Det är alltid något särskilt med att i början av säsongen möta ett lag som är nykomlingar i Premier League. Att matchen aldrig är fullt så enkel som den kan se ut på pappret känner de allra flesta till, många är de minor som storlagen har gått på tack vare detta, inte minst framför en entusiastisk och fanatisk hemmapublik på till exempel KC Stadium, Bloomfield Road eller gamla klassiska Turf Moor.
Det är ofta betydligt bekvämare att möta dem senare på säsongen, när det lugnat ner sig något. När verkligheten så att säga har hunnit ikapp sagan. Låt de värsta konkurrenterna utstå de tidiga fadäserna, samtidigt som man själva kan komma in senare och rensa upp i ruinerna. Slutet av oktober, kanske till och med inne i november, då börjar det kännas lite mer tryggt. Dessutom är topplaget kanske självt lite varmare i kläderna.
Men, ekvationen förändras troligtvis en smula när nykomlingen ifråga så långt in på säsongen som i slutet av oktober fortfarande inte har vunnit en enda match. Då kan laget ifråga bli till en tickande bomb utav frustration som riskerar att förlösas eller snarare utlösas när som helst. Segern kommer så klart att komma, man vet bara aldrig riktigt när. Kanske främst av det skälet så känner säkert Fulham idag en viss oro i magtrakten när de går in på Madejski Stadium för att möta Reading.
:::
Reading var förmodligen den av nykomlingarna inför säsongen som de flesta experter helst avvaktade med att uttala sig om. West Ham värvade bra och såg allmänt stabila ut, inte minst med Sam Allardyce som manager, och det troliga var alltid att de skulle kunna hålla sig kvar i Premier League. Southampton var, åtminstone fram till slutet av transferfönstret, mer anonyma på marknaden och idén att de ska hålla sig kvar i Premier League har nog alltid varit mer präglad av förhoppning än av sannolikhet.
Reading var och förblir något utav ett mellanting. Inte något färdigt lagbygge på långa vägar, men med pengar så det räcker till tack vare en ny rysk ägare. Sju matcher in på säsongen så förblir de svårbedömda. De ligger förvisso näst sist i tabellen, utan vinst och med endast tre poäng. Ändå har spelet sett relativt uppmuntrande ut, möjligen med undantag för hemmamatchen mot Tottenham.
För tre veckor sedan såg det ut som om den första segern skulle komma, när Reading ledde med 2-0 i halvtid på Liberty Stadium mot Swansea. Men laget föll samman under matchens sista 20 minuter och Swansea tilläts hämta upp matchen till oavgjort. Det är möjligt att betrakta detta som en svaghet i Reading så klart, men likaväl kan man se det som en erfarenhet de nu har dragit lärdom av.
:::
Under Premier League-eran har det endast hänt tre gånger att en nykomling inte har vunnit en enda match i Premier League när säsongen når fram till november månad. Det var Watford under säsongen 2006/07 som senast stod för den tvivelaktiga meriten. Att börja diskutera Reading i termer av den svagaste nykomlingen under denna tidsperiod känns ändå fel, av såväl logiska som intuitiva skäl.
Reading bör ha goda förhoppningar om att kunna vinna dagens match mot Fulham. Samtidigt är det kanske också en match de bör vinna. Både sett till deras eget tabelläge, och sett till Fulhams traditionella facit på bortaplan mot Premier Leagues nykomlingar. Sedan Fulham själva flyttades upp 2001 har laget spelat 34 bortamatcher mot nykomlingar, och vunnit endast tre av dessa samtidigt som de förlorat 17. Med Martin Jol som manager så förlorade Fulham förra säsongen hälften av sina bortamatcher mot lag på tabellens nedre halva.
Det kan man se som en svaghet med Fulham. Man kan också se det som att Fulham på hemmaplan allmänt betraktas som en fullt möjlig vinst utav en nykomling i Premier League, och att de därför kanske är särskilt laddade och fokuserade för just den matchen. En ganska typisk form utav kraftsamling med andra ord.
Vi får se om Reading lever upp till detta under dagen.
:::
Mycket skön läsning av Barney Ronay om text-TV:s död, och jag känner igen mig själv i mycket av den känslostämning han försöker förmedla.
https://www.guardian.co.uk/sport/blog/2012/oct/26/ceefax-bbc
Det var och är trots allt något speciellt med text-TV, den där ovissheten som följer av att stirra på de där siffrorna som bara kallt stirrar tillbaka. Hemskt underbart, och ibland underbart hemskt.
Mitt lyckligaste text-TV-minne är utan tvivel Man Utds bortamatch mot Everton 2006/07 när de hämtat upp 0-2 till 2-2 och jag desperat hoppas på ett till mål för Man Utd, för samtidigt ledde Chelsea mot Bolton. Jag summerar upp all min inre styrka i ett enda ögonblick, gestikulerar vilt mot TV-rutan och just precis då, jag svär, så blinkar resultatet över till 3-2 till Man Utd.
Så kan det också gå till när man inte har möjlighet att se matchen på vare sig TV eller stream.
:::
Dagens matcher: Aston Villa vs Norwich (13:45), Arsenal vs QPR, Reading vs Fulham, Stoke vs Sunderland, Wigan vs West Ham, samt Man City vs Swansea (18:30).
Ruggig tidig match på Villa Park när ett Villa helt ur form och i behov av alla poäng de kan skrapa ihop möter Norwich, som händelsevis Paul Lambert var manager för förra säsongen. På detta följer bland annat ett Londonderby, där båda lagen väl siktar på att ruska ur sig själva från en tämligen olycksbådande speltrend.
:::
Be Champions!!