Två Handelsstudenter har nyligen i en masteruppsats studerat ett större antal riskkapitalbolag och kommit fram till två övergripande slutsatser om denna typ av bolag som är rätt intressanta om man håller Man Utd i åtanke: För det första att deras affärsmodell alltid bygger på en strategi om en kraftig intäktstillväxt, samt för det andra att en högre skuldsättning har lett fram till en högre avkastning.
Man Utds intäktstillväxt har varit enorm med Glazers som ägande, och just hög skuldsättning har alltså varit en av ägarnas hävstänger i sitt ägande. Som helhet bygger resonemanget dock på att ägarna till sist lyckas sälja klubben vidare för en högre summa än de köpte den för, med andra ord att klubben ökar i värde i takt med ägandet. Som utav en händelse så annonserade Forbes alldeles nyligen att Man Utd är och förblir den högst värderade idrottsklubben av dem alla.
Betraktar man det hela strikt sakligt så framstår ju det här alltså som ett rätt gott omdöme för Man Utd och dess ägande. Men så låter det ju onekligen inte när journalister får för sig att granska och kommentera det hela, något som nyligen blivit inte minst tydligt i samband med att Man Utd annonserade att de skulle introduceras på New York-börsen, och därmed generera kapital avsett att minska klubbens skuldsättning.
Många journalister har ju skrivit om Man Utds ägande genom åren, men främst bland dem är förmodligen David Conn, The Guardians särskilde hitman när det kommer till de mer ekonomiska aspekterna utav den moderna fotbollen. Och givet att han ju alltså är att betrakta som främst så blir det ju kanske särskilt intressant att se vad det egentligen är han har skrivit på sista tiden.
:::
“The $100m figure widely cited as all they intend to raise is not correct; in fact the Glazers will try to get investors to cover as much of their £423m debt as possible.”
Glazers försöker alltså reducera Man Utds skuldsättning genom att övertyga investerare att placera sitt kapital i klubben. Hela den strategin bygger så klart på att Man Utd är ett värdefullt och välskött företag, och att det således är en bra investering för dessa investerare. På något sätt lyckas David Conn få det att låta som en dålig sak.
“This stock market move is intended to reduce the debt and put United in a healthier position, which may provide Ferguson with more money to spend on building a side to compete with the cash-rich likes of City and Chelsea. Supporters, savvy from the start, see the financial interests of the Glazers serving themselves at the heart of it.”
Här talar helt plötsligt David Conn rätt ut ur skägget i sin första mening, lite oklart om det är medvetet: Beslutet att introducera klubben på New York-börsen går ut på att reducera den skuldsättning han hävdar är dålig och göra Man Utd finansiellt ännu mer hälsosam samt frigöra resurser för investeringar i laget. Men tydligen är nu inte detta okej eftersom det även råkar vara finansiellt bra för Glazers.
“Many United fans feel that last season was the one in which the debts loaded on to the club by the Glazers, now at £423m, finally started to bite into the performance of Ferguson’s team.”
Det här är ju en intressant form utav revisionism för det första, de flesta Man Utd-fans har hävdat i många år att klubbens skuldsättning har påverkat laget negativt. Men det var väl smartare att dra den poängen en säsong när Man Utd faktiskt inte vann ligan, antar jag. För det andra så kan jag tycka att det är märkligt att som auktoriteter på området lyfta fram supportrar, av vilka jag skulle kunna tänka mig att 99,9% har absolut noll kunskap när det kommer till företagsekonomi och dess mer finansiella aspekter.
“Supporters asking why Ferguson has not signed top European players to complement his still admirable faith in youth, can peer at that to see where some of their club’s money has gone.”
David Conn gör klokt i att bara hålla sig till att kommentera om vissa av klubbens pengar. Tittar han närmare på klubbens balansräkning så skulle han så klart också se att där mycket väl finns pengar kvar för att göra värvningar, och vore han riktigt uppmärksam så skulle han säkert också upptäcka att Man Utd faktiskt också värvar spelare. Tänka sig! Conn borde fråga sig, men gör det inte, eftersom det inte passar in i hans föredragna orsakskedja, huruvida Man Utd hade för vana att köpa ”top European players” innan Glazers tog över klubben.
“Had the takeover never happened, how fearsomely United could now be swaggering. Three times Premier League champions and European champions in 2008, with a record income of £278m (although it would probably be lower, because without the Glazers, ticket prices would not be so high)…”
Det här är argumentet som Conn med flera reträtterar till ju mer de upptäcker att deras tidigare domedagsscenarior om en klubb på väg mot finansiell ruin inte stämmer, ”om inte för Glazers” så vore Man Utd närmast ostoppbara. Underförstått, de skulle kunna värva vem som helst, huruvida detta sedan vore önskvärt, eller i linje med Fergusons strategi, är struntsamma. Retoriken är ytterst medvetet vald, och kanske därför desto fulare, den spelar naturligtvis skamlöst på många supportrars förhoppningar om stora och häftiga värvningar.
Just det här exemplet på denna retorik är dessutom rätt fantastiskt. Conn lyfter fram framgång under en tidsperiod där Glazers alltså har varit ägare för klubben, och vänder det emot dem. Han fäller en spydig kommentar om att Man Utds intäkter kanske vore lägre eftersom biljettpriserna då vore lägre. Rätt har han i att Man Utds intäkter definitivt vore lägre utan Glazers, intäktstillväxten under Glazers ägarskap har inte varit att leka med. Till största delen, tvärtemot vad Conn tämligen falskt insinuerar, på grund av en kraftig ökning i kommersiella intäkter.
“Now imagine how United might look without the Glazer debt. True, as a plc – the Stock Market listing which football executives now agree was a failed experiment, despite defending it zealously at the time…”
Här har vi egentligen lite grann av samma typ av medvetet fula retorik. Det här är däremot särskilt roligt eftersom det visar på hur Man Utds tidigare styrelse minsann också haft en tendens att ändra uppfattning om vad som är bra och dåligt, och inte så lite utifrån vad som kunde tänkas ligga i deras finansiella intressen. Det är lite humor eftersom David Conn ofta använder sig av den gamla styrelsens kritik av Glazers förväntade höga skuldsättning av Man Utd innan köpet av klubben 2005.
“In a 322-page document, the section headed “Strategy” is noticeably short; a single page which states United must just carry on as they are, make money … The prospectus, though, devotes 15 pages to detailing the “high degree of risk” associated with this loan.”
Här förfaller ju Conn närmast till lytesretorik. Är kvaliteten på Glazers strategi på något sätt knuten till det antal sidor den uttrycks på? Min personliga erfarenhet är snarare att ju längre tid det tar att formulera en strategi, desto mer dunkelt är den uttänkt. David Conn vet naturligtvis också mycket väl om att i den här typen av prospekt så är en klubb eller ett företag juridiskt bundna att friskriva sig från varenda risk som existerar under himlen, oavsett hur sannolik den är eller inte är, ändå kan han inte avstå från att göra en stor poäng om såväl att dessa risker över huvud taget uttrycks som det antal sidor på vilka de uttrycks.
:::
Slut på den ranten. Det här var hur som helst bara några exempel bland flera, men exemplen är kanske redan många nog. Vad man kan fråga sig är varför journalister som David Conn väljer en så ensidigt negativ rapportering om något som åtminstone har både negativa och positiva aspekter (jag påstår inte att Glazers ägande är ensidigt positivt). Jag har mina aningar att det beror på en kombination av tre faktorer:
(1) Okunskap
Let’s face it, Glazers ägande handlar väldigt mycket om företagsekonomi och finansiell ekonomi. Och är det något journalister, inte minst sportjournalister, tenderar att inte veta något om så är det just företagsekonomi och finansiell ekonomi. Så när de tittar sig blinda på saker som ”skuld” och ”resultat” så missar de att vad som i grund och botten är de relevanta måtten, för riskkapitalister som Glazers snarare är ”kassaflöde”, ”tillväxt” och ”värdestegring”.
(2) Opportunism
Jag tror inte journalister, möjligen med något enstaka undantag, har någon grudge mot enskilda klubbar. Däremot tror jag, och jag tycker mig ha fått många exempel på det genom åren, att journalister har ett visst intresse av att bygga sina egna varumärken, det vill säga öka sitt renommé och sin läsarkrets, och att de därför ofta väljer att medvetet skriva vad de vet att supportrarna vill höra. Pandering är ett känt amerikanskt politikerbegrepp. Skribenten hoppar helt enkelt på bandvagnen, det viktigaste är inte att ha rätt utan att vara populär. Förmodligen ett klokt karriärsval.
(3) Ideologi
Men för all del, jag ska också vara rättvis, det är inte bara så att journalister cyniskt skriver vad de tror att läsaren vill höra. Jag tror säkert att de i många fall, inte minst David Conns, verkligen skriver utifrån en egen uppfattning eller ideologi om hur saker och ting bör vara. Conns texter är fulla till bredden av uppfattningar om hur ”fotbollen borde vara”. I vissa fall handlar det nog också bara om en motvilja mot ”yanks” inom engelsk fotboll. Alla är berättigade sina uppfattningar, men personligen har jag svårt för åsikter som är baserade i ideologi snarare än fakta, särskilt när de kommer från journalister med uppgift att sakligt granska särskilda omständigheter.
:::
Mina slutsatser?
Introduceringen på New York-börsen är i grova drag väldigt positiva nyheter för Man Utd. Det genererar kapital till klubben och reducerar skuldsättning och därmed naturligtvis även risk. David Conn borde vara överlycklig. Dock har börsintroduceringen endast att göra med just skuld och finans, den har absolut ingen koppling till Man Utds transferbudget. So don’t get your hopes up!
Läs gärna texter från journalister om det här och andra saker från sådana som David Conn, Daniel Taylor och annat löst folk som mig. Men glöm aldrig den viktiga frågan, som i och för sig heller inte ska dras till överdrift, varför skriver den här personen som han gör?
:::
Be Champions!!