Ännu en ligaomgång i Premier League är avklarad, och även den här gången en ligaomgång tämligen full av regelmässiga kontroverser. Gareth Bale och Luis Suarez stod för omgångens två mest omtalade och skamliga filmningar. Robin van Persie och Robert Huth stod för fysiska angrepp som gick ostraffade. Och i matchen mellan Newcastle och Man Utd var vi bara några centimeter från ännu en spökmålsskandal, även om situationen oavsett om bollen var inne eller ej är mer än nog för att orsaka tveksamhet.
Diskussionen om målkamera känns rätt slutkörd. Det är ytterst märkligt att detta väldigt enkla tekniska verktyg inte finns tillgängligt inom den moderna fotbollen så sent som 2012. Det är inte någon stor grej, det är inte något som behöver ta lång tid, det är en avgränsad situation och därför ingen ”slippery slope”, och det är inte något som förstör fotbollen, definitivt förstör det inte fotbollen mer än mål som aldrig skulle ha varit mål, eller mål som inte var mål men som ändå blev mål.
De två första typerna av situationer är däremot annorlunda. Där handlar det inte om situationer som ska eller knappast ens kan bedömas direkt genom videogranskning, snarare är det något som måste ligga inom domarens förmåga till bedömning i realtid. Föreställ er det kaos som skulle uppstå om till exempel Tottenham gör ett mål i en viktig match mot Chelsea, och domaren några minuter senare skulle döma bort målet för att han bedömde det som att Gareth Bale filmade i upprinnelsen till målet.
Men vad som sker under matchen är en sak, vad som sker i direkt anslutning efter matchen en helt annan. Utgångspunkten måste hur som helst vara att man inom all regelutövning inom fotbollen måste eftersträva största möjliga rättvisa.
:::
Inom NBA, den amerikanska proffsbasketen, har man tagit kraftåtgärder mot vad man där kallar för ”flopping”, det vill säga spelare som medvetet ramlar för att få domaren att döma foul mot motståndarna. Efter matchen granskas dess situationer via video av en särskild ligapanel, som bedömer om en spelare filmat eller ej och har möjlighet att utdöma böter. Inom engelsk fotboll har ett liknande system under flera år framförts som en god idé.
Mot denna idé förs ofta fram principargumentet att i fotboll är det domaren som dömer, och att varje intrång av FA eller andra organisationer på det området är ett steg bort från denna i grunden goda ordning. Vilket i och för sig inte har förhindrat FA från att ändå göra vissa specifika undantag, där de själva deltar i den disciplinära processen. Ett sådant undantag sker när domaren menar sig inte ha sett en incident på fotbollsplanen.
Hur ser då den disciplinära processen i grova drag ut? Jo, domaren dömer matchen på planen efter bästa förmåga och den information han där och då har tillgång till. Efter matchen ska han skriva en matchrapport till FA som därefter ligger till grund för hur de väljer att bestraffa spelare för incidenter inkluderade i denna rapport, och hur de går vidare med spelare för incidenter som inte är inkluderade i rapporten (som domaren alltså inte sett).
Och det är ju i det här steget som det öppnar upp sig en klar och tydlig möjlighet.
:::
Gör det möjligt för domaren att i direkt anslutning till matchen gå igenom en videogranskning av matchen i dess helhet, och dess olika situationer, och komplettera sin matchrapport, revidera de disciplinära beslut han fattade efter matchen, samt rekommendera disciplinära sanktioner till FA. FA- och ligarepresentanter finns redan på matcherna som kan garantera att denna granskning sker självständigt och utan påverkan från övriga i matchen inblandade parter.
Det ska alltså vara fullt möjligt för en domare att direkt efter matchen kunna ta tillbaka ett felaktigt utdelat gult eller rött kort. Det förändrar eller förhindrar inte vad som skedde under själva matchen, men det begränsar de disciplinära konsekvenserna av ett felaktigt beslut. Det ska också vara möjligt för domaren att i efterhand dela ut gula eller till och med röda kort för förseelser på planen som domaren missade eller bedömde fel under själva matchen. Återigen, inget som förändrar själva matchbilden, men väl en möjlighet att i efterhand bestraffa oönskat beteende.
Något som självklart bör gälla filmningar, farliga tacklingar och annat sådant vi inte önskar se inom fotbollen.
Det är ett system som möjliggör granskning i efterhand, som ger ett ökat incitament för regelmässigt beteende på planen, som ger bättre verktyg för rättvisa domslut och disciplinära sanktioner. Och det är ett system som håller fast vid den i grunden goda principen att det är domaren som dömer, snarare än FA-byråkrater.
:::
Där finns puritaner som menar att det här med tveksamma domslut är något som leder till diskussion och ingår i charmen med fotboll. Vad som är charmigt med orättvisa har jag själv svårt att förstå, men dessa puritaner behöver ändå inte oroa sig. Diskussion kommer alltid att uppstå inom fotbollen, det är inte något som försvinner med tekniska hjälpmedel eller en något mer retroaktiv disciplinär beslutsprocess.
Men skillnaden är kanske att diskussionen då kanske skulle kunna föras ut ur stenåldern och in i en mer modern och mindre teknikfientlig tidsålder. Den engelska fotbollen behöver balanserad reform, snarare än missriktad romantik.
:::
Be Champions!!