Michael Cox, mannen och myten bakom taktikbloggen Zonal Marking, har uppmärksammat en betydelsefull aspekt med helgens engelska ligafotboll, nämligen att det så här lagom strax efter transferfönstrets stängande och ett landslagsuppehåll, är ett flertal spelare som kommer eller kommer kunna debutera för sina nya klubbar.
Det finns naturligtvis några frågetecken i samband med att transferfönstret stängt, eller att spelare utan kontrakt har värvats. Vilken effekt och betydelse kommer spelaren att få på lagets allmänna styrka? Vad kan vi förvänta oss av spelaren, eller kan vi över huvud taget förvänta oss något alls?
Vad som gör en så kallad debutant särskilt intressant är troligtvis såväl framtid som historia. Naturligtvis kan vi fråga oss vad spelaren kommer att åstadkomma i sin nya klubb. Men vad som lika gärna gör en spelare intressant är hans historia, den story som omgärdar honom och som utgör bakgrunden till spelarens nya klubbval.
Lite grann så tänker jag.
:::
(5) Maicon, Man City
Värvningen av Maicon känns ju något överraskande, givet att Man City har både Pablo Zabaleta och Micah Richards på lönelistan. En omständighet som leder tankarna till att det snarast var den halvobligatoriska namnvärvningen, snarare än en särskilt viktig värvning. Maicon är emellertid, om viljan finns där, en högerback av världsklass. Maicons egen motivation är det som gör den möjliga debuten särskilt intressant. Vad vill han egentligen med sin flytt till Man City?
(4) Dimitar Berbatov, Fulham
I och för sig spelade Berbatov mot West Ham senast, men bara i andra halvlek och Fulham låg då redan under med 0-3. Det som särskilt fascinerar med Berbatov är kanske att hans situation i Fulham redan påminner en hel del om situationen i Man Utd, ett udda alternativ bakom ett etablerat anfallspar i Mladen Petric och Bryan Ruiz, och med en mer direkt och uppenbart målfarlig konkurrent på bänken i Hugo Rodallega. Hur kommer egentligen Martin Jol att försöka använda sig av Berbatov?
(3) Gaston Ramirez, Southampton
Få spelare värvade så sent under transferfönstret bär på ett lika tungt bagage av höga förväntningar som just Ramirez. Naturligtvis en riktig prestigevärvning av Southampton. Ramirez har ibland haft en benägenhet att försvinna ur matcherna och det är så klart inte säkert att Ramirez omedelbart lyckas anpassa sig till spelet i Premier League, där mittfältare fostrade i ett långsammare Serie A tidigare har haft problem att hävda sig på samma sätt. Klarar Ramirez av att motsvara de högt ställda förväntningarna på honom?
(2) Michael Owen, Stoke
Tony Pulis har spenderat en förvånansvärt hög summa pengar på anfallare de senaste åren givet att han ändå bara tenderar att använda sig av en enda. Så värst mycket pengar han dock inte lagt på Owen, som ändå förblir en av fyra anfallare i truppen, Jon Walters ej inräknad. Att säga att Owens tre senaste säsonger varit bortkastade är hårt men kanske inte helt missvisande. Kan han återuppstå som en målskytt av rang, och i vilken utsträckning ingår värvningen av Owen i någon form av genomtänkt plan av Pulis för att komplettera Stokes spel, är två särskilt intressanta frågeställningar.
(1) Pablo Hernandez, Swansea
Innan Spanien gjorde sig berömda för tiki-taka så var de benägna att producera en viss typ av yttermittfältare: snabba, tekniska, fantasifulla men ofta tämligen ineffektiva. Hernandez passar in rätt bra på den mallen. Hans form i Valencia har dalat och genom att återförenas med sin gamle manager från Getafe, Michael Laudrup, så hoppas Hernandez kanske att kunna hitta tillbaka till sig själv. Hernandez är förmodligen tänkt att fungera som Scott Sinclairs ersättare, men Swansea ska nog inte räkna med samma målskörd från Hernandez. Hur passar Hernandez in i Swanseas taktik?
:::
Be Champions!!