Förra veckan inledde jag en bloggserie där jag planerar att gå igenom Premier League-erans bästa spelare, lagdel för lagdel. Jag inledde med målvakterna, och planerar alltså att stegvis arbeta mig uppåt i planen, och fortsätter därför den här veckan med försvararna.
Helt enkel är så klart inte den här listan att göra. Jag orsakar så klart problem för mig själv genom att i samma lista försöka ranka mittbackar och ytterbackar, två tämligen olika typer av försvarare som inte helt lätt låter sig jämföras. Men samtidigt blir det lite urvattnat att köra varsin blogg för båda dessa typer av försvarare.
När jag rankar försvarare i den här bloggen så försöker jag värdera flera olika aspekter. Naturligtvis är det en fråga om allmän kvalitet, men också om meriter, titlar och långvarighet. Det är naturligtvis ingen exakt vetenskap, och listan ska heller inte betraktas på det sättet.
Om listans innehåll kan man så klart ha synpunkter och olika åsikter. Roligare och mer till hjälp för diskussionen är så klart om man har en alternativ spelare man vill ha på en plats, och kanske också en kort motivering om varför man tycker som man tycker.
:::
(5) Gary Neville, Man Utd
Med rätt god marginal den bäste högerbacken under Premier League-eran. Han var aldrig den tekniskt mest skicklige spelaren, snarare var det brodern Phil som hans coacher i Man Utd trodde mest på, men med ett järnpsyke och en okuvlig vilja så blev Neville en av de första ur Man Utds berömda Class of ’92 som faktiskt tog en plats i a-truppen. Defensivt var Neville alltid ett säkert kort, mer bortglömt är dock hans offensiva insatser där han med ständiga löpningar längs högerlinjen alltid lyckades ge David Beckham just precis den tid han behövde för att slå sina allt som oftast perfekta inlägg. En ledare på planen och en såväl passionerad som väldigt klok spelare, det som imponerar mest är längden och kvaliteten på hans karriär.
(4) Sami Hyypiä, Liverpool
Det är ju inte alltför många finländare som gjort succé i Premier League, men utan tvekan är Hyypiä en av dem. 1999 kom han till Liverpool för den tämligen ringa summan av £2,6m, och fram till dess att han 2009 lämnade klubben för några sista år i Bayer Leverkusen så lyckades han göra mer än 300 ligamatcher för Liverpool. Han skapade ett väldigt framgångsrikt mittbackspar tillsammans med Jamie Carragher, samtidigt som han var av stor vikt för Liverpools relativt stora framgångar i början av 2000-talet. 2000/01, säsongen när Liverpool vann tre cuptitlar, var Hyypiä en av lagets absoluta nyckelspelare. En riktig klubbhjälte på Anfield.
(3) Sol Campbell, Tottenham & Arsenal
Campbell var lysande i ett svajigt Tottenham och troligtvis ännu mer lysande i ett synnerligen stabilt Arsenal. Just förmågan att excellera på lite olika nivåer inom den engelska fotbollen är på sitt sätt beundransvärd. Att Arsenal var stabilt under det föregående årtiondet var till stor del Campbells förtjänst, en såväl kraftfull som smart försvarare som dessutom var betydligt snabbare än vad han gav intryck av att vara. Campbell var en trygghet på planen som Arsenal till stor del har saknat sedan dess, och därtill den defensive nyckelspelaren i det lag som gick igenom Premier League obesegrat.
(2) John Terry, Chelsea
Förmodligen har ingen enda enskild mittback personifierat inte bara ett lag utan kanske också en viss tidsperiod på samma sätt som John Terry. Det är svårt att säga vad som egentligen hade hänt med Chelsea efter Roman Abramovichs inträde om inte John Terry redan funnits i klubben, och då får man tänka både på hans kvaliteter som fotbollsspelare och som karaktär och ledargestalt i klubben. Lika omedelbart och orubbligt framgångsrika är det inte troligt att de då varit. Av de spelare som varit aktuella för den här listan så är Terry tvivelsutan den som varit allra mest betydelsefull för sitt lag.
(1) Tony Adams, Arsenal
En spelarkarriär som spänner inte bara över tre decennier utan därtill över hela övergången från vad man kan betrakta som den gamla fotbollen till den moderna fotbollen. Många spelare misslyckades med den övergången, men Adams lyckades och frodades trots stora personliga problem vid sidan av fotbollsplanen. Adams var helt enorm för sitt Arsenal, utsågs till lagkapten vid 21 års ålder, och utgjorde en fjärdedel av det förmodligen bästa försvar som någonsin skådats inom engelsk fotboll. Den klippa på vilken Arsene Wenger kunde bygga sin huvudsakliga framgångsperiod med Arsenal. Adams är en spelare som inte bara måste utan också förtjänar att beundras av samtliga supportrar och bedömare, alldeles oavsett färg på klubbtröjorna.
:::
Bubblare:
» Steve Bruce, Man Utd
» Rio Ferdinand, West Ham, Leeds & Man Utd
» Nemanja Vidic, Man Utd
» Lee Dixon, Arsenal
» Denis Irwin, Man Utd
:::
Domarna och bortasupportrarna var troligtvis de som gjorde bort sig mest på White Hart Lane igår kväll. Lazios fans ägnade valda delar av andra halvlek åt rasistiska ramsor riktade mot Tottenhams mörkhyade spelare. Och domarna passade på att döma bort två mål, varav ett beslut kändes fullständigt felaktigt. Man kan lugnt säga att UEFA:s system med straffområdesdomare inte direkt har lyst upp tillvaron den här europeiska cupveckan.
:::
Be Champions!!