Dessa är bråda dagar för många spelare. För en hel del av dem kanske flyttlasset går till en helt ny klubb. Det handlar inte bara om att rent praktiskt flytta sig själv och kanske sin familj till en ny stad och bostad, eller att komma på plats fotbollsmässigt i den nya klubben. Ett viktigt arbete inleds omedelbart i samband med kontraktspåskrivningen med att göra sig själv populär och omtyckt bland den nya klubbens supportrar.
Jag har ibland förundrats över hur träffsäkra en del spelare kan vara när det kommer till vad de säger under sin första presskonferens direkt efter att de skrivit på kontraktet. De lyckas i stort sett alltid säga något specifikt som får de nya supportrarna att bli rent av fuktiga i underbyxorna av sällan stum beundran. Det måste vara en enastående tillfällighet, eller så är klubbarna väldigt skickliga på att värva just rätt spelare.
Alternativt kan det så klart vara så att spelarna blir upplysta, av sina agenter eller av företrädare från den nya klubben eller både och, om vad de lämpligen bör säga för väl inövade fraser. En form utav medieträning eller opinionsbildning i praktiken med andra ord. Det får mig så klart att fundera, eftersom det antyder att det finns standardfraser för olika klubbar, och att dessa då bör peka på något specifikt i respektive klubbs identitet.
Vilka är då dessa?
:::
Arsenal. En spelare som blir värvad av Arsenal kommer närmast garanterat säga dels något beundrande om Arsene Wenger, dels lyfta fram hur han ser fram emot att spela för den bäst spelande klubben i England. Det där med att spela snyggt går hem hos Arsenalfansen. Det är också enligt mitt intryck mer vanligt att spelaren klämmer fram något om att han hållt på klubben sedan barnsben, kanske för att det är mer vanligt, kanske för att Arsenalfansen är mer intresserade av att höra just detta.
Chelsea. Troligtvis var det i och med Chelseas framväxt som storklubb som ordet “projekt” blev till ett frekvent använt uttryck i samband med spelarvärvningar. ”Jag tror på Chelseas projekt…” Det användes så sent som i somras och det var använt redan för snart tio år sedan. Troligtvis kommer spelaren också att vilja säga något om hur stort det ska bli att spela med alla världsklasspelare i laget. Better safe than sorry.
Liverpool. Det ärorika förflutna är tungt närvarande i Liverpools fall. Räkna kallt med att en spelare som blir värvad till klubben kommer att stolt och utan att blinka att vända sig med fraser som att det är en ära att spela för Englands största klubb, Englands mest framgångsrika klubb och så vidare. Ässet i rockärmen är att ge ett särskilt omnämnande till ”världens bästa fans”. Allt detta är mer än nog för att ge Liverpoolfansen ståpäls.
Man City. Man kunde tänka sig att en av Man Citys standardmässiga klausuler i sina spelarkontrakt är att ord likt toppklubb och storklubb ska nämnas få fort en chans än ges. Precis som för Chelsea, definitivt verkar det här vara ett gemensamt mönster för de oljejästa klubbarna, så är ordet ”projekt” framträdande när det handlar om klubben. Den riktigt begåvade spelare gör också klokt i att på något sätt referera till den väl marinerade myten att Man City har flest supportrar i Manchester, för vad får igång Man City-fansen mer än en dig mot lokalrivalen?!
Man Utd. Ett mer eller mindre hälsosamt mått av storhetsvansinne är kanske det som först och främst präglar det genomsnittlige Man Utd-fanset. Viljan att vara den största klubben i världen är kanske inte alltid uttalad men ändå där, och av det enkla skälet är det kanske särskilt vanligt att spelare som värvas till Man Utd säger något just på temat att de har drömt om att spela för Man Utd (går alltid hem), och att de ser fram emot att spela för världens största klubb. Vilket får de flesta Man Utd-fans att börja gråta av lycka och säga ”you had me at hello!”.
Tottenham. Egentligen är jag lite osäker på vad nya spelare i Tottenham egentligen säger. Troligtvis har det ändrats en del på senare år, i och med att klubbens självbild expanderat. Gissningsvis är det tämligen gångbart att prata om en vilja att spela i Champions League, kanske också att vilja utmana i titelstriden. Det är en ambition som ligger väldigt väl i linje med vad supportrarna så smått har börjat vänja sig vid och anse vara rimlig. Samtidigt som det är en ambition som varit smärtsamt förgänglig under senare år.
:::
Det blev ett fokus på storklubbarna här av två skäl. Dels att de har flest fans och att den här typen av opinionsbildning av det skälet blir mer centralt för dessa klubbar. Dels för att det är för dessa klubbar jag i alla fall till viss del har uppsnappat just dessa mönster. Det förhindrar så klart inte er från att spinna vidare på vad liknande standardfraser, eller raggningsrepliker, som är aktuella i övriga klubbar.
Raggningsrepliker är kanske en rätt träffande beskrivning. Det är ju i princip det som spelarna använder sig av, bara det att föremålet för deras amorösa uttryck inte är en måttligt imponerad kvinna som antingen beslutar sig för att spela med eller inte. Ej heller är syftet riktigt detsamma. Det förhindrar emellertid inte nio av tio kärlekskranka supportrar från att bildligt sära på benen snabbare än skållade råttor.
Tanken att spelare medvetet skulle välja att säga vad de vet att de nya fansen vill höra, just med tanken att säga vad fansen vill höra snarare än vad de själva faktiskt känner, kan kanske upplevas något cynisk men för den delen kanske inte direkt orimlig. Där finns så klart andra spelare som inte använder sig av dessa tricks. Robbie Keane till exempel, skulle aldrig komma på tanken att säga vad fansen vill höra. Han talar så klart utifrån sitt hjärta när han i klubb efter klubb säger att han är så lycklig över att äntligen få spela för just den klubb han höll på som liten grabb.
:::
Be Champions!!