Det var ju några stjärnor bland de engelska fotbollsjournalisterna, och andra former av engelska fotbollsskribenter, som inför Englands match mot San Marino ondgjorde sig över att Englands alla proffsspelare skulle tvingas att spela och slösa energi mot amatörer.
Det var en uppfattning jag hade ytterst lite förståelse för. På samma sätt som de som torgförde den uppfattningen uppvisar en ytterst liten förståelse för fotbollens och idrottens grundläggande själ, att på fotbollsplanen är alla lika mycket värda. Men efter kvällens debacle i Warszawa är jag benägen att i alla fall delvis ändra uppfattning.
Flygbolag och andra liknande serviceföretag brukar, i syfte att flytta över alla former av juridiskt och ekonomiskt ansvar till konsumenten, tala om så kallade acts of god. Det vill säga sådana händelser som de själva helt enkelt inte kan anses kontrollera.
Att det regnar väldigt i Polen är inte något som det polska förbundet, och arrangörerna av gårdagens VM-kval, kan göra något åt. Vad de däremot kan göra något åt är att se till att arenans tak faktiskt används, att där finns en beredskap för den händelse att det faktiskt skulle regna, och att inte vänta minst en timme med att meddela det som varenda människa redan från början sett som helt uppenbart, nämligen att matchen skulle behöva skjutas upp.
Det är naturligtvis fansen som drabbas mest av det hela, inte minst då de engelska fans som rest till Polen. I skrivande stund klarar arrangörerna inte ens av att garantera att dessa kommer att kunna komma in på matchen under onsdagen, kl 17:00. Det vill säga, om de nu över huvud taget har möjlighet att stanna kvar i Polen för att se matchen.
Problemet med amatörism inom landslagsfotbollen är inte att England eller andra stora länder tvingas möta länder som San Marino, Andorra, Liechtenstein, Luxemburg och Sverige, utan att själva arrangemangen också i större och medelstora fotbollsländer är så illa planerade och genomförda.
See what I did there?
:::
Sverige. Sverige. Vilken kväll. Vilken bragd. Länge där såg det ju ut som om Sverige kunde sätta sig ner och spela fia med knuff med San Marino. Man kan så klart fråga sig hur i hela friden det kan komma sig att Sverige släpper iväg matchen till 0-4 till att börja med. Men det är ju med åtminstone viss rätt inte det som det kommer att pratas om efter tisdagskvällens match i Berlin.
Vi har så klart bevittnat en av den svenska fotbollshistoriens allra största bragder och triumfer. Sverige gjorde en Newcastle, fast ännu värre. Till och med mycket värre. Och Tyskland visar att Tyskland inte längre är fullt lika tyskt som Tyskland en gång var.
Tala om bonuspoäng både sett till hur man tänkte inför matchen och inte minst då sett till hur det såg ut under matchen. Med den poängen och den kicken som upphämtningen rimligtvis borde ge så vore det väl tusan om inte Sverige kunde klamra sig vidare till VM ändå.
:::
Roligt från In The Stands så här under kvällen, en fotbollselva med ekivoka alternativt något olyckliga namn (4-4-2):
Fabian Assman (GK) – Julian Dicks (LB), Rod Fanni (RB), Danny Shittu (CB), Milan Fukal (CB) – Christian Fuchs (LW), Brian Pinas (RW), Wang Dong (CM), Andre Muff (CM) – Stefan Kuntz (FW), David Goodwillie (FW).
:::
Be Champions!!