Det var på dagen 26 år sedan Alex Ferguson tog över managerskapet för Man Utd när han i samband med en presskonferens inför kvällens bortamatch mot Braga, som han då yttrade sig om Man Utds chanser att vinna Champions League den här säsongen.
Ferguson nämnde så klart de tämligen självklara favoriterna till titeln, Real Madrid och Barcelona. Han nämnde också Dortmund, som han menar den här säsongen är att räkna med i större utsträckning än tidigare då de aktivt prioriterar Champions League före Bundesliga. Men han nämnde också Man Utd som ett av lagen som var en av förhandsfavoriterna.
Att en storklubbs manager säger en sådan sak är kanske inte märkligt. Det motsatta vore mer märkligt. Att Man Utd har inlett gruppspelet med tre raka segrar ger också viss grund till påståendet.
Mer intressant är dock att där fanns en analys bakom Fergusons förutspåelse som landade i att Champions League blivit allt starkare i bred mening, att Man Utd som klubb missbedömde detta förra säsongen men att de nu i högre utsträckning än då värderar de europeiska cupkraven på ett bättre och mer realistiskt sätt.
Men är uppfattningen realistisk? Kan Man Utd vinna Champions League den här säsongen? Allting är så klart möjligt, det har vi ju fått ett flertal exempel på under bara de senaste tio åren. Men om vi med möjligt istället pratar om en godtyckligt vald grad av sannolikhet, hur ser det då ut? I det läget går det att hitta skäl både för och emot.
:::
Ja
Anfallet. Det var inför säsongen oklart hur Man Utds anfall skulle fungera eller ens ställa upp. Så här långt under säsongen kan anfallet bara beskrivas som en succé. Robin van Persie har inlett väldigt bra i klubben och han kompletteras av tre klassanfallare i form utav Wayne Rooney, Danny Welbeck och Javier Hernandez. Det är snabbt och finurligt, och inte minst finns där bredd och ett flertal alternativ. Det finns i det avseendet mycket i Man Utds nuvarande anfallsuppsättning som påminner om såväl 1998/99 som om 2007/08.
Psykologi och hunger. Det finns på något sätt en positiv känsla i Man Utd, känslan är att laget fått en mental nystart efter en tung tidigare säsong. Det finns några nya spelare, och där finns yngre spelare som alltmer börjat fasa ut sedan länge etablerade spelare, och som bidrar med en ny form utav hunger. I det avseendet finns det också mycket som påminner om säsongen 1998/99, en uppsättning yngre spelare som precis tappat ligatiteln till en imposant rival som vågade prata om en ny världsordning.
Jämnare startfält. Känslan är också att Champions League är mer öppet än vad det kanske varit de senaste åren. Startfältet är helt enkelt jämnare, och några av lagen känns mer slagbara än tidigare. Barcelonas absoluta storhetstid, som minst sagt varit ett hinder för Man Utds europeiska framgångar, ser ut att vara förbi. Real Madrid har hittills i sina matcher den här säsongen visat att det finns svagheter i det laget, inte minst defensivt. Ett jämnare startfält är en form utav dubbelmynt. En större bredd komplicerar möjligheterna till framgång, men avsaknaden av extrem spets öppnar också upp möjligheter.
:::
Nej
Försvaret. Ett lag som ska vinna Champions League måste ha ett bra försvar. Det må låta som en kliché men är icke desto mindre sant. Vi såg det förra säsongen och det är ett mönster som återkommer. Barcelonas två segrar hyllades som en triumf för den offensiva fotbollen, men det var den defensiva disciplinen i laget som var den huvudsakliga nyckeln till framgång. Man Utds defensiv har hittills under säsongen varit under all kritik, bland Premier Leagues svagare. Det må bero på ett antal olika saker. Delvis skador, men också att mittfältet inte ger samma stöd till försvaret som förr samt att enskilda spelare helt enkelt inte alla gånger hållt måttet.
Splittrad spelidé. Det finns en annan gemensam nämnare i de klubbar som genom åren vunnit Champions League. Där har funnits en konsekvent och tydlig spelidé. Chelseas taktik förra säsongen vann kanske inte många anhängare, men den var renodlad och tydlig, och därför framgångsrik. Inter är ett motsvarande exempel. På en annan del av skalan hittar vi Barcelona. Man Utd saknar denna tydlighet, denna välformulerade spelidé. Laget dras mot en offensiv utgångspunkt, men brottas med en ihållande defensiv försiktighet som följt på tidigare lärdomar. Resultatet är ett lag som är lite stuck in the middle, för öppna defensivt och för tunna offensivt.
:::
Så vilken sida väger då tyngst? Känslan i nuläget är att nej-sidan väger tyngst, och att det fortfarande behövs tid att få de nämnda svagheterna att mildras, försvaret att återigen förbättras och spelidén att konsolideras. Att tiden ännu inte är kommen finns det rätt god risk att vi kommer få se både ett och flera exempel på ikväll borta mot Braga.
:::
Också Chelsea har en viktig match ikväll. En förlust skulle leda till att Shakhtar Donetsk drar ifrån i grupptoppen, samtidigt som initiativet om den återstående slutspelsplatsen därmed lämnas över till Juventus. En vinst å andra sidan håller distansen till Juventus, samtidigt som Chelsea därmed skulle passera Donetsk i tabellen. Det är en match på hemmaplan som Chelsea måste vinna, och Roberto Di Matteo gör helt rätt som försöker inpränta matchens betydelse hos sina spelare.
:::
Be Champions!!