Det finns tre saker som är säkra här i livet. Döden, skatter, och att efter att Man Utd har förlorat en match så gör media stor affär av att exploatera ett bitskt citat från Alex Ferguson efter ett annat. Att det sker en i sänder är alls ingen tillfällighet. Sådan är medias naturlagar, och helt visst kan man heller inte tycka synd om Ferguson för just den sakens skull.
Det uttalande som kanske slagits upp mest hittills den här veckan är Fergusons uttalande att utländska spelare är de som filmar allra mest. Detta möjligen som en replik på Sergio Agüeros tidigare uttalande att domarna i Premier League är biased mot utländska spelare.
Det var också ett uttalande som skapade två väldigt förutsägbara reaktioner bland de olika supporterkollektiven. Man Utd-fansen försökte rättfärdiga det, främst med att Ferguson var smart som drog uppmärksamheten från det negativa resultatet i lördags. Övriga fans, låt oss för enkelhetens skull kollektivt kalla dem för ABU-fansen (Anything But United), sökte förlöjliga det hela, främst genom att peka på engelska spelare i Man Utd som också filmar och utmåla Ferguson som hycklare och surgubbe.
Intellektuell skymning.
:::
Reaktionerna jag nämner ovan är en form av meningsskapande. Vi försöker alla skapa mening i det vi ser och hör. Meningsskapande styr hur vi förstår och tolkar saker. Meningsskapande som teoretiskt begrepp har definierats av bland andra av den amerikanske organisationsteoretikern Karl Weick, som menar att meningsskapande bygger på sju egenskaper:
Identitet. Bygger på idén att människor förstår saker utifrån hur de ser på sig själva och vem de anser att de själva är i ett visst sammanhang. Att Man Utd-fans rättfärdigar och ABU-fans häcklar Fergusons uttalanden är alltså inte så svårt att förstå.
Retrospektivitet. Betonar hur meningsskapandet alltid i någon mening sker i efterhand. Vilket skapar ett utrymme för tolkningar, då det som tolkas kan ryckas ur sitt sammanhang, störas och på andra sätt påverkas. Lösryckta citat är vi alla bekanta med. Att fans tenderar beskriva saker lätt revisionistiskt borde vi också kunna känna igen oss i.
Reproduktion. Utgår från tanken att vi som åhörare är medproducenter av det som tolkas genom att sätta in det i en större story. För ABU-fansen sätts det Ferguson säger in i en story om honom som gnällig, hycklande och ”rödnäsa”, samtidigt som Man Utd-fansen är långt mycket mer benägna att berätta en story om Ferguson som fantastisk på mindgames och att påverka media.
Socialt. Framhäver just den sociala dimensionen i meningsskapandet. Vi skapar mening tillsammans med andra människor. Vi tenderar, delvis som en trygghetsåtgärd, att kollationera och stämma av hur vi tolkar saker med hur andra människor som vi betraktar som trovärdiga och likasinnade tolkar dem. I sammanhanget något som underlättas av internet.
Pågående. Lyfter fram hur meningsskapande är något som pågår hela tiden, som aldrig tar paus. Poängterar också hur människor samtidigt reagerar på och skapar sin omgivning. Det utgår från våra försök att skapa ordning i de intryck vi ställs inför. Självrefererande cirkelargument blir vanliga, som till exempel att den allmänna uppfattningen att Man Utd har domarfördelar måste stämma eftersom så många supportrar råkar tycka så.
Ledtrådar. Pekar på hur människor hela tiden söker ledtrådar för hur de ska förstå och skapa mening i sin tillvaro. I det här sammanhanget blir inte minst rubriker viktiga, formuleringar som ”Wenger rasar…” ger oss en ledtråd om hur vi ”bör” uppfatta ett visst citat.
Möjlighet före precision. Poängterar att människan tenderar att nöja sig med de tolkningar som kan vara möjliga, snarare än att försöka uppnå någon egentlig precision. Inom psykologin talas det också om att söka bekräftande information. Kort och gott öppnar det upp för att vi väljer att tolka saker så som vi vill tolka dem.
:::
Med den sista egenskapen landar vi kanske i närheten av pudelns kärna. Det har blivit alltför vanligt att i grund och botten strunta i att sakligt utvärdera det som faktiskt sägs, och snarare bara kategorisera det enligt en av våra två respektive föreställningsramar. Väldigt få bryr sig längre om att vara precisa, och det stör mig något fruktansvärt.
”Det skulle kunna vara så här…” – Höjden av intellektuell lathet.
I det i bloggen exemplifierande fallet finns ju uppenbara och fundamentala skillnader mellan å ena sidan Man Utd-fansens tolkning och ABU-fansens tolkning. Vad som kanske är mindre uppenbart, men icke desto mindre sant, är att där också finns en fundamental likhet: Nämligen att ingen grupp bryr sig om att reflektera över vad Ferguson faktiskt sa, och om det stämmer eller ej. Båda grupperna är i det avseendet precis lika goda kålsupare.
Vi borde alla bli bättre på att bara värdera vad en människa faktiskt och egentligen säger. Något som garanterat skulle höja den intellektuella nivån på den genomsnittliga fotbollsdiskussionen ett antal grader. Att diskutera sakligt öppet, snarare än politiskt slutet.
Vilket i och för sig tilltalar vissa, men helt säkert inte andra.
:::
Kvällens matcher: Liverpool vs Udinese, Newcastle vs Bordeaux, samt Panathinaikos vs Tottenham.
Tre spännande matcher i Europa League ikväll. Inte i något avseende lätta matcher för något av de engelska lagen, och ikväll får vi kanske ett första bra intryck av på vilket allvar de tar på den här turneringen.
:::
Jonas Hanssons Frankrikeblogg här på Fotbollskanalen är väldigt bra läsning måste jag säga. I alla fall för de som vill följa och lära sig mer om fransk fotboll, utan att för den sakens skull vara frankofil.
:::
Be Champions!!