Det är full fart i The Championship så här under sommaren. Nottingham Forest har fått nya ambitiösa ägare. Leeds ryktas också vara på väg att hitta olja i mellanöstern. Och gamla fina Watford har tagits över av det italienska fotbollsfamiljeföretaget Pozzo, som även äger Udinese i Italien och Granada i La Liga.
Ryggmärgsreflexen till övertagandet är skepsis. Den blev inte mindre när de omedelbart efter övertagandet sparkade den sittande managern Sean Dyche och luftlandsatte sin egen man, Gianfranco Zola. Att göra sig av med en manager som i ett svårt läge för klubben, förre managern Malky Mackay hade lämnat innan förra säsongen, ledde laget till en mycket god placering i The Championship.
Där finns så klart en annan grund för tvivel. Nämligen att ägarna kommer att använda kopplingarna till sina båda andra klubbar och använda Watford som ett väntrum och en plantskola för yngre spelare. Om det händer så riskerar det inte bara bromsa Watfords utveckling, utan kanske till utmana klubbens själ som sådan.
Samtidigt så går det ju obestridligt bra för både Udinese och Granada, så det bådar ju också gott för Watford. På sina egna meriter så är naturligtvis också tillsättningen av Gianfranco Zola väldigt intressant. Ett stort namn förvisso, men också en manager med en tydlig filosofi. Det känns kort och gott som att det finns en plan med Pozzos ägande.
Frågan är alltså vilken den planen är och hur framtiden faktiskt kan komma att gestalta sig för Watford.
:::
Strategi
I samband med Pozzos köp av klubben så skisserade de sin långsiktiga strategi för klubben: att investera i ungdomsakademin, att bygga om klubbens arena, att driva klubben som en ideell förening, och att samarbeta med de båda andra klubbarna inom sfären – Udinese och Granada.
Det där med att driva klubben som en ideell förening är förvisso mest snömos, en aspekt utan någon större betydelse än att möjligen få supportrarna mer positivt inställda till det nya ägarskapet. Men i övrigt finns det flera saker i strategin som är både kloka och som passar väldigt bra ihop med just Watford.
Arenamässigt så finns det naturligtvis goda möjligheter att öka Watfords intäkter. Arenan tar just nu lite drygt 17,000 åskådare, och klubben befinner sig i ett tätbefolkat område i trakterna av London. Bara ett enkelt grepp som att göra läktare med platser runt hela planen skulle förmodligen öka kapaciteten med närmare 25 procent.
Ett samarbete med Udinese och Granada låter spännande. Det ger onekligen vissa skalfördelar på transfermarknaden, och en tillgång till spelare som annars kanske inte varit aktuell. Unga, lovande spelare behöver inte vara alltför illa för Watford som spelar i The Championship, och klubben har ändå en tradition just av att basera laget runt spelare under utveckling.
Pozzos syn på ungdomsakademin som en viktig del utav klubbstrategin rimmar också väldigt väl med det faktum att Watford utan tvekan redan har en av Englands allra bästa och mest spännande akademier. En investering kan öka dess materiella förutsättningar, och är det något jag tror Pozzo rent kvalitativt kan bidra med så är det att öka Watfords möjligheter att söka upp talang på den globala marknaden.
Rent strategiskt så känns det alltså som att familjen Pozzo har gjort sin research rätt grundligt när de valde att köpa just Watford.
:::
Ekonomi
Familjen Pozzo är inte ägare som agerar sugardaddys till sina klubbar, så den typen av ekonomiska förutsättningar kommer inte Watford ha. Men Pozzos affärsmodell liknar heller inte exempelvis Glazers eller Fenway Sports Group, den finansiella strategin går alltså inte ut på att maximera intäktstillväxten och öka värdet på klubben.
Kort och gott så innebär Pozzos grundläggande affärsmodell att bygga klubbens ekonomi på vinster på transfermarknaden. Grovt sammanfattat kan man säga att de, till skillnad från exempelvis en klubb som Man City, säljer sig till framgång. För framgång har modellen onekligen genererat så här långt, i såväl Udinese som Granada.
I exempelvis Udinese så är klubbens intäkter från transfermarknaden mer än sex gånger så stora som arenaintäkterna under matchdagarna, och mer än dubbelt så stora som deras arenaintäkter och kommersiella intäkter sammanlagt. Det är så klart imponerande och tyder på två saker: Ett, en väldigt effektiv organisation att först hitta billiga talanger och att därefter sälja dem dyrt, samt två, en god förmåga att utveckla dessa spelare inom klubben.
Det är ett väldigt intressant perspektiv för Watford, som hittills just etablerat sig som en klubb i England som är framstående på att ta fram egna talanger och därefter sälja dem vidare med god vinst. Det är kort och gott, sett strikt utifrån Pozzos affärsmodell, svårt att tänka sig ett realistiskt köp i England som är bättre anpassat för familjen Pozzo än just Watford.
:::
Management
Sett till strategin och klubbens affärsmodell så känns Gianfranco Zola helt plötsligt som en än mer naturlig tillsättning. Hans arbete i West Ham måste ha varit mycket övertygande på Giampaolo Pozzo, utöver det faktum att han är italienare så klart. I West Ham introducerade han ett väldigt attraktivt spel och han gjorde ett stort jobb med att integrera unga spelare i laget. Junior Stanislas, Zavon Hines, Jack Collison och James Tomkins är några av de som växte under Zolas ledarskap. I Watford har Zola möjligheten att bygga vidare på samma principer som han drev med framgång i West Ham.
:::
Det pratas med viss rätta mycket om nytt ägarskap när det kommer till Leeds och Nottingham. Men personligen tror jag det finns goda chanser att vi om ungefär fem år kommer kunna titta tillbaka och säga att den klubb som den här sommaren hade den bästa turen när det kom till nytt ägarskap, var just Watford.
Huruvida detta innebär att Watford spelar i Premier League om fem år är en annan fråga. Men det kan ju vara värt att hålla i åtanke att Granada under Pozzos ägarskap på två år gick från Spaniens tredjedivision till La Liga, och därefter lyckades hålla sig kvar där.
Nu är förvisso konkurrenssituationen inom den engelska fotbollen en annan. Men ändå.
…………………………………………………
Värvningar
Robert Snodgrass – Norwich, £3m. Norwich fortsätter sin vana trogen att plocka spelare från Leeds. I Snodgrass får de en väldigt kompetent spelare, och en bredare spelartrupp, men det är oklart om behovet av ännu en dylik spelare är så stort. Väl godkänd (+++)
…………………………………………………
Om jag förstod saken rätt så har alltså West Ham precis erbjudit Liverpool £18m för att låna Andy Carroll under en säsong, varav £16m är villkorade på att de håller sig kvar i Premier League.
Även om jag förstår den bakomliggande kalkylen, att hålla sig kvar i Premier League är värt mer än £16m, så måste jag ändå av den anledningen fråga mig om West Ham är riktigt kloka i huvudet.
:::
Riktigt ruffig match på Old Trafford igår kväll mellan Team GB och Senegal. Domaren verkade vara livrädd för färgen rött och i slutänden anser jag det blev farligt för spelarna. Mest farligt för Team GB:s möjligheter i turneringen är dock Stuart Pearces uppenbara motvilja att anfalla.
:::
Be Champions!!