Payback’s a bitch heter uttrycket, och om inte av andra skäl så i alla fall av det skälet så lär väl John Terry personligen beklaga att han inte får befinna sig på planen i eftermiddagens Londonderby mellan Tottenham och Chelsea på White Hart Lane.
För mindre än ett år sedan fick Andre Villas-Boas sparken från Chelsea. Vissa säger att han fick lämna klubben med kniven fortfarande i ryggen från Roberto Di Matteo och klubbens övriga coacher, som aldrig riktigt gav honom det oreserverade stöd som en manager måste ha för att implementera sina nya idéer.
Villas-Boas återuppstod under sommaren i Tottenham, och man kan kanske tänka sig att det här är en säsong präglad av revanschlusta gentemot Chelsea både för Villas-Boas personligen men också för Tottenham som klubb. Det var ju nämligen tack vare Chelseas tämligen överraskande Champions League-vinst som Tottenham trots en klarad fjärdeplats ändå inte fick spela i Champions League den här säsongen.
En vinst idag och Tottenham går efter en trög säsongsinledning återigen, åtminstone tillfälligtvis, upp på en av tabellens fyra första platser, samtidigt som de närmar sig Chelsea i toppen av tabellen.
:::
Att titta på Chelsea under Villas-Boas var stundtals som att bevittna en trafikolycka, det kunde se fruktansvärt ut men man kunde liksom ändå inte riktigt slita ögonen från det hemska. Det var ett spel där laget försökte pressa högt men där inte minst försvaret hade svårt att balansera nya idéer med gammal vana, och följaktligen mest hela tiden hamnade på mellanhand.
Villas-Boas lagbygge i Tottenham ser redan betydligt mer gediget ut, även om det såg skakigt ut i säsongens första matcher. Där finns två statistiska guldkorn som Who Scored? grävt fram som beskriver Tottenhams kvaliteter: Dels att Tottenhams mittfält med Sandro och Moussa Dembélé är det som återvunnit bollinnehavet flest gånger i ligan, och dels att Tottenham är det lag som släppt till näst lägst antal skott mot det egna målet.
Kontrasten mot tiden i Chelsea är slående. Där blev Chelseas mittfält kontinuerligt överspelade, samtidigt som försvaret läckte som ett såll och släppte till skott och öppna målchanser närmast i parti och minut.
:::
Så var har fungerat i Tottenham som så tydligt inte fungerade i Chelsea?
Frågan är något tendentiös så här sju omgångar in på ligasäsongen, men enkelt formulerat har det troligtvis mycket att göra med managerns auktoritet inom klubben. I Chelsea är den låg, omskuren av såväl ägare som av spelare, samtidigt en manager i Tottenham ges betydligt större handlingsutrymme av klubbstyrelsen. Villas-Boas kom också till klubben med ett tydligt mandat att lyfta laget rent taktiskt, det som så tydligt brustit under Harry Redknapp.
Villas-Boas taktiska idéer fick aldrig något större gehör i Chelsea. I Tottenham verkar de dock ha fått fäste. Sett till spelartruppen så har flera nya spelare tillkommit till Tottenham, Villas-Boas har också lyckats genomföra vissa förändringar i såväl trupp som startelva i större utsträckning än han mäktade med i Chelsea.
Det är också möjligt att tänka sig att Tottenhams spelare inte i samma utsträckning som Chelseas spelare fallit i framgångens fälla av mentalt motstånd mot förnyelse.
:::
Det finns så klart de som pekar på att Villas-Boas inledning i Chelsea såg ungefär lika ljus ut den. Men att korthuset till sist rasade för honom, och att samma sak riskerar att inträffa i Tottenham.
Där finns dock en viss betydande skillnad. Det började bra i Chelsea för att därefter gå utför, men tecknen på problem och svagheter kunde man se redan från början. I Tottenham har det gått trögt i inledningen med en därefter uppåtgående trend.
Det är dock en trend som kan få ett tämligen brutalt slut i dagens match mot Chelsea. På flera sätt känns det som en tämligen säsongsdefinierande för Tottenham. Vinsten på Old Trafford mot Man Utd måste förvisso ses som en tidig höjdpunkt på säsongen för både klubb och fans, men det är på White Hart Lane som lagets prestationer verkligen haltat inledningsvis.
Om Tottenham vill vara ett topplag i Premier League så måste vinst vara budget också i sådana här matcher, det vill säga mot övriga topplag på hemmaplan. Det misslyckades Villas-Boas att leverera med Chelsea, ett stort skäl till att laget till sist hamnade sexa i tabellen, frågan är om han klarar av att leverera det i ett Tottenham med högre ambitioner än så.
:::
Leeds hade precis slagit in kvitteringen till 1-1, vilket också blev slutresultatet i Yorkshirederbyt på Hillsborough mellan Sheffield Wednesday och Leeds, när en ensam Leedssupporter tydligen tog Wednesdayfansens ramsa ”You’re Leeds United, you’ll do as your told!” som en personlig utmaning. Han tog en snabb löpning i djupled in på planen, och smockade till Wednesdays målvakt Chris Kirkland.
Stor skandal naturligtvis. Efteråt bråkade Dave Jones och Neil Warnock om Leedsspelarnas beslut att efter matchen tacka Leeds supportrar. Oavsett vilket, jag har alltid lite problem med att i ett sådant här läge rikta skulden någon annanstans än mot just den individ som utförde brottet.
:::
Dagens matcher: Tottenham vs Chelsea (13:45), Fulham vs Aston Villa, Liverpool vs Reading, Man Utd vs Stoke, Swansea vs Wigan, West Brom vs Man City, West Ham vs Southampton, samt Norwich vs Arsenal (18:30).
Kan Liverpool vinna på hemmaplan? Kan Roberto Martinez plocka hem alla tre poängen på sina gamla jaktmarker? Kan Aston Villa hitta formen borta mot Fulham? Frågorna är många, och framåt kvällen vet vi svaren.
:::
Be Champions!!