Det här är tredje delen i en bloggserie där jag går igenom Premier League-erans bästa spelare, lagdel för lagdel. Jag inledde med målvakterna, fortsatte med försvararna, och arbetar mig stegvis uppåt i planen, och fortsätter därför den här veckan med mittfältarna.
Till skillnad från hur jag resonerade när det kom till försvarare så gör jag däremot en åtskillnad mellan centrala mittfältare och yttermittfältare, de är helt enkelt för olika som spelartyper. I den här bloggen är fokus alltså centrala mittfältare, offensiva såväl som mer defensivt inriktade.
När jag rankar mittfältare i den här bloggen så försöker jag värdera flera olika aspekter. Naturligtvis är det en fråga om allmän kvalitet, men också om meriter, titlar och långvarighet. Det är naturligtvis ingen exakt vetenskap, och listan ska heller inte betraktas på det sättet.
Om listans innehåll kan man så klart ha synpunkter och olika åsikter. Roligare och mer till hjälp för diskussionen är så klart om man har en alternativ spelare man vill ha på en plats, och kanske också en kort motivering om varför man tycker som man tycker.
:::
(5) Steven Gerrard, Liverpool
På sina goda dagar en fullständigt gudabenådad spelare. En stor ledare på planen, som driver med sig det egna laget, och som med både korta och långa passningar, skott och en allmän tendens att dyka upp i straffområdet, utgör ett konsekvent hot från egentligen planens alla delar. När behovet har varit som störst så har Gerrard ofta svarat med något rejält spektakulärt. Det som något drar ner helhetsomdömet är en stundtals svajande positionsspel, samt ärligt talat, i det väldigt illustra sammanhanget, avsaknaden av ligatitlar.
(4) Frank Lampard, Chelsea
Ytterst få om någon central mittfältare har varit så konsekvent effektiv i sin målproduktion som Lampard. Under Chelseas hela storhetstid under 2000-talet och framåt så har Lampard varit en konstant nyckelspelare, en av de kring vilka laget byggts och spelet formerats. Det är inte bara mål Lampard bidragit med emellertid, han ligger också väldigt högt i passningsstatistiken, vilket i sig tyder på en tämligen mångsidig mittfältskompetens.
(3) Roy Keane, Man Utd
Det bär mig emot att placera någon före Keane på en sådan här lista, för mig är det nog jämnt skägg mellan honom och Patrick Vieira i alla tänkbara avseenden. Keane var en hårdför ledare på planen, en spelare med järnvilja som ställde enorma krav på sig själv och inte minst sin omgivning. Det gav en enorm utdelning i termer av prestation, och Keane kontrollerade varenda grässtrå på planen, men det kunde också gå lite överstyr. Hetsigheten på planen är välkänd. Men till sist var det hetsigheten utanför planen, riktad mot det egna laget, som fick honom på fall.
(2) Patrick Vieira, Arsenal
På alla sätt och vis var Vieira och Keane sina respektive rivaler. De spelade på samma yta av planen, de spelade för direkt konkurrerande lag, och de låg ofta i luven på varandra. Båda var ledare för sina respektive lag. Vieira kanske inte besatt samma typ av irländska råhet, men han var för den sakens skull inte mindre fysiskt påtaglig på planen, och kompletterade i något större utsträckning än Keane också denna fysik med en något bredare blick på spelet som helhet. Runt Vieira snurrade diverse konstnärer och spelgenier, han behövdes för att hålla ihop laget till en målinriktad enhet.
(1) Paul Scholes, Man Utd
Tvingas jag välja mellan Roy Keane och Patrick Vieira så landar jag nog på Scholes. Det talas kanske mer tyst om honom, men möjligen talar det också till hans fördel. Längden på hans karriär, alla titlar han vunnit, allt detta är inte betydelselösa sidosaker. Hans mångsidighet illustreras av att han började sin spelarkarriär som anfallare. På mittfältet har han inte bara behärskat utan dominerat såväl den mer offensiva rollen som, under andra halvan av karriären, den mer balanserande rollen. Där finns karaktären, där finns skotten, men där finns också ett passningsspel som till och med erkända virtuoser som Xavi och Iniesta kan tala om i timmar.
:::
Bubblare:
» Matthew Le Tissier, Southampton
» Cesc Fabregas, Arsenal
» Yaya Touré, Man City
» Claude Makelele, Chelsea
» Juninho, Middlesbrough
:::
Fyra matchers avstängning för John Terry, som alltså fälldes av FA:s oberoende panel. Föga förvånande. Vad som möjligen förvånar är att den oberoende panelen endast utdömde halva det straff som en annan (!) panel tilldömde Luis Suarez.
Om nu utgångspunkten är att båda är skyldiga, vilket ju panelerna alltså kommit fram till, och de kan ju knappast straffa en person de inte menar är skyldig, så måste jag ju själv säga att jag upplever Terrys förseelse vara värre än Suarez.
:::
När en bahrainsk bank bekräftar ett avtal att en grupp affärsmän från mellanöstern ska ta över Leeds, så känns det som att till sist kanske ändå klubben kan bli kvitt Ken Bates.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/leeds-united/9569813/Leeds-United-sale-would-see-Ken-Bates-lost-to-football-after-30-years.-He-will-not-be-forgotten-any-time-soon.html
:::
Be Champions!!