Reading är ett brott mot "Spelets regler"

Men inget av detta har gett Reading som klubb en särskilt mycket mer positiv image hos experter, kommentatorer och motståndarsupportrar. Naturligtvis kan man inte ha för höga förhoppningar på vad supportrar mestadels baserade på nätet har att säga. Men även i media, TV såväl som tidningar, framstår det rätt tydligt att de flesta sympatierna för den här säsongens nykomlingar ligger hos West Ham och Southampton. Något jag tror vi också kan känna igen oss själva i, ärligt talat.

Det var rätt nyligen som Stan Collymore framförde uppfattningen att klubbar som Leeds och Sheffield Wednesday borde vara berättigade till en plats i Premier League, baserat på deras tradition och stora supporterbas. Det är inte någon unik uppfattning att vissa klubbar har en viss given status, bunden mer eller mindre enbart till tradition, som är mer eller mindre orubblig.

:::

Storklubben på dekis är ett känt begrepp inom engelsk fotboll. Leeds, Sheffield Wednesday, Nottingham Forest med flera. Det är, beroende på hur grovt nät man fiskar med, möjligt att nämna säkert tjugotalet eller fler klubbar vars “rättmätiga” plats skulle kunna vara Premier League, rättare sagt borde vara Premier League.

Det är en rätt vanlig företeelse inom egentligen all idrott att tycka om det vi känner igen. Muhammad Ali var en ytterst kontroversiell figur i början av sin karriär, men utvecklades till historiens störste folkhjälte. Inom tennisen var Jimmy Connors, John McEnroe och Andre Agassi samtliga illa omtyckta från början, men blev med åren alltmer populära. På samma sätt finns det en motsvarande allmän sympati för klubbar som Preston, Sheffield United, Nottingham Forest, Huddersfield och Derby.

Det är ingen tillfällighet att dessa klubbar tenderar att komma från norra England, eller åtminstone inte från den södra delen av landet. Den engelska fotbollens kulturella fotfäste är landets norra delar, det var de klubbarna som var de dominerande från början, och det är denna tankefigur som jämställs med vad som är genuint och äkta inom engelsk fotboll.

:::

Vi känner inte på samma sätt igen den anonyma klubben på uppgång. Dels är de färre till antalet. Kanske bara några stycken som konsekvent presterat bättre än klubbens historiska norm. Dels kan det ta lång tid att avancera uppåt i den allmänna uppfattningen, det tog årtionden för klubbar som Norwich och Southampton att uppfattas som något annat än ständiga småklubbar.

För klubbar på uppgång, som Wigan, Swansea, Brighton, Hull och Reading, kan det ta årtionden att bygga en tillräckligt stor lokal supporterbas, och ännu längre att nå ett mer globalt erkännande. Dilemmat är inte att dessa klubbar, med undantag av Wigan, inte har någon lång historia eller tradition inom engelsk ligafotboll, det är att de har fel historia och tradition.

:::

För att verkligen uppfattas som en genuin och äkta engelsk klubb, klassparallellen till adlighet blir nästan plågsamt påtaglig, så bör klubben ha varit synlig i TV från och med 1960-talet fram till 1990-talet, därefter fanns alla klubbar på TV och då är det inte längre lika mycket värt, och helst bör de under den tidsperioden också ha vunnit titlar.

Det är på det viset och under den tidsperioden som klubbar som West Ham, Leeds, Middlesbrough, Leicester, Sheffield Wednesday, Derby, Wolves, Coventry, Stoke och Ipswich har etablerat sin kulturella legitimitet. Då spelar det i praktiken mindre roll att Reading anonyma Readings ligafacit under det senaste årtiondet har varit bättre än samtliga dessa klubbars.

Att som Reading ha sin hemvist i de relativt välbesuttna sydöstra delarna av England är inte till hjälp i jakten på kulturell legitimitet och status. Sådan är alltför starkt kopplad till föreställningar om industrialism och manlighet, vilka är nordliga snarare än sydliga karaktäristika.

Reading har genom sin marknadsföring gjort sitt bästa för att adressera det här kulturella handikappet på ett konstruktivt sätt. En medveten segmentering mot tjänstemän och barnfamiljer har fungerat bra för klubben, som säkert inte utan baktanke formulerade idén som att för varje huligan de gjorde sig av med, så kunde de välkomna en barnfamilj.

Klok marknadsföring, men det är inte svårt att förstå att det knappast imponerar på Leeds och West Hams supportrar.

:::

Readings på sikt bästa möjlighet att ändra på sin nykomlingsstatus, eller uppkomlingsstatus om man vill vara något mer sinister, är troligtvis att bara se till att hänga kvar i Premier League under de närmaste 10 eller 20 åren. Samma resa, med andra ord, som kvällens motståndare Chelsea redan med viss framgång har gjort.

Det är alltså mer än bara rika ryska ägarfinansiärer som dessa båda klubbar har gemensamt. Båda klubbarna skulle kort och gott, och brutalt uttryckt, vara mer populära om de kom norrifrån och vunnit titlar för länge sedan.

…………………………………………………

Värvningar

Emmanuel Adebayor – Tottenham, £5m. Helt rätt värvning för Tottenham som är i stort behov av en anfallare av hög klass. Adebayor är en sådan spelare, men därtill med fördelen av att vara bekant med klubben och dess omgivning. Med beröm godkänd (++++)

Sebastien Bassong – Norwich, okänt. En riktigt stabil värvning av Norwich som behöver förstärka sitt försvar, och som i Bassong får en back med mycket Premier League-erfarenhet. Huruvida han kanske har lite för mycket erfarenhet av att också åka ur Premier League återstår att se. Med beröm godkänd (++++)

Alexander Büttner – Man Utd, £4m. Vänsterbacken från Vitesse erbjuder värdefull avlösning för Patrice Evra, vilket varit något utav ett behov i Man Utd under ett par säsonger. Büttner är en relativt typisk truppvärvning, ung och utvecklingsbar. Väl godkänd (+++)

…………………………………………………

Kvällens match: Chelsea vs Reading

:::

Wolves vann igår kväll hemma mot Barnsley i The Championship, vilket var deras första vinst på hemmaplan på smått otroliga åtta månader.

:::

Be Champions!!