Arsenal kan bli klara för sitt umptionde Champions League-slutspel i rad ikväll. Det enda som krävs är att de själva besegrar Montpellier på hemmaplan, samtidigt som Schalke besegrar Olympiakos hemma på Veltins Arena. Inget av dessa resultat är naturligtvis omöjligt, eller ens otroligt.
Alla andra resultat dock leder Arsenal fram till en rätt svettig avslutande omgång i ett gruppspel som såg tämligen hanterbart ut på förhand, borta mot Olympiakos. Detta alldeles oavsett om Arsenal vinner ikväll. Vinner Olympiakos ikväll så måste Arsenal i så fall vinna i Grekland eller hoppas på att ett redan avhängt Montpellier kniper poäng mot Schalke. Oavgjort i Tyskland ikväll och Arsenal måste i så fall undvika att förlora med två mål eller fler mot Olympiakos.
Det känns på sitt sätt märkligt, att Arsenal ska vara indragen i så pass jämn kamp med dessa europeiska mellanmjölkslag, i relativ mening. För samtidigt så cruisade Man Utd genom sin förvisso inte alltför komplicerade grupp. Chelseas öde beseglades (troligtvis) mot en annan europeisk jätte i form av Juventus. Och Man City har stångats, med intill visshet gränsande sannolikhet förgäves, mot europeisk fotbollsadel som Real Madrid, Dortmund och Ajax.
Vilket reser frågan: Är Arsenal ett medelklasslag i England och Europa nu för tiden?
:::
Det är en fråga som så klart kan tas på allvar. Vi återkommer i så fall till diskussionen om Arsenals spelar- och lönepolicy, och i vilken grad klubbens styrelse prioriterar finansiell lönsamhet före sportslig framgång. Vi berör ännu en gång frågan huruvida ambitionen i realiteten, nämligen endast att fortsätta kvalificera sig för Champions League, urholkar både hur Arsenal kanske ser på sig själva, men inte minst hur omvärlden ser på Arsenal.
Arsenal var för inte så länge sedan ett tungt och aktat, för att inte säga fruktat, namn i Europa. Men hur ser övriga europeiska fotbollsklubbar på Arsenal nu, aktar de och fruktar dem på samma sätt? Jag vet inte, jag ställer bara frågor, som Glenn Beck skulle ha sagt.
Det är naturligtvis också en fråga som likaväl kan tas med humor. För jag tänkte ju på det igår när jag såg Chelseaspelarna marschera in i arenan igår kväll med väldigt snajdiga svarta kostymer. Jag vet samtidigt att dresscoden i Man Utd är tämligen strikt. Och Man City-spelarna har ju apat efter, om än med några individuella utsvävningar här och där. Lite nouveau riche kan man tycka. Men vad med Arsenal i detta avseende?
Det bestående intrycket där är unga grabbar i träningskläder eller möjligen poppiga modekläder. Knappt någon stil alls, åtminstone inte stilfullt. Kan man tycka. Intrycket är odisciplinerat. Samtidigt marscherar Arsene Wenger omkring i vad som mest liknar en heliumförstärkt sovsäck. Allt likt medelklassmänniskor inkastade i ett för fint sammanhang, de hör inte riktigt hemma utan att riktigt vilja inse det själva.
Fast å andra sidan. Chelsea och Man City spelar båda två ytterst troligtvis Europa League efter jul. Man Utd gjorde det förra säsongen. Så mycket var och är alltså den klasstillhörigheten värd på fotbollsplanen.
:::
Frågan är motiverad också utifrån andra perspektiv. Klassiska The Times gjorde för inte länge sedan en sammanställning över vad som kännetecknade medelklassen i England. De listade 50 indikatorer, och som tia på den listan dök upp att man höll på Arsenal:
”Middle-class men and women, with their beards and trendy glasses, are strangely attracted to Arsenal Football Club above all others. The ground is very well situated for a bit of tapas in Islington before the game, and let’s face it, you’re not likely to get involved in too much argy-bargy when half the supporters have babies in slings and are wearing brogues.”
Det finns så klart också en finansiell logik i att betrakta Arsenal som just framför allt och kanske alla andra en medelklassklubb. Ingen samhällsklass är som kollektiv betraktat mer köpstark, vilket naturligtvis gör det till väldigt smart business att positionera sig i det segmentet för en kommersiellt driven och inriktad fotbollsklubb.
:::
Den långa döden. Vanligtvis är det sjukdomar likt Alzheimers som brukar beskrivas på det viset. Inom fotbollen motsvaras det av liga- eller gruppspel där man med flera omgångar vet om att man i praktiken förlorat eller åkt ur, men utan att det är matematiskt säkert. Ungefär så är väl läget nu för Man City, och mot Real Madrid ikväll har de möjligheten, om nu det ordet är så väldigt väl valt, att förlänga plågan ytterligare.
Som skalp betraktat vore det naturligtvis en fin vinst. Som neutral betraktare måste jag så klart säga att det hade varit betydligt roligare om den här matchen hade varit av långt mycket mer skarp karaktär. Nu känns den tyvärr något avslagen.
:::
Be Champions!!