Det fanns en tid, inte minst då med Martin O’Neill som manager, när Aston Villa var närmast plågsamt förutsägbara. De befann sig alltid i den övre delen av tabellen, men aldrig så högt upp så att de någonsin hotade att slå igenom Premier Leagues glastak.
Åren efter att Martin O’Neill avslutat sin tid i klubben har först och främst karaktäriserats av tämligen mediokra försök som placerat Aston Villa i mitten av tabellen eller på dess nedre halva. Gerard Houllier och Alex McLeish misslyckades i tur och ordning med att tillföra någon konkret idé till ett stagnerande lagbygge.
Annorlunda än tidigare, men för den sakens skull heller inte oförutsägbart.
Om vi däremot ser till resultaten så här långt under säsongen så är det helt omöjligt att få något grepp om Aston Villa. Swansea som imponerat stort under säsongsinledningen besegras med 2-0. Mot Southampton, poänglösa efter fyra omgångar, blir det stryk med 1-4. Man City, de regerande mästarna och med ett reservlag på planen med ett sammanlagt värde över £200m, besegrades på bortaplan med 4-2.
Aston Villa känns helt enkelt fruktansvärt oförutsägbara.
:::
För supportrarna ger naturligtvis detta upphov till väldigt fluktuerande och närmast bipolära känsloupplevelser. Från hopp till förtvivlan och tillbaka på närmast ingen tid alls. Jag har tidigare talat om supportrars naturliga och inbyggda manodepressivitet, en diagnos som alldeles säkert skulle kunna passa in på Aston Villas supportrar i år.
Det finns naturligtvis en fråga om vad som egentligen är bäst, kanske särskilt då för ett lag som Aston Villa, av något mindre kaliber och mindre resurser, än de största lagen: Att vara just stabila och förutsägbara, eller kanske något mer oförutsägbara, på gott och ont.
Parallellen kanske inte är helt perfekt, men man kan fundera på det svenska landslaget. Under Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck var prestationerna väldigt stabila och förutsägbara, utan att egentligen nå någon riktig topp. Under Tommy Svensson på 1990-talet varierade prestationerna väldigt, men då nåddes också en av svensk fotbolls allra största framgångar.
Med Aston Villa kan man ana en balansgång mellan den förvisso hyfsat ospektakulära stabilitet som fanns under Martin O’Neill och den mer himmel eller helvete-känsla som dagens Aston Villa under Paul Lambert ger lite intryck av att vara.
Kanske är oförutsägbarhet en konsekvens av vilja att ta risk, och låg risk innebär regelmässigt också en låg förväntad avkastning. Men vad är då att föredra?
:::
Oförutsägbarhet är också ett ord som rätt bra beskriver dagens Midlandsderby mellan Aston Villa och West Brom, två lag med till stor del olika typer av säsongsinledningar.
Om Aston Villa har varit oförutsägbara under inledningen av säsongen, så har West Brom å andra sidan varit okaraktäristiskt förutsägbara. Att de vid vinst idag faktiskt går upp på tredje plats i tabellen efter sex spelade omgångar vittnar om just detta.
Rivaliteten i Midlands, mellan bland andra Aston Villa och West Brom, handlar till väldigt stor del om storstad mot glesbygd. Aston Villa är Birmingham och representerar storstaden. West Brom kommer från den tidigare industrialiserade men numer fattiga glesbygden i West Midlands, runt de båda städerna Birmingham och Wolverhampton.
Det är med andra ord en rivalitet grundad i såväl lokalrivalitet som ekonomiska och kulturella faktorer. En rivalitet som nyligen späddes på när West Broms målvakt Ben Foster lätt kaxigt lätt meddela att West Brom numer var den största klubben i Midlands.
:::
Stuart James på The Observer gör en kanske något mer intellektuell jämförelse mellan de båda klubbarna.
Är det en slutsats som är möjlig att dra från den texten så bör det kanske främst av allt vara att West Brom framstår som en ohyggligt välskott engelsk fotbollsklubb.
:::
Mer om helgens ligaomgång i den kommande hörnan, naturligtvis och som vanligt. Kort kan man ju ändå notera några kinasmällare till resultat. Chelseas imponerande vinst borta mot Arsenal, Liverpools smällkaramell borta mot Norwich, och Tottenhams seger på Old Trafford som förmodligen bör ha tagit död på tvivlen gällande deras kapacitet som snurrade upp i början av säsongen.
Hemma bra men borta bäst?
:::
Be Champions!!