November är en mörk månad på många sätt. Här i Sverige beger vi oss ohjälpligt in i en period av kompakt mörker och tilltagande kyla. I England är det emellertid en annan form utav mörker och kyla som tränger sig på, och de som är främst utsatta är Premier Leagues managers.
November är nämligen den månad som under säsongen brukar se flest managers få sparken. Hittills under Premier League-eran har det aldrig hänt att alla managers som inledde säsongen i sina klubbar också sitter kvar när kalendern tickar över till december. Det har alltid varit minst någon som fått sparken.
Ett skäl till detta är att det är i november som det har hunnit gå tio matcher av säsongen. Ett matchantal som av någon anledning, förmodligen inte mer komplicerad än att det är ett jämnt och fint tal, många ägare tar upp som ett bra tillfälle att utvärdera ett eventuellt behov av förändring.
Någon logik finns det så klart i det, tillräckligt lång tid in på säsongen för att kunna ha en uppfattning om vartåt det lutar, tillräckligt mycket tid kvar av säsongen för att en förändring ska hinna få någon meningsfull effekt på lagets prestationer och tabellposition.
Premier Leagues managers hukar sig alltså just nu. Men det är så klart också så att vissa managers hukar sig betydligt mer än vissa andra. Och ytterligare några kunde så klart inte bry sig mindre.
:::
Osäkra
(1) Nigel Adkins, Southampton. Laget ligger under nedflyttningsstrecket, en poäng ovanför tabellbotten. Inte helt oväntat kanske, sett till ett tufft spelprogram i början av säsongen. Mer oroväckande är kanske att spelet alls inte fungerat för Southampton, som framför allt visar prov på genuina defensiva problem. Southamptons klubbstyrelse har varit otålig förr, och en känsla av att Adkins helt enkelt inte är ett tillräckligt profilstarkt namn, eller bra nog för uppgiften att hålla klubben kvar i Premier League, kan ta överhanden.
(2) Mark Hughes, QPR. Sett till de investeringar som gjordes i spelartruppen inför säsongen så är det smått osannolikt att QPR ligger sist i tabellen, på ett sätt som antyder att laget är dess egen värsta fiende. När ett lag inte presterar trots stora investeringar så brukar det vara managern som får ta ansvaret för detta, och QPR:s ägare Tony Fernandes borde snart ha gjort slut på sitt tålamod. Helgens kommande bottenmöte med Reading kan bli avgörande för Hughes framtid.
(3) Paul Lambert, Aston Villa. Alex McLeish var innerligt illa omtyckt på Villa Park med omnejd. Lambert var betydligt mer välkommen som manager, och därför känns det kanske lite extra surt att Lamberts resultat med Aston Villa så här långt till och med är sämre än McLeishs. Aston Villas inledning på säsongen har sett till spelschemat inte varit det tuffaste, ändå ligger klubben endast med nöd och näppe ovanför nedflyttningsstrecket. Och i november månad blir spelprogrammet tuffare, med matcher mot Man City, Man Utd och Arsenal på schemat. Det som talar till Lamberts fördel är att Randy Lerner, Aston villas ägare, inte brukar vara särskilt villig att byta managers mitt under säsongen.
:::
Halvsäkra
(1) Roberto Mancini, Man City. Egentligen borde Mancini, inte minst i egenskap av regerande ligamästare, sitta tämligen tryggt på sin position. Men vad som ser ut som ett andra misslyckande i rad att kvalificera sig från Champions Leagues gruppspel har skapat en del frågetecken kring Mancinis förtroendekapital. Det rimmar illa med Man Citys långsiktiga ambitioner som klubb. Gruppspelet i Champions League tickar vidare under november, och lagets öde kan då bli mer definitivt. Att Man City byter manager mitt under brinnande säsong känns dock inte helt troligt.
(2) Brendan Rodgers, Liverpool. Vad som är Liverpools sanna status som klubb just nu går att diskutera länge. Oavsett vad man där anser vara svaret så är det tveklöst så att Liverpool underpresterat dramatiskt i ligaspelet, och rent taktiskt verkar Rodgers så här långt haft det svårt att få ihop sitt lagpussel. I en klubb vars ekonomi till stor del bygger på ett framtida deltagande i Champions League så talar det inte till Rodgers fördel att han hittills inte har lyckats lyfta Liverpool närmare denna ambition. Turerna kring Andy Carrolls utlåning till West Ham visade att allt inte stod perfekt till mellan Rodgers och klubbledningen, men det är ändå osannolikt att Liverpool redan nu skulle välja att göra sig av med Rodgers.
(3) Brian McDermott, Reading. En nykomling som ligger under eller farligt nära nedflyttningsstrecket efter cirka tio matcher brukar vara pigga på att göra en förändring för att se om den kan få en önskad effekt. Att Reading skulle tänka så går inte att utesluta. McDermott är dock inte fullt lika öppet ifrågasatt som hans kollega Nigel Adkins, och lagets prestationer har därtill varit godkända, om än ej alla gånger resultaten. Oförmågan att vinna matcher är dock påträngande, och riskerar också skapa slitningar med såväl omklädningsrum som styrelserum. En sådan eventuell utveckling kan bara ha skyndats på av den oerhört demoraliserande förlusten under veckan mot Arsenal.
:::
Sedan har vi så klart några som rimligtvis, sett till prestationerna, borde känna sig något osäkra, men som av exempelvis renommé eller god kontakt med ägaren, inte är det. Dessa är enligt mitt sätt att se det först och främst Martin O’Neill, Tony Pulis samt Roberto Martinez. De borde kunna få ut mer av sina respektive lag.
:::
Man kunde tänka sig att det var en del som under veckan vred sina händer i förtvivlan över att de inte hade sändningsrättigheterna till Ligacupen. Vilka matcher och vilken dramatik. Kvartsfinalerna lottades igår kväll, och bland annat drabbar ju de gamla rivalerna Chelsea och Leeds samman i ett av de fyra mötena.
:::
Be Champions!!