Den 10 augusti har klubbens förvaltare satt som deadline, då avgörs det om klubben lever vidare eller om den likvideras och därmed upphör att existera som klubb.
Det är ett väldigt långt fall från den position där klubben befann sig för blott fyra år sedan. Portsmouth utmanade då om platserna på Premier Leagues övrre halva och smått otroligt så lyckades man också plocka hem FA-cupen, en enorm bedrift i klubbens historia.
Sedan dess har olycka följt på olycka. En otroligt strulig ägarskapssituation har lett till ekonomiska problem, och för bara några veckor sedan slog Portsmouth ett inte särskilt attraktivt rekord, nämligen att som första klubb för tredje säsongen i rad drabbas av ett poängavdrag.
Konsekvensen har blivit att Portsmouth numer befinner sig i League One, dit de relegerades förra säsongen. Det är första gången på 30 år som klubben befinner sig så långt ned i seriesystemet. Men som vi konstaterat så är alltså detta det minsta av klubbens problem.
:::
Vilka bär ansvaret?
Portsmouths nutida historia är en salig röra. Dess problem är ett resultat av kaos på ägarpositionen, och oansvarigt agerande från klubbledningen och managerns sida under de år som ledde upp till krisen.
Ägarmässigt kan man förmodligen säga att Portsmouths problem uppstod när Milan Mandaric år 2006 sålde klubben till Alexander Gaydamak. Han öppnade dörren för en väldigt hög volym av spelarköp. Portsmouths framgångar i ligan och i cuperna växte, men så gjorde även klubbens lönekostnader.
Klubbens ägarhistoria är därefter en karavan utav rövarbaroner, från Sulaiman Al-Fahim via Ali Al-Faraj och Balram Chainrai till Convers Sports Initiatives med den korrupte och till sist arresterade Vladimir Antonov i spetsen, den skojare som till sist blev strået som knäckte Portsmouths rygg.
Var det någon av dessa som hade några faktiska planer med klubben eller någon tanke om dess riktning och styrning? Nej, istället är de vandrande monument till hur FA:s kontroll av ägare som ”fit and proper persons” är att betrakta som närmast löjeväckande.
Men det är inte bara ägarna som varit ett problem för Portsmouth. Harry Redknapp var manager för Portsmouth mellan 2002 och 2008, och var alltså den manager som mest ivrigt drog nytta av Gaydamaks miljoner, värvade spelare i mängd, och som drog på klubben en alltför stor kostnadskostym.
Kort efter Portsmouths framgångar 2008 lämnade Redknapp klubben för ett mer prestigefullt jobb i Tottenham och det är svårt att komma ifrån känslan att Redknapp alls inte agerade i vad som var Portsmouths långsiktiga intresse, utan att han snarare använde klubben som en plattform för sig själv.
Det är med andra ord rätt ironiskt att nu höra Redknapp tala om att hjälpa klubben, att ”Portsmouth has got to be saved. It’s a great club with great traditions, it would be a disaster if this club went out of business.” Få har nog gjort mer för att få Portsmouth out of business.
Men han vann en titel åt klubben. Och då är ju allt förlåtet.
:::
Vilka kan rädda klubben?
Det existerar två konkurrerande bud om att ta över Portsmouth och rädda klubben från nedläggning.
Portsmouths förvaltare annonserade tydligt att de föredrog den tidigare ägaren Balram Chainrais förslag. Detta meddelade de den 25 juni och Chainrai fick då 28 dagar på sig att realisera sitt förslag och föra Portsmouth ur förvaltning. Detta försök verkar dock ha misslyckats som det ser ut.
Det rivaliserande budet står Portsmouth Supporters’ Trust för. De har enbart med hjälp av donationer lyckats samla in mer än en miljon pund och har nu alltså möjlighet att lansera ett seriöst bud för Portsmouth.
Men också PST:s möjligheter är begränsade. För att de ska kunna ta över klubben utan den likvideras så är det nödvändigt att de kommer överens med spelarna om att förhandla ned sina krav på klubben i form av uteblivna och rullande löner.
Det hela hänger med andra ord till sist på spelarna. De måste balansera motviljan att i praktiken ge upp avtalad lön mot risken att Portsmouth går i likvidation, upphör att existera och att de då får absolut ingenting.
Kontentan är med andra ord, att om spelare och supportrar kan komma överens, så finns det möjlighet att rädda Portsmouth.
:::
Portsmouths ekonomiska situation är naturligtvis väldigt utsatt. Men bara för att ge en känsla av klubbens problem också i rena fotbollstermer så kan vi hålla i åtanke att Portsmouths a-trupp i nuläget består av blott tio spelare.
Förvisso finns det både akademispelare och provspelare i klubben nu, men situationen förbättras inte av att Portsmouth Supporters’ Trust anser att sex av a-truppspelarna behöver lämna för att klubben ska få sin lönebudget under kontroll.
:::
Det verkar med andra ord som att Portsmouths hopp står till dess supportrar. Som sig bör säger kanske en del.
Själv är jag till naturen djupt skeptisk mot att supportrar äger eller driver fotbollsklubbar, något jag betraktar som föga mer uppbyggligt än att dårarna tar över mentalsjukhuset.
Portsmouth tycker jag ändå visar på en annan aspekt av frågan. När vanliga ägare och klubbledningen, och till viss del spelarna, misslyckas eller missköter klubben, when everything else fails, då är supportrarnas också en klubbs sista sociala skyddsnät.
I slutänden är supportrarna de enda som visat klubben genuin lojalitet. Jag hoppas för deras skull, för staden Portsmouths skull och för all del också för engelsk fotbolls skull, att de lyckas.
Jag tror också supporterägda klubbar har större möjlighet att lyckas och kunna fungera effektivt nere i League One, där läget trots allt är mer jordnära och okomplicerat än vad som är fallet i Premier League.
…………………………………………………
Värvningar
Oscar dos Santos – Chelsea, £25m. Det är nog få spelare jag betraktar som mer lovande och talangfulla än just Oscar och personligen tror jag Chelsea kommer få större nytta av honom och under längre tid än vad de kommer få av Hazard. En kanonvärvning till en viktig lagdel. Berömlig (+++++)
…………………………………………………
Man vet att det här med heder står rätt lågt i kurs inom den moderna fotbollen när ingångna överenskommelser i princip helt och hållet ignoreras. Jag tänker så klart på Liverpools och Swanseas överenskommelse att Brendan Rodgers håller tassarna borta från Swanseas spelare.
:::
Storbritannien går in i männens OS-turnering ikväll när de möter Senegal på Old Trafford. På ett sätt måste jag säga att både det brittiska laget och OS som sådant känns mer intressanta att följa än sina EM-motsvarigheter.
:::
Be Champions!!