenal ändrar policy så kan van Persie också ändra sitt beslut.
I grund och botten finns där två huvudsakliga strategier för att förändra en organisation, att lämna organisationen (exit) eller att framföra kritik mot dess ledning (protest). Frågan är alltså om Robin van Persies primära syfte är att lämna Arsenal eller att påverka Arsenal. Hans uttalande kan ses som ett led i båda dessa strategier, det kan ses som ett försök att ordna en exit, men det kan också ses som den främsta formen av protest.
Man ska också komma ihåg att exit är en form utav påverkan. Fansen kommer att känna sig försmådda utav Robin van Persie, och hans motiv kommer av den anledningen att fördunklas. Men de av Arsenals supportrar som vill tänka lite längre kan läsa igenom van Persies uttalande och fundera över om de själva inte delar den kritik som van Persie riktar mot Arsenals policy.
:::
Betydelse för Arsenal som klubb
Naturligtvis har Robin van Persies uttalande, och förmodade önskan om en flytt från klubben, en betydelse för Arsenal som klubb.
Arsenal har haft en nedåtgående tendens under i princip de senaste fem åren, och det här förstärker just denna tendens. Det visar på en fallande status för Arsenal, frågor om huruvida de har blivit mer utav en sorts högre form utav farmarklubb har redan väckts. Det visar också på en fundamental oförmåga att behålla sina bästa spelare, vilket är ett svaghetstecken på den här nivån. En försvagad status gör det också svårare att attrahera nya spelare.
Möjligen är det värre än tidigare om just Robin van Persie lämnar Arsenal. Det är kanske första gången där inte finns några förmildrande omständigheter. I fallen Patrick Vieira och Thierry Henry kunde man hävda att de hade sina bästa år bakom sig. Cesc Fabregas hade en unik relation till Barcelona och Samir Nasri var lätt att framställa som en girig spelare. Ingen av dessa ursäkter är direkt tillämpliga på van Persie.
Risken är också att Robin van Persies vilja att lämna klubben blir till en grogrund för konflikt inom klubben. Supportrarna riskerar bli än mer desillusionerade med klubben och dess ledning. Men även inom klubbledningen anar vi redan konflikt, i och med minoritetsägaren Alisher Usmanovs bittra angrepp på majoritetsägaren Stan Kroenke och dennes investmentbaserade affärsmodell.
Mer konkret handlar det också om ännu en turbulent sommar för Arsenal, och med vidare frågetecken om klubbens omedelbara framtid. Laget och Arsene Wenger får helt enkelt ingen lugn och ro, detta i en situation, med en kraftigt ökad konkurrens inom Premier League, när de verkligen skulle behöva det. Hur många ronder klarar Wenger av att gå?
:::
Betydelse för Arsenal som lag
I och med att Robin van Persie så tydligt har placerat sig själv på marknaden så har det omedelbart lett till tankar om vilka Arsenal, med hjälp av den för van Persie betingade köpesumman, ska värva istället. Glöm det säger jag, dessa värvningar är nämligen redan gjorda. Arsenal, till skillnad från förra sommaren, har nämligen agerat preventivt den här gången, och värvningarna av Lukas Podolski och Olivier Giroud gjordes just med detta scenario i åtanke.
Dessutom, supportrarnas generella uppfattning om vad Robin van Persie kommer att inbringai försäljningspris är med all sannolikhet överdriven. En transfersumma är inte en direkt värdering utav spelarens kvalitet, utan av kontraktets återstående ekonomiska värde för klubben.
Värvningarna av Lukas Podolski och Olivier Giroud i all ära, men naturligtvis är det en sänkning utav den individuella kvaliteten om Robin van Persie lämnar klubben. Det är inte för inte som han diskuterades som en av världens bästa anfallare under förra säsongen, och han har under flera år varit Premier Leagues kanske tekniskt bäste rena avslutare. Det är inte något man ersätter i en handvändning.
Samtidigt är det mer oklart huruvida det är en kollektiv försämring. Försvinner en spelare kan laget och managern tvingas till att anpassa sig själva taktiskt, och som helhet är inte detta något som måste betyda en försvagning, tvärtom kan det istället leda till utveckling. Men allra minst måste man konstatera att Robin van Persies beslut att lämna Arsenal, om nu det är hans beslut, skapar en osäkerhet om kvaliteten på Arsenals anfallsspel.
En annan vanlig diskussionspunkt har varit att om Arsenal nu tappar Robin van Persie så försvinner deras chans att vinna Premier League den här säsongen. Detta är i mina ögon rent nonsens, ofta från de som egentligen borde veta bättre. Jag tror inte det har någon som helst betydelse, vare sig från eller till. Detta av ett tämligen intuitivt skäl.
Anledningen till att Arsenal under de senaste fem åren inte har varit en seriös utmanare om ligatiteln har varit lagets defensiva brister, inte lagets offensiv. Rent offensivt har laget alltid varit och är fortfarande, och kommer även utan Robin van Persie förmodligen fortsätta vara, tillräckligt bra för att Arsenal ska kunna vinna Premier League. Men lagets defensiva taktik och organisation har varit otillräcklig.
Robin van Persies betydelse för Arsenals Premier League-titelchanser är med andra ord en red herring, något som är ägnat att dra uppmärksamheten från det som är faktiskt betydelsefullt. Arsenal skulle kunna behålla van Persie, och värva in Cristiano Ronaldo och Leo Messi på ett bräde, utan en förbättrad defensiv organisation skulle Arsenal ändå inte vinna Premier League.
:::
Vilka klubbar är aktuella?
Givet att Robin van Persie nu framför titelchanserna som primärt motiv för att vilja lämna Arsenal, så återstår egentligen bara ett fåtal alternativ för honom att överväga.
Många supportrar hävdar att Arsenal aldrig skulle sälja till en annan engelsk klubb. Detta är så klart bara missriktat klubbpatriotiskt tjafs, Arsenal säljer till vilken annan klubb som helst så länge priset är det rätta. I England finns tre aktuella klubbar: Chelsea, Man Utd och Man City.
Ser vi till klubbarnas respektive spelarbehov så framstår såväl Chelsea som Man Utd som ytterst osannolika desinationer. Man City har ett uttalat intresse och framstår som det mest sannolika alternativet av dem alla, men förmodligen måste Man City först avlasta någon eller några av sina redan befintliga anfallare.
I Spanien är två klubbar teoretiskt möjliga, och ni vinner ingen kexchoklad genom att gissa vilka. Real Madrid har redan en anfallsuppsättning som de borde vara mer än nöjda med. Detta lämnar Arsenals gamla favoritklubb Barcelona. Det är inte omöjligt att Barcelona söker ett komplement till David Villa, och det faktum att Fabregas och van Persie är goda vänner är något som kanske också talar för den möjligheten.
Jag bedömer också två klubbar i Italien som praktiskt möjliga: Milan och Juventus. Inter har resurserna, men de ligger för långt ifrån övriga klubbar för att van Persie skulle kunna motivera detta med titelambitioner. Juventus sägs ha lagt ett mindre bud på van Persie redan och skulle därmed kunna ses som konkret intresserade. Själv funderar jag på om Milan skulle kunna se van Persie som en möjlig ersättare för Zlatan Ibrahimovic, om denne som ryktat har för avsikt att lämna klubben.
Rockaden med Edin Dzeko till Bayern München, Zlatan Ibrahimovic till Man City, som betraktar honom som ett större kap än Robin van Persie, och därmed Robin van Persie till Milan, vore onekligen en rätt lustig utveckling under sommaren.
Några övriga kandidater finns. Bayern München är en klubb som definitivt har både pengar och status nog för att försöka värva Robin van Persie. En riktig outsider är så klart PSG, vars status möjligen är tvivelaktig, men som definitivt har pengarna för att genomföra värvningen och som möjligen skulle kunna övertyga van Persie om styrkan i klubbens framtidsprospekt.
:::
Be Champions!!