Om ungefär ett dygn smäller det. En ny Premier League-säsong drar igång med buller och bång. Frågan är så klart om den här säsongen lyckas ta vid där den förra slutade. Kan den här säsongen till och med överträffa förra säsongen i all sin fantastiskhet? Det är naturligtvis rätt osannolikt, men med en jämnare Premier League än någonsin tidigare, fler lag i toppstriden än tidigare, nya spännande klubbar och många intressanta managerförändringar, så är det väldigt mycket som är mycket intressant med just den här säsongen av Premier League.
I samma blogg förra säsongen var jag extremt detaljerad, vilket resulterade i en fasansfullt lång blogg. Så tänker jag inte riktigt göra den här gången. Jag går istället, som jag tidigare under veckan gjort för de övriga divisionerna, igenom del för del av tabellen i klump. Först anger jag hur jag tror att lagen placerar sig inom respektive del, därefter gör jag en kort motivering.
Lite tänker jag trots allt fega med att gardera mig, eller nyansera mina resonemang om man nu vill vända det till det positiva. Det gör jag genom att i parantes efter varje lag ange min spread, det vill säga det tabellintervall som jag tror det är aktuellt att respektive lag hamnar inom. Utifrån det kan man så klart också utläsa vilka lag jag anser vara den här säsongens mest svårförutsägbara så här dagen innan säsongsstart.
:::
Titelfajten
1) Man City (1-2)
2) Man Utd (1-2)
Jag har tänkt lite på det här, och jag tror det kommer att handla om de båda Manchesterklubbarna också den här säsongen. Chelsea jublade en vår, men de förstärkningar laget har gjort är främst offensiva, och försvaret ser fortfarande extremt vobbligt ut. Över en hel säsong håller det inte.
Man City vann Premier League förra säsongen, men det var på håret. Jag tror det kommer vara några fler hårstrån som skiljer de båda lagen åt den här gången. Man City kan spela med större självförtroende den här säsongen, och utan press att behöva bevisa sig själva i någon större utsträckning. Dessutom, Man Utd ser helt enkelt inte riktigt ”färdiga” ut.
Båda lagen samlade förra säsongen på sig 89 poäng. Men det var ärligt talat Man City som såg ut att sitta på störst potential att skrapa ihop fler poäng än så, där finns alltså sett utifrån förra säsongen större potential för förbättring där.
Man Utd har definitivt satsat också den här sommaren, och en troligtvis lättare skadesituation gör att försvaret bör bli än mer stabilt, men det är mycket som ska klicka för att Man Utd omedelbart ska kunna putta ned Man City från den så kallade täppan.
:::
Europakampen
3) Tottenham (3-7)
4) Liverpool (3-6)
5) Arsenal (3-5)
6) Chelsea (4-6)
7) Newcastle (6-8)
8) Everton (6-9)
Tottenham känns väldigt mycket som himmel eller pannkaka den här säsongen, rätt precis som de gjorde förra säsongen. Men det är något med Andre Villas-Boas och dennes revanschbegär som gör att jag tror på laget. Rent taktiskt knäcker han också Harry Redknapp med hästlängder. Tottenham har förstärkt försvaret, har redan ett av ligans allra bästa mittfält, och behöver väl egentligen bara sortera ut anfallet för att bli ett ytterst farligt lag.
Jag har som sagt funderat på Chelsea. Mycket av satsningen som Chelsea har gjort den här sommaren har ju gått ut på att de ska revanschera sig för förra säsongens ligafadäs. Men mycket av Chelseas problem har ju varit av defensiv art, samtidigt är det i princip bara i det offensiva som Chelsea har förstärkt. En typ av defensiv som fungerar i europeiskt cupspel fungerar inte på samma sätt i Premier League, där måste Chelsea framåt och blotta sig mer, och jag tror det kommer gå illa. Att defensiven inte var Roberto Di Matteos starkaste gren visade han också under sin tid i West Brom.
Arsenal eller Liverpool, Liverpool eller Arsenal. Det ligger kanske något i det här påståendet att folk brukar underskatta Arsenal, åtminstone i den meningen att de väldigt sällan faktiskt viker ner sig. Lägstanivån är hög, det har Arsene Wenger sett till. Samtidigt känner jag att väldigt många nu också underskattar Liverpool å det grövsta efter deras avgrundsdåliga fjolårssäsong. Det är också min känsla från förra säsongen jag till stor del baserar mitt tips på. Mitt intryck är att Arsenal presterade på max av sin förmåga och hade en hel del marginal med sig längs vägen. Liverpool å andra sidan underpresterade något alldeles fantastiskt.
Lyckas Brendan Rodgers vända på vågskålen? Jag tror faktiskt det. Han har en väldigt tydlig spelidé, han behöver inte brottas med några messiaskomplex och han har tillgång till en spännande spelartrupp. Samtidigt är förväntningarna på Arsenal återigen höga, möjligen för höga. Att tappa spelaren som mer än någon annan låg bakom förra säsongens Wenger-inspirerade tabellyft måste också vara ett tungt slag.
Newcastle tycker jag går från klarhet till klarhet. Under sommaren har man återigen gjort några riktigt spännande värvningar, samtidigt som de har lyckats behålla sina bästa spelare. Men räcker det till för att utmana de riktigt stora lagen som de gjorde förra säsongen? Jag tvivlar verkligen på det. Förra säsongen var de något av en ständig dark horse, den rollen kommer de inte kunna spela den här gången.
:::
Tabellmitten
9) Aston Villa (8-12)
10) Fulham (9-11)
11) West Ham (10-12)
12) Sunderland (8-12)
13) Wigan (13-16)
14) Reading (12-15)
15) Swansea (14-17)
Paul Lambert gjorde goda saker med Norwich och jag tror han kommer kunna göra ännu bättre saker med Aston Villa. Förra säsongen var under all kritik för Villa som alldeles för länge faktiskt flirtade med nedflyttning. Spelartruppen är alldeles för bra för detta, men Alex McLeish var helt oförmögen att få ut någon kvalitet ur spelarna. Det har under försäsongen redan sett bättre ut för Lambert, inte minst Darren Bent verkar ha hittat tillbaka till sitt rätta jag.
Även Fulham är ett väldigt spännande lagbygge under Martin Jol. Än så länge har laget lyckats hålla fast i Clint Dempsey med näbbar och klor, och värvningen av Hugo Rodallega känns spännande. Spännande värvningar har också Reading gjort i form av Danny Guthrie, Pavel Pogrebnyak, Adrian Mariappa med flera, och med ryska pengar i ryggen så har Reading goda möjligheter att etablera sig i Premier League.
West Ham har emellertid storsatsat för just detta ändamål. Efter OS siktar man på att flytta in på en ny arena, under sommaren har ett par riktigt bra spelare värvats till klubben, och de bollar fortfarande med rätt stora bud för att locka över Andy Carroll från Liverpool. Det är inga dunungar som har kommit upp från The Championship den här säsongen.
Wigan tror jag för en gångs skull kommer gå bättre även tabellmässigt den här säsongen än vad de brukar. Jag tar en liten rövare på att den lidnerska knäpp Wigan och Roberto Martinez verkade ha fått i slutet av förra säsongen inte var någon tillfällighet, utan faktiskt lever kvar. Sunderland tror jag dock inte riktigt kommer leva upp till sin potential. Det känns lite som att farten och fläkten runt Sunderland i och med Martin O’Neills anställning dog ut för snabbt förra säsongen.
:::
Nedflyttningsstriden
16) Stoke (14-17)
17) QPR (16-19)
18) West Brom (15-18)
19) Southampton (16-20)
20) Norwich (18-20)
Stoke satsar friskt och pratar inför den här säsongen om en plats på den övre tabellhalvan. Samtidigt får jag intrycket att Stoke har stagnerat något under en alltför andefattig spelidé. Ska laget avancera uppåt i tabellen så måste de komplettera fysik och organisation med kreativitet. En god sanning är ofta att står man stilla så rör man sig bakåt, och jag tror det är lite vad som drabbat Stoke under de senaste säsongerna. De har varit för bra för att vara inblandade i nedflyttningsstriden tidigare, det tror jag de i slutänden kommer vara den här säsongen också. Men utrymmet nedåt minskar.
Min Svarte Petter den här säsongen ger jag till West Brom. Jag kan inte riktigt svära på varför, men jag är inte övertygad om att Steve Clarke verkligen har vad som krävs för att vara the number one guy. Laget känns tunt i betydelsen vekt framåt, mycket tack vare ett flertal tämligen likadana anfallare. Känslan är att Clarke kommer att vilja pröva med en tämligen ridig spelidé som jag inte är säker på att spelarmaterialet klarar av att genomföra. Det kan bli West Broms olycka den här säsongen.
Sist placerar jag Southampton och Norwich. Två klubbar med rätt nyliga erfarenheter av League One-fotboll. Norwich känns lättast, även om det känns tungt att säga det. De lyckades hålla fast vid Grant Holt, men den tyngsta förlusten är kanske Paul Lambert. Den andra säsongen riskerar bli riktigt jobbig för Norwich. Southampton har en väldigt spännande spelidé, som vi sett både Blackpool och Swansea överraska Premier League med tidigare. Men just det att det inte längre är något nytt för lagen i Premier League talar lite till Southamptons nackdel, samt att de kanske känns lite tunna sett till kvalitet och kvantitet på spelartruppen.
:::
Jag tror jag checkar ut från kommentarsfältet den här dagen. Haha.
:::
Be Champions!!