Premier League slår till igen med ännu en högdramatisk avslutning på ligahelgen. Southampton såg ut att svara för en av säsongens tidiga upsets genom att vara på väg att besegra Man Utd, som sett mer än lovligt tröga ut så här under säsongsinledningen. Ungefär allt såg ut att gå skit för Man Utd på planen, men till sist lyckades de ändå på något sätt som jag ännu inte riktigt förstått tråckla sig ur strypgreppet och vända till vinst.
Det var blott första gången sedan 1993 som Man Utd vände en match från underläge till vinst under matchens sista fem minuter. Den gången skedde det mot Sheffield Wednesday, hemma på Old Trafford, och den segern var en av de mest avgörande vinsterna i Man Utds väg mot sin då första ligatitel på 26 långa år. Kanske var det särskilt passande att historien upprepade sig ikväll, i vad som var Alex Fergusons 1000:e ligamatch som manager för Man Utd.
Endast ett lag sitter på full pott efter tre omgångar, nämligen Chelsea, som alltså har öppnat upp ett tvåpoängsförsprång ned till övriga lag. De spelade inte i helgen, då de dagen innan varit upptagna med att få sina rumpor sparkade härifrån till månen av ett för kvällen oändligt mycket bättre Atlético Madrid.
Sju lag i Premier League förblir emellertid obesegrade i Premier League efter tre omgångar. Det är, utöver Chelsea, även Swansea, West Brom, Man City, Arsenal, Stoke och Sunderland. En salig blandning lag naturligtvis, och även om det är väldigt tidigt på säsongen så är det ju minst sagt roligt att se lag som Swansea och West Brom däruppe i tabelltoppen.
Mina tankar efter en intensiv ligahelg:
:::
Carlos Tevez har hittat sig själv igen
Det var ungefär ett och ett halvt år sedan som jag rankade Carlos Tevez som Premier Leagues bäste anfallare. Ett tämligen utskällt påstående redan då, som dessutom sett till vad som sedan hände under förra säsongen kunde drivas ändå mer gäck med om man så ville.
Men det finns också mycket så här i början av den här säsongen som tyder på att påståendet kanske ändå inte var så väldigt fel. Tevez visar nämligen återigen upp just de egenskaper som fick mig att då formulera påståendet. Inte bara en mycket vaken målskytt, inte bara en rejäl arbetsmyra, utan också en spelare som tillför hela laget energi. Och det kan behövas, för Man City i övrigt har sett ut att vara märkligt dränerade på energi så här under inledningen på säsongen.
I sådana lägen är spelare som Tevez guld värda.
Stackars Southampton!
Det är omöjligt att inte tycka synd om Southampton. Nykomlingen har gjort två strålande matcher mot de båda lagen mot Manchester, vilket så klart i sig är en oerhört tuff öppning på säsongen. De spelade ut Wigan på hemmaplan, precis som de stundtals spelade ut Man Utd. Ändå sitter de här, efter tre omgångar, och på tröskeln till ett landslagsuppehåll, med noll poäng. Man tar de poäng man förtjänar så klart, men man får väl ändå säga att läget med lite tur hade sett något annorlunda ut för Southampton just nu.
Ett ytterst vältajmat internationellt uppehåll
Det är nog flertalet klubbar och managers som efter den här helgen drar en viss lättnadens suck över att det nu är internationellt uppehåll, och tänker sig en stunds lugn under vilket de kan bringa ordning i leden och rita upp mer fasta planer för den närmaste framtiden.
Tottenham och Liverpool har båda två haft nästintill katastrofala inledningar på säsongen. Spelet har hackat betänkligt för båda lagen, och Andre Villas-Boas såväl som Brendan Rodgers har mycket kvar att fundera på. Rodgers måste exempelvis börja reflektera över huruvida det var klokt att lägga all hjärnkraft på mittfältet när anfallsuppsättningen ser beskedligt tunn ut, målvakten Pepe Reina ser alltmer ostadig ut, samtidigt som individuella misstag har tendenser att se systematiska ut.
I det läget har Man Utd ett bättre läge, då de trots allt vunnit sina två senaste matcher, och då inte minst den senaste. Men även Alex Ferguson bör nog vara rätt glad för det här uppehållet, för spelet stämmer sannerligen inte. Dels kan vilan förbättra skadeläget, men det känns ändå som om det framför allt är precision och mönster på planen som behöver sättas och slå rot. Spelmässigt är laget all over the place.
Arsenal har hittat linjerna
Någon spelmässigt överlägsen seger var det måhända inte, men vad som var framför allt tydligt på Anfield var att Arsenal var ett lag med en betydligt mer färdig spelidé än vad Liverpool är. Just detta är också vad som i nuläget talar mest för Arsenal i ligatabellen, att de har hittat linjerna i sitt spel. Santi Cazorla fann utrymmet framför motståndarnas backlinje den här matchen, och för första gången på flera år ger Arsenal intrycket av att ha en sammanhållen linje i sitt defensiva spel. Allt är inte hallonsaft för Arsenal, men just dessa viktiga basförhållanden har de koll på.
Värdet av kant- och inläggsspel
Det pratades ju en del inför och alldeles i början av säsongen om att värdet av kantspel och inläggsspel var litet. Mot den teorin kan vi ställa det empiriska förhållandet att 18 av 27 mål den här ligahelgen, det vill säga precis två tredjedelar av målen, tillkom just som ett direkt resultat av kantspel och inläggsspel. Vilket är en tämligen imponerande hög andel för ett spelmoment med ett påstått mindre värde.
Det blir ju tyvärr så här. En viss spelideologi blir framgångsrik och mindre kloka bedömare överdriver då enskilda aspekter utav denna ideologi och betraktar dessa som ovillkorligt överlägsna andra aspekter. Den kloke inser så klart att nyckeln ligger i förmågan till variation, att kombinera olika aspekter till en sammanhängande helhet. Men när ideologi tillåts övertrumfa verkligheten så blir fotbollsdiskussionen desto mer andefattig.
:::
Omgångens spelare:
(3) Robin van Persie, Man Utd. De måste ha hört talas om Fergies vrede ända därnere i London. Vad annat än rädsla för egna livet efter den seriöst wanker-betonade Panenkastraffbommen kan ha drivit van Persie att närmast på egen hand vända och vinna den här matchen?!
(2) Abou Diaby, Arsenal. Yeah, gräset är som sagt sällan faktiskt grönare på andra sidan staketet. En helt fantastisk match av Diaby på Arsenals mittfält tidigare under dagen, där han var en stor del i att eliminera Liverpools mittfält samt skapa utrymme för egna lagets offensiv.
(1) Mohamed Diame, West Ham. Enastående mittfältsinsats av Diame, som visade upp en enorm intensitet och arbetskapacitet, med kvalitet i varenda enskilt spelbeslut. Den osynlige arkitekten bakom West Hams storseger mot Fulham.
:::
Omgångens mål: Hatem Ben Arfa, Newcastle: 1-1 vs Aston Villa
…………………………………………………
Arsenals Unbeaten-status: 3 down, 35 to go.
:::
Hela fyra mål gjordes i matchen mellan Wigan och Stoke, ändå var det den match med mest skräp och minst kvalitet jag sett i Premier League på rätt länge. En rätt tydlig indikation på att mängden mål inte nödvändigtvis är någon särskilt bra indikator på spelkvalitet.
:::
Be Champions!!