Sommaren har till sist i alla fall träffat Sverige. Ett tag hade jag gett upp och trodde inte längre det var möjligt. I alla fall så skiner ju solen friskt, och då kan man ju leva med att den ordinarie fotbollssäsongen ännu inte är igång, och att man desperat drar åt sig alla typer av fotboll lika innerligt som en centerhalv i parkbänkslaget dagen efter mainlinar den sista kvarvarande droppen Marinella med hjälp av sugrör.
OS hjälper så klart också, men i och med att bordtennisen tog slut knappt innan den ens hann börja så är det lite svårare att engagera sig i mer obskyra grenar som kattkastning, häckahopp och ölhävning. Å andra sidan så spelas det ju fotboll i OS också, och det är ju en lustig och något unik känsla att få se ett brittiskt lag som faktiskt höjer sig när det vankas internationellt mästerskap.
I alla fall, under sommaren får man hitta de bloggämnen som dyker upp, och så är också fallet den här dagen. Engelska klubbar man inte kan låta bli att gilla är det något kryptiska ämnet för dagen, och det är väl ett ämne som lämpar sig rätt väl för en lista av en eller annan längd.
Så särskilt vetenskapligt blir ju inte det här, några direkta kriterier är ju svårt att hitta, utan man får lov att helt och hållet gå på magkänsla. Det enda jag kan säga på förväg är ju att lag i Premier League inte var högaktuella som kandidater till den här listan, av det enkla skäl att dessa lag av någon anledning alltid verkar vara ogillade av någon eller av någon anledning.
Men, here we go, min lista över fem engelska klubbar man helt enkelt måste tycka om.
:::
(5) Everton FC
Många saker är positiva med Everton. Det är en av de gamla klassiska klubbarna, en framgångsrik historia, en klubb som ägs och leds i enlighet med klassiska brittiska värderingar, och som säsong efter säsong lyckas tämligen väl med ytterst begränsade resurser. Det är inte som lyckas med hjälp av hårt arbete, snarare än att söka genvägar. Men där finns så klart också en annan aspekt över vad som gör klubben svår att ogilla, nämligen att även om det går relativt bra för den här etablerade klubben så går det heller aldrig så bra att de faktiskt blir till ett rejält hot mot övriga lag, eller fastnar i den så kallade framgångsfällan. Antitesen: Man City
(4) Blackpool FC
Det är svårt att tänka sig någon klubb under senare år som åtnjutit en sådan närmast universell uppskattning som just Blackpool. Till viss del kan det säkert ha att göra med Ian Holloway, profilen som manager. Men allra mest var det väl kanske det faktum att här kom en pigg och färsk nykomling, som spelade ett friskt och vågat spel som egentligen låg utanför deras rätt eller fel uppfattade kompetensnivå, kanske visade de till och med att ett sådant angreppssätt var möjligt för nykomlingar i Premier League, och i slutet av säsongen hade de till och med vett att veta sin plats och åka ur Premier League. Antitesen: Stoke City
(3) Crewe Alexandra
Bara namnet i sig gör det så klart svårt att inte gilla Crewe. Inte blir de mindre populära av att det är en liten klubb som har skapat sig själva ett namn genom att skapa en av de mest framstående ungdomsakademierna i England, och på så vis gjort sig till en symbol till gräsrotsutvecklingen inom engelsk fotboll. Inte bara det, med hjälp av spelare från denna akademi har man stegvis arbetat sig uppåt i det engelska seriesystemet. Crewe är en vision förverkligad och sammanhållen utav den karismatiske ledaren Dario Gradi, som genom tålamod och långsiktigt arbete utvecklar sin klubb. Antitesen: Chelsea
(2) Nottingham Forest
Engelsk fotboll har många gamla klubbar med en ärorik historia. Nottingham Forest är tveklöst en av dem, och därtill en klubb som inte bara profilerat sig inom den inhemska fotbollen utan också på den europeiska arenan med två titlar i Europacupen. Allt detta under en tid när myten om den engelska fotbollens överlägsenhet kanske frodades som mest. Men trots att äran och härligheten huvudsakligen återfinns bakåt i tiden och trots att de numer spelar i The Championship så är Nottingham Forest ändå vad vi kallar för en stor klubb, men utan ett alltför uppenbart behov av att leva i det förgångna och framhäva just detta faktum. Antitesen: Liverpool
(1) AFC Wimbledon
Det är väl närmast öppet mål på den här. Engelsk fotbolls darlings, klubben som skapades genom den folkliga rörelse som följdes av de utländska rövarbaronernas kapande av gamla Wimbledon FC, och omdaningen till MK Dons. På så vis har AFC Wimbledon blivit symbolen för allt det goda inom den engelska fotbollen, det folkliga och det naturliga. En klubb som drivs av och för supportrar snarare än vinstintressen. Där finns andra liknande kontrakulturella klubbar, såsom FC United, men ingen med samma allmänna attraktionskraft som just Wimbledon. Antitesen: Man Utd
:::
Så då återstår väl egentligen bara att kasta upp bollen för smash, vilka engelska klubbar anser ni att man bara inte kan låta bli att gilla?
…………………………………………………
Tom Cleverley som defensiv mittfältare? Håhåjaja, Stuart Pearce. Nåja, Storbritannien är inte det enda laget i turneringen med svajigt försvarsspel, och Cleverley var tillräckligt bra för att ändå lyckas bidra från sin något udda position.
:::
Det finns ju mycket att vara cynisk för när det kommer till det här med financial fair play. Det lilla tecken som finns på att klubbar ändå måste förhålla sig till regelverket är väl trots allt ändå att en klubb som Man City nu till synes i alla fall verkar vara lite tvingade att först sälja spelare för att därefter kunna köpa nya.
:::
Helt ofattbart hur det faktiskt har kunnat bli en grej i England att de walesiska spelarna inte sjunger med i nationalsången.
Be Champions!!