Frågan om ägarskap av klubbar i Premier League är på ett eller annat sätt alltid på tapeten. Antingen i huvudsak i positiva termer, exempelvis när det kommer oljedaddys i Chelsea och Man City. Eller i mer negativa termer, som när utländska kapitalister med finansiella motiv tar över klubbar och i vissa fall för ut pengar ur klubben. I vissa fall gränsar det till och med till det rent korrupta, som exempelvis i Portsmouth och Leeds.
Engelska fotbollsklubbar har historiskt sett varit organiserade såsom företag snarare än föreningar, och det är naturligtvis denna tradition som till stor del ligger bakom denna moderna problematik, som ju uppstår när företagandet och kapitalet blivit alltmer globaliserat.
I vissa klubbar hittar vi också tecken på att ägarskapet till viss del håller på att diversifieras, det vill säga spridas ut på fler. Mönstret med fler ägare än en enda tilltar med andra ord. Exempelvis i Arsenal råder en bitter ägarstrid mellan å ena sidan Stan Kroenke och å andra sidan Alisher Usmanov, och i Man Utd har Glazers beslutat sig för att sälja ut motsvarande 10% av klubbens ägarandelar på börsen.
Med tanke på detta så är det kanske extra intressant att Premier League har ägnat sommaren åt att smyga in nya regler för olika ägares rättigheter och skyldigheter.
:::
Den regel som funnits redan sedan tidigare finns kvar i regelverket, och ser ut på följande sätt:
A.1.45. Subject to Rule A.1.46 “Director” means any person occupying the position of director of a Club whose particulars are registered or registrable under the provisions of section 162 of the Act and includes a shadow director, that is to say, a person in accordance with whose directions or instructions the directors of the Club are accustomed to act, or a Person having Control over the Club, or a Person exercising the powers that are usually associated with the powers of a director of a company.
Inget direkt märkligt med det, en helt standardmässig definition av vilka som är att betraktas som klubbdirektörer och inte. Men Premier League har under sommaren lagt till följande regel:
A.1.46. For the purposes of Rules H.1 to H.10, a person shall be excluded from the definition of Director set out in Rule A.1.45 if (and only if): (a) he falls within the said definition of Director solely because Rule A.1.42(b) applies to him; and (b) his aggregate interest (of the kind set out in Rule A.1.42(b)) in the shares or other securities conferring voting rights exercisable at general meetings of the Club is less than 50%.
Ett par saker är betydelsefulla att specificera här. Reglerna H1 till H10 reglerar olika ägares tillgång till finansiell information och rättighet att godkänna vissa finansiella beslut. Regel A.1.42(b) preciserar ägare vars totala andel uppgår till 30% av klubben.
Premier Leagues tillägg gör regelverket tämligen godtyckligt. Premier League kan helt enkelt välja att kalla någon för direktör om denne äger 30% av en klubb, även om denne inte sitter i styrelsen. Men om det passar Premier League bättre så kan de lika gärna välja att inte se denne som direktör, om denne inte äger 50%. Och sitter du inte i styrelsen så har du ingen rätt att godkänna finansiella rapporter försåvitt du inte äger minst 50% av klubben.
:::
Inte minst är det här betydelsefullt för Alisher Usmanov, som ju kämpat ett bra tag för att uppnå 30% ägande av Arsenal. Det här regeltillägget leder dock till att det spelar mindre roll om han lyckas, Stan Kroenke kommer inte att behöva hans godkännande i någon större utsträckning för den sakens skull, och någon form utav maktdelning är det absolut inte fråga om.
Detsamma gäller så klart i exempelvis Man Utd. MUST med flera har ju gjort en stor grej av att försöka ta över en del av kontrollen över klubben genom att kontrollera de 10% av ägarandelar som Glazers nu gjort tillgängliga på marknaden. Premier Leagues tillägg gör så klart att även om MUST lyckades med det ytterst osannolika att kontrollera samtliga 10%, så medför det i realiteten inget som helst ökat inflytande.
Majoritetsägaren bestämmer allt. Vilket förvisso inte är helt orimligt som princip. Men man kan ju tänka sig att herrar Kroenke och Glazers har varit flitiga i sin lobbyverksamhet mot Premier League om att få dem att lägga till den här regeln.
På lite sikt öppnar det så klart också upp möjligheten för Chelsea och Man City att dra in kapital till respektive klubbar genom att sälja ut ägarandelar i dem på marknaden, utan att Roman Abramovich eller Mansour för den sakens skull behöver ge upp någon större grad av inflytande.
:::
Be Champions!!