Ikväll börjar spektaklet alltså om på nytt igen. England inleder VM-kvalet på bortaplan mot Moldavien. Att jag säger spektakel är ingen tillfällighet. Dels är ju VM fotbollens kanske allra största spektakel. Dels har ju Englands landslag en välkänd tradition av att göra spektakel av sig själva.
En titt på Englands kvalgrupp visar att det är österut som lagets VM-öde kommer att avgöras. Endast obetydliga San Marino kan anses tillhöra en mer central del utav Europa. I övrigt handlar det alltså om utöver Moldavien, också Montenegro, Polen och Ukraina.
England mot en obestämd fara från öst med andra ord. Det är som något taget direkt ur en Tolkiensk världsbild, hotet kommer från öst. Och det som står på spel är de sant engelska traditionerna. Till och med några av de huvudsakliga karaktärerna som kommer att försöka leda England till VM, och framgång där, stämmer in på några av Tolkiens kända gestalter.
Det engelska landslagets alldeles egna brödraskap.
:::
Frodo. Bördan vilar tung på Steven Gerrards axlar, när han med alltmer plågsamma steg måste föra det ok framåt som plågar såväl hans kropp som hans själ. ”Det krävs ett mirakel för att lyckas”, menar Gerrard, vars enda uppgift egentligen bara kan vara att göra sitt allra bästa för att lyckas, så att omständigheterna för brödraskapet att lyckas blir så goda som möjligt.
Sam. Michael Carrick kan definitivt inte bära ansvaret för laget på riktigt samma sätt som Gerrard, men han kan definitivt bära Gerrard. Likt Sam är Carrick en otroligt trogen vattenbärare, och utan Sam skulle Frodo aldrig ha någon chans att lyckas. Sam är en enkel hobbit vars styrka är att han vet sin plats i världen, precis som Carricks styrka är att veta sin plats på planen.
Gandalf. Det är kanske lite svårt att föreställa sig John Terry ståendes på en tunn bro vrålandes “You Shall Not Pass!”, men det känns ändå på något sätt passande. Terry är också med marginal en av brödraskapets åldersmän, och precis som Gandalf uppstår i lite olika inkarnationer så har Terrys roll i brödraskapet växlat med opinionen.
Aragorn. En hårfager hjälte som under en längre tid befunnit sig i exil i norr, som därefter beger sig söderut i jakt på upprättelse. Jodå, Andy Carroll är kanske inte fullt lika ädelmodig som Tolkiens hjälte, men också han besitter vissa tvivel på sina egna förmågor samtidigt som han kommer ha stor betydelse för brödraskapets framgång.
Merry och Pippin. Två karaktärer lite grann vid sidan av de stora händelserna som direkt berör brödraskapet, man kan till en början till och med få intrycket av att de kanske inte helt och fullt förstår vad som pågår. Men med en växande känsla av ansvar så kanske även Tom Cleverley och Theo Walcott båda två kommer att spela en betydelsefull roll för Englands framgång.
:::
Gollum. Det är väl kanske oklart huruvida han har levt under ett berg i 500 år, men efter sommaren låter det som att han har lagt på sig åtminstone 500 kilo i övervikt. Likt Gollum är Wayne Rooney en tudelad karaktär, å ena sidan genial men å andra sidan självdestruktiv. Oavsett vilket är alltid känslan att brödraskapets framgång i slutänden kommer att bero på denne oförutsägbare figur.
:::
Man kan möjligen vara av uppfattningen att liknelserna är lite påtvingade, jag hade hur som helst lite roligt när jag tänkte ut dem. Vilket sisådär halvtre på natten kändes som huvudsaken. I alla fall tror jag det i stor utsträckning är de här spelarna som kommer vara helt avgörande för om England återigen ska göra ett fiasko i ett VM, eller om de till sist ska närma sig något som i alla fall liknar en framgång.
:::
Det är ju så här. Gillar man inte en blogg så läser man den inte. I övrigt kan jag bara konstatera att där verkar finnas ett otroligt stort behov hos vissa att bara läsa sådant som bekräftar deras egna åsikter.
Objektiva bloggar existerar inte. Den här är det definitivt inte, det är heller inte en bloggs uppgift, bloggen är däremot ärlig. Vilket var vad jag redan från början utlovade, och som jag också anser mig ha levererat.
Och med ärligt menar jag i sammanhanget att säga vad jag faktiskt tycker och tänker, inte anpassat utifrån vad andra vill höra, men inte heller riggat för att missleda och vilseföra.
Det är inte heller helt orimligt, om man tänker efter, att jag bloggar och twittrar om det som det rent allmänt pratas mest om inom engelsk fotboll, det vill säga det som är aktuellt för stunden.
Händer det alltså saker med en klubb, finns där frågetecken, räkna då med att jag också pratar mer om den klubben.
Det kan ju också vara så att vissa hittar eller vill hitta pikar och provokationer, till och med aktivt letar efter dem, även när jag själv alls inte haft för avsikt att vare sig pika eller provocera. Då kan man så klart fråga sig vem eller vilka som ska ta ansvaret för det.
Och huruvida det då till sist är möjligt att över huvud taget skriva något alls utan att någon känner sig provocerad av vad som skrivs.
:::
Be Champions!!