Det sägs att rivaliteten går nästan 400 år tillbaka i tiden, till det att parlamentaristerna i Sunderland stred med rojalisterna i Newcastle i de engelska inbördesstriderna på 1600-talet. I vilken utsträckning detta har någon betydelse för dagens fotbollsrivaliteter är alltid lite vanskligt att säga, men att fiendskapen finns där mellan Newcastle och Sunderland står bortom allt rimligt tvivel.
Likt mellan katter och fåglar. Närmare bestämt skator.
Dagens möte mellan Sunderland och Newcastle på Stadium of Light är det 146:e derbyt mellan dessa båda klubbar. Och det är ett derby som har potentiellt stor betydelse för båda lagen.
Det är en match med mer än bara lokal stolthet på spel, även om det inte finns något bara när det gäller lokal stolthet i den här matchen. Båda klubbarna har inlett säsongen skakigt. Förvisso var Sunderlands förlust mot Man City i förra omgången deras första för säsongen, men endast en vunnen match på sex spelade är inte något bra resultat för Martin O’Neill.
Newcastle visar upp ett liknande mönster. Alan Pardew har misslyckats med att hitta den inspiration som följde laget under hela den föregående säsongen, och som lyfte dem till en imponerande femteplats. Oroväckande är att Newcastle inte riktigt verkar lyckas få båda sina anfallare att samtidigt hålla en hög målproduktion.
Just de båda lagens målproduktion anger kanske färdriktningen inför dagens match. Endast tre spelare i båda dessa klubbar sammantaget har hittills den här säsongen gjort mål i ligan: Demba Ba och Hatem Ben Arfa för Newcastle samt Steven Fletcher för Sunderland. Det rimmar rätt väl med hur dessa derbyn brukar arta sig.
Hög dramatik och intensitet, men lägre kvalitet.
:::
Utöver lokal stolthet är det alltså en fråga om momentum, möjligen en anglicism som går ut på att få energi och medgång i ryggen.
Det finns mycket som inför dagens derby påminner om läget inför motsvarande derby förra säsongen. Newcastle vann då med 1-0 och Sunderland hamnade i en utförsbacke som ledde till att Steve Bruce fick sparken, samtidigt som Newcastle lyckades kvalificera sig för europeiskt cupspel.
Att det lag som vinner matchen den här säsongen, om nu något lag alls vinner den det vill säga, har möjlighet att bygga vidare på det resultatet under säsongen, är inte alls omöjligt. Det kunde också betraktas som ett vunnet första slag i den maktkamp som pågår i Englands nordöstra region.
:::
På senare tid är det här ett möte där Newcastle generellt sett har dragit det längsta strået. Faktum är att sedan Sunderland flyttade till Stadium of Light för rätt precis 15 år sedan, så har Sunderland bara vunnit en av totalt nio hemmamatcher mot Newcastle, och den för rätt precis fyra år sedan, samma säsong som slutade med att Newcastle flyttades ned till The Championship för övrigt.
Sedan den matchen är Newcastle obesegrade i fem möten mot Sunderland, och det som då såg ut som ett tydligt skifte i maktbalansen mellan de båda klubbarna till Sunderlands fördel, har snarare vänts till det motsatta. Vill man se det krasst kan man säga att Sunderland misslyckats i sin utveckling under de senaste fem åren.
Därför att på längre sikt är relationen mellan Newcastle och Sunderland en fråga om makt och konkurrenskraft. Det är en region av England där det är minst sagt tveksamt om det finns plats med två toppklubbar av Premier League-snitt, sett till lokal supporterbas, globala marknadsandelar och allmän köpkraft.
I ekonomisk teori talar man ibland om regionala monopol, och känslan är att detta är vad Newcastle och Sunderland i någon mening båda två måste försöka uppnå om de vill ta nästa steg uppåt i klubbutvecklingen. I det avseendet kan man säga att de båda klubbarna i hög utsträckning kannibaliserar på och blockerar varandra.
Den ena måste försvinna, för att den andre ska kunna växa sig stark.
:::
På samma gång som det naturligtvis är så att utan den ene så förminskas också den andre. Rivaliteten mellan de båda klubbarna definierar också klubbarna och är en del utav deras identitet. Och den sammanhörighet som många känner med antingen Newcastle eller Sunderland förstärks av närvaron av en gemensam fiende.
Det är i det här avseendet som ekonomisk teori om regionala monopol inte längre håller. Fotbollsklubbar är inte företag, där den enes död onekligen och tvivelsutan blir den andres bröd.
Applicera resonemanget på andra välkända klubbar och rivaliteter. Vad vore Real Madrid utan Barcelona? Vad vore kanske Man Utd utan Liverpool? Vad vore Celtic utan Rangers, vad vore AIK utan Djurgården och vad vore Boca utan River? De vore fortfarande någonting, men de vore mindre.
Be all you can be. Det är i derbyn av det här slaget som såväl lag som spelare har en möjlighet att uppnå just detta.
:::
Skador och avstängningar kan tänkas påverka båda lagen. Sunderland måste klara sig utan Lee Cattermole, som blev utvisad i Ligacupen mot MK Dons, vilket inte nödvändigtvis är en nackdel då Cattermole inte helt oväntat blev utvisad i förra säsongens derby. Titus Bramble riskerar också missa matchen med en höftskada.
Newcastle arbetar precis med en hyfsat lång skadelista. Ryan Taylor kommer på grund av sitt knä inte till spel, och det är också tveksamt om viktiga pjäser som Tim Krul, Fabricio Coloccini och Steven Taylor klarar av att komma till start, vilket är en rejäl försvagning av laget.
Newcastle fick rejält på nöten av Man Utd innan landslagsuppehållet och kanske tyder det på att de vill revanschera sig under dagen. Något som så klart kan tyda på både frejdig offensiv och noggrann defensiv. Oavsett vilket så måste de dock se upp med Steven Fletcher, som inlett säsongen alldeles utmärkt i Sunderlands anfall.
:::
Be Champions!!