Infödingarna är oroliga. Transferfönstrets sista dagar, tillsammans med en svag insats av Liverpool hemma mot Arsenal, accentuerat av att Liverpool efter tre omgångar befinner sig under nedflyttningsstrecket, har lett till bubbel och trubbel bland supportrarna.
Det hela ställdes förmodligen på sin spets när Liverpool misslyckades med att värva förstärkning till anfallet, och fick på mer eller mindre samma gång se sin främsta måltavla gå till en av de direkta rivalerna, samtidigt som beslutet fattades att låna ut Andy Carroll till West Ham, och på så vis ytterligare tunna ut Liverpools offensiv.
Att situationen inte var rosenröd bekräftades med all önskvärd tydlighet när Brendan Rodgers på presskonferens efter matchen mot Arsenal på direkt fråga om han hade lånat ut Andy Carroll ifall han visste att ingen ny anfallare skulle komma in helt enkelt bara svarade ”Nej”. Vare sig mer eller mindre.
Det är en situation som under dagen föranlett Liverpools ägare, John W Henry, att publicera ett öppet brev till klubbens supportrar.
:::
Henry gör några kloka poänger. Bland annat pekar han på de spelare som har värvats och konstaterar att de utgör grunden för ett lyckat transferfönster. Men det är samtidigt vad som inte har värvats som utgör grunden för kritik, och detta berör Henry endast indirekt.
“In Brendan Rodgers we have a talented young manager and we have valued highly his judgement about the make-up of the squad.”
Henry adresserar det tydliga missförståndet mellan Brendan Rodgers och klubbledningen tämligen överslätande. Rodgers tydligt förmedlade uppfattning är att klubbledningen i inte tillräckligt hög utsträckning värderat hans omdöme när det gäller spelartruppens sammansättning.
Konflikten är naturligtvis manifesterad i den transferekvation som innehöll å ena sidan Andy Carroll och å andra sidan Clint Dempsey. Henrys öppna brev tillför över huvud taget inget nytt i denna centrala fråga, brevet innehåller egentligen föga mer än påståenden om att ”vi vill väl”.
Henry tar till hela batteriet av argument, alltfrån financial fair play-regler via strävan att maximera värde på transfermarknaden till att med emfas uttrycka en motvilja mot inflaterade transfersummor, utan att detta för den sakens skull riktigt motiverar motviljan att betala £6m istället för £4,5m för Clint Dempsey.
Försåvitt det inte är så att Dempsey helt enkelt inte motsvarar Henrys och klubbledningens policy:
“We will build and grow from within, buy prudently and cleverly and never again waste resources on inflated transfer fees and unrealistic wages. We have no fear of spending and competing with the very best but we will not overpay for players.”
Närmare än så kommer egentligen inte Henry att motivera varför en anfallare, mer specifikt Clint Dempsey, inte köptes in under sommaren. Frågan då är i vilken utsträckning denna bedömning skiljer sig från Brendan Rodgers omdöme, och vilken inställning som är att betrakta som mest klok.
Resten av John W Henrys brev är mest snömos. Han talar så klart om visionen att Liverpool än en gång ska bli en vinnande klubb, vilket så klart är precis vad supportrarna vill höra. Därtill försäkrar han att Fenway Sports Groups ägande absolut inte handlar om att göra vinst, vilket naturligtvis borde få varenda bullshit-radar på planeten att börja pipa okontrollerat.
:::
Det är naturligtvis otroligt puttenuttigt att John W Henry väljer att kommunicera med supportrarna. Det är ju ett sätt att försöka betrakta det här öppna brevet. Problemet med kommunikationen är dock att den är enkelriktad, och att den till sin natur bara kan innehålla föga mer än halvmesyrer och halvsanningar, vilket Henrys brev som sagt rätt klart illustrerar.
Mer allvarligt är kanske att det mest känns som en tämligen defensiv försvarsmekanism. Det går emot det öppna brevets anda om långsiktighet när ägarna i vad som framstår som med lätt panik replikerar på vad som i grund och botten bara är kortsiktiga humörsvängningar. Det är inte ägarnas uppgift att sköta och kommentera den dagliga verksamheten, de ska hålla ögonen på klubbens långsiktiga mål.
En viss harm avslöjas också i Henrys avslutning: “We will deliver what every long-term supporter of Liverpool Football Club aches for.” Underförstått, kortsiktiga supportrar göre sig icke besvär, det vill säga de som kontrasterar mot hans egen förmodade långsiktighet. Alex Ferguson fick rätt mycket kritik av Man Utds supportrar när han nyligen talade om “riktiga” supportrar. Det är svårt att inte se Henrys distinktion som i allt väsentligt fullt jämförbar.
Vad den här typen av öppna brev gör är att tvätta klubbens byk offentligt och föra fram i ljuset intriger inom klubben. Det är ytterst sällan en sådan offentlighet gagnar en klubb, snarare tenderar det att skapa oro och instabilitet. Men den här typen av utagerande och öppna ridåer har blivit något utav kultur i Liverpool, vilket också den i somras producerade dokumentären Being Liverpool är ett uttryck för.
Det är dags för Liverpool att hålla käften och låta spelet på fotbollsplanen tala för sig självt. Det är dags för Liverpool att sluta skriva öppna brev och istället sluta leden.
:::
Be Champions!!