Så är den då äntligen här. Premiärdagen. Som man har väntat, längtat och kanske våndats. Tiden är till sist inne för att lägga alla om, men och kanske åt sidan, nu är det slut med prat och dags för spelet på fotbollsplanen att tala sitt eget tydliga språk.
Dagens, eller rättare sagt kvällens, höjdpunkt är utan tvekan Newcastle vs Tottenham. Två lag som så här på tröskeln till den nya säsongen är väldigt intressanta att se var de faktiskt står. Matchen är så klart särskilt intressant med tanke på att det är två potentiella Champions League-rivaler som möts redan så här i början på säsongen.
Två av Premier Leagues nykomlingar inleder också säsongen på hemmaplan. Reading får bekänna färg redan i sin första match när de ställs mot Stoke hemma på Madejski Stadium. På Boleyn Ground går tonerna i claret and blue när West Ham inleder sin återkomst i Premier League med att ta emot Aston Villa. Båda nykomlingarna med goda chanser till tre poäng i säsongspremiären med andra ord.
Fulham vs Norwich och QPR vs Swansea är två matcher mellan fyra lag som är väldigt svåra att veta var man har så här inför säsongen. Kanske kan dagens matcher ge några ledtrådar om hur säsongen och spelet egentligen kommer att te sig.
Kanske blir säsongsinledningen indikativ också för Arsenal och Liverpool. Hur som helst kommer fansen säkert sitta på helspänn när Arsene Wenger tar emot sin käre vän Martin O’Neill och dennes Sunderland på Emirates, och Liverpool beger sig iväg till The Hawthorns och en klurig bortamatch mot West Brom, under ledning av Steve, förra säsongen tränare i just Liverpool.
Det finns mycket att se fram emot under dagen med andra ord, men det finns också mycket att se fram emot med den här säsongen. Det är inte jag den förste att komma på, men jag försökte i alla fall tänka ut vad det är jag särskilt ser fram emot.
:::
(1) Michael Laudrup och Swansea
Swansea var en fräsch upplevelse redan förra säsongen, men på något vis är jag ännu mer nyfiken på vad de kan hitta på den här säsongen under Michael Laudrups ledarskap. Bara namnet Laudrup är i sig spännande, en definitiv krydda till den här säsongen.
(2) Vad Newcastle kan hitta på
Stora delar av förra säsongen kändes något drömlika när det gällde Newcastle. De var med i toppen av tabellen redan från början och den mest ställda frågan då var bara hur länge det skulle räcka. Det visade sig räcka säsongen ut. Ett redan väldigt intressant lagbygge har gjorts ännu mer intressanta i och med den här sommarens värvningar, inte minst av Vurnon Anita från Ajax. Håller Newcastle för ännu ett försök på Champions League?
(3) Reading, Southamptons och West Hams effekt
Det känns som starka nykomlingar i år. Kaxiga dessutom. West Ham har minst sagt inte varit blyga i hur de har förstärkt inför den här säsongen. Reading med ryskt kapital i ryggen har dragit etablerade Premier League-klubbar vid näsan, bland annat med värvningen av Pogrebnyak. Southampton har en egen spelstil, många intressanta spelare och lyckades de faktiskt värva Gaston Ramirez så är det en rejäl avsiktsförklaring. Samtliga tre nykomlingar klarade sig kvar förra säsongen. Om det upprepar sig den här säsongen så är nästan en tredjedel av Premier League utbytt inom loppet av två år.
(4) Man Utds offensiva uppställning
Det finns minst sagt många olika alternativ som Man Utd numer kan välja i sin offensiv. Om lagets anfallsspel förra säsongen från och till präglades av brist på genombrottskraft så har detta adresserats på transfermarknaden i sommar. Vi vet ännu inte om det blir upp som en sol eller ned som en pannkaka, oavsett ska det bli spännande att se hur Alex Ferguson komponerar ihop en offensiv linje bestående av bland andra Rooney, van Persie, Kagawa, Welbeck, Nani, Young, Hernandez, Valencia och Powell.
(5) Att Everton får ordning på torpet
Det har ju varit ett tufft läge för Everton under senare år, med ytterst snäva finansiella ramar. Inför den här säsongen har dock Everton varit mer offensiva på transfermarknaden, och det går rätt tunga rykten om ett kinesiskt uppköp av den anrika klubben. Uppfattningen har länge varit att Bill Kenwright inte har vad som krävs för att effektivt leda klubben framåt. Om ägarsituationen löser sig, och David Moyes för en gångs skull får sitt lag att prestera också under hösten, så går Everton en ljus framtid till mötes.
(6) Fernando Torres hittar form och roll
På sitt sätt har ju de två senaste säsongerna varit direkt smärtsamma att se om man respekterar klass och kvalitet inom fotboll. Det är alltså en av världens absolut främsta anfallare som varit helt fysiskt och psykiskt frånvarande, tyngd av förväntningar, berövad på självförtroende och oförmögen att hitta såväl form som en naturlig roll i sitt nya lag. Att se Fernando Torres de senaste säsongerna har varit som att betrakta förkroppsligat slöseri, på resurser och på talang. Nu är han Chelseas main man offensivt, och oj så mycket roligare och bättre Premier League blir om Torres återigen hittar tillbaka till sig själv.
(7) Liverpools utveckling under Brendan Rodgers
Det är kanske första gången på väldigt länge som Liverpool flyger något under radarn inför en säsongsstart. Förra säsongen var så hemsk att knappt ens normalt överoptimistiska Liverpoolsupportrar vågar tro på särskilt mycket. Jag tror det är till lagets fördel. Liverpool har sällan varit riktigt så bra som deras egna supportrar stundtals har trott, men inte heller är Liverpool fullt så dåliga som många motståndarsupportrar nu vill tro. Det finns mycket kvalitet i Liverpools spelartrupp, och troligtvis är Brendan Rodgers en bättre skickad manager än Kenny Dalglish att rent taktiskt få utväxling på denna kvalitet.
(8) Det färska managerläget
Jag kan inte erinra mig en enskild säsong när managerläget i Premier League har varit så nytt och färskt. Hela sju helt nya managers i respektive klubbar, samt med O’Neill som gör sin första hela säsong med Sunderland. Rodgers i Liverpool, Di Matteo i Chelsea, Villas-Boas i Tottenham, Laudrup i Swansea, Lambert i Aston Villa, Clarke i West Brom och Hughton gör comeback i Norwich. Det är liksom inte vilka namn eller vilka klubbar som helst heller. En rätt skön kontrast med Arsenal och Man Utd i andra änden av spektrat.
(9) Arsenal och återkomsten av tippy-tappy
Arsenal gör mig något nyfiken. Förra sommaren lämnade Cesc Fabregas klubben och Wenger tvingades till nödvärn på transfermarknaden. En konsekvens av det blev en viss taktisk justering offensivt, med ett något mer direkt och brett spel än tidigare. Delvis tonades Arsenals tippy-tappy-spel från förr, i vilket Fabregas var matadoren, ner. Värvningarna av Giroud och Podolski kunde ses som en fortsättning i den riktningen, men värvningen av Cazorla, som av en hel del med visst fog betraktas som Fabregas ersättare, gör att man funderar på om Wenger vill föra den taktiska pendeln tillbaka igen, mer mot tippy-tappy. Frågorna är många.
(10) England och Europa
Visst ska det bli intressant att se vad engelska klubblag har att säga i det europeiska cupspelet den här säsongen. Förra säsongen var ju minst sagt tvetydig, med de båda Manchesterlagens öronbedövande exit redan i gruppspelet till närmast Wagnerska toner av undergång för den engelska ligan, samtidigt som Premier Leagues sjätte bästa lag går och vinner hela Champions League. Att såväl Man City som Man Utd är otroligt revanschsugna den här säsongen står bortom allt tvivel. Men det kan också ha intressanta följder på ligan. Förra säsongens enorma titelfajt var ju till stor del en konsekvens av att de båda lagen under nästan halva säsongen hade bara ligan och inget annat att fokusera på.
:::
Be Champions!!