Många beslut kan vara kontroversiella inom fotbollen. Men ett av de återkommande mest kontroversiella besluten är det om mängden av tilläggstid i slutet av matchen. Det är så pass kontroversiellt att det till och med gett upphov till ett helt eget begrepp: Fergie Time, och på detta begrepp har det till och med byggts hela TV-inslag.
Ett skäl till att det är så kontroversiellt är naturligtvis att beslutet i sig är så strålande godtyckligt. FIFA:s regler är helt öppna med att mängden tid som försvunnit och därför ska kompenseras för är helt och hållet upp till domarens goda omdöme. Visst exemplifieras det med incidenter som leder till förlorad tid, såsom byten, skador, maskning och dylika faktorer, men det specificeras ingenstans hur mycket tid som ska läggas till för dessa incidenter.
Oklarheten fördunklas ytterligare av att den mängd tid som domaren anger i slutet av matchen inte är den tid han har lagt till, utan det minimum av tid han valt att lägga till. Tillägget kan alltså mycket väl visa sig vara längre än så, om domaren av någon anledning finner det vara motiverat.
Godtycklighet är inte något som supportrar vanligtvis gillar, eftersom det skapar osäkerhet. De vet inte när matchen faktiskt tar slut, en aspekt som inte minst amerikanska kommentatorer under många år kliat sig i huvudet åt, de vet inte varför en viss mängd tid faktiskt har lagts till. Osäkerheten i sin tur genererar de gamla vanliga konspirationsteorierna.
:::
En sådan konspirationsteori är naturligtvis att storlagen alltid ges fördel i det här avseendet. De får mer tid när de behöver det, och tilläggstiden blir kortare när de tjänar på det. Allra mest specifikt gäller så klart konspirationsteorin Man Utd, det är ju dem på vilka hela det här begreppet Fergie Time, naturligtvis en gång i tiden myntat utav Liverpools charmiga supportrar, är baserat.
Erik Jonsson, i kommentarsfältet känd som Erkie Jerkie, var vänlig nog att skicka mig en länk till en blogg som använt statistisk metod för att jämföra hur mycket tilläggstid varje klubb fick i genomsnitt med hur mycket tilläggstid dessa klubbar borde ha fått, baserat på nämnda kända kriterier för varför domare lägger till tid i matcher. Siffrorna är baserade på säsongen 2011/12 i sin helhet, och den graf som analysen ger upphov till är närmast uppseendeväckande:
![]()
Bloggen i sin helhet kan ni läsa här:
https://thepowerofgoals.blogspot.se/2012/11/injury-time-substitutions-goal.html
:::
Utgångspunkten i diskussionen måste vara att en klubb ska ha precis så mycket tilläggstid som de bör ha. Får en klubb mer tid än den bör ha så är det orättvist till dess fördel. Får en klubb mindre tid än den bör ha så är det orättvist till deras nackdel. Att prata om att den och den klubben får si och så mycket tilläggstid, utan att ta med i beräkningen hur mycket tid klubben bör få, ger inte så särskilt mycket.
Grafen möjliggör dock vissa mycket intressanta observationer:
Teorin om storlagsfördelar får nästan omedelbart avslag. De klubbar som får allra mest tilläggstid jämfört med vad de borde ha är istället Blackburn och Wigan, båda två klubbar som förra säsongen kämpade i nedflyttningsstriden, med varierande framgång. Definierar vi de sex storklubbarna som Arsenal, Chelsea, Liverpool, Man City, Man Utd och Tottenham så ser vi också att dessa i snitt får 14 sekunder per match mindre i tilläggstid än vad de borde ha. Övriga klubbar inkasserar emellertid 1,2 sekunder per match mer i tilläggstid än vad de rimligtvis förtjänar. Med andra ord, tvärtemot vad ”alla vet”.
Om vi håller oss till de så kallade storlagen, som ju ändå oftast är de som är inblandade i diskussionerna om diverse konspirationer, så framträder snarast en Londonlagsfördel. Av de sex storlagen är det endast Arsenal, Chelsea och Tottenham som får mer tilläggstid än vad de enligt den här statistiska genomgången bör få. Övriga tre storlag – Liverpool, Man City och Man Utd, får tvärtom mindre tilläggstid än vad de borde få. Tvärtemot det vanligaste ljudet i skällan så är alltså Arsenal den storklubb som har allra mest fördel utav den domarmässiga godtyckligheten i frågan om tilläggstid. Wengie Time?!
Vad då gäller föreställningen om Fergie Time, eller den förmodade Man Utd-fördelen, så blir den närmast parodisk i jämförelse med den statistiska sanningen. Det är alltså inte bara så att Man Utd är den klubb som får minst tilläggstid i förhållande till vad de borde få, de är därtill den klubb som i absoluta termer får minst tilläggstid av alla klubbar i hela Premier League under säsongen 2011/12. Alex Ferguson brukar ofta hånas för sitt tittande på klockan i slutet av matcherna. Det finns kanske en anledning till att han tittar. Den tanken säljer dock inte lika många lösnummer.
Det vore naturligtvis intressant att se hur siffrorna ser ut över ett längre tidsspann. Det finns ju så klart en möjlighet att säsongen 2011/12 utgör en statistisk abnormalitet, även om det inte finns något direkt konkret som talar för det.
:::
När det gäller tilläggstid har jag vanligtvis inga problem med oklarheten i varifrån tiden kommer, eller det faktum att det kan bli mer tid än vad domaren signalerat på tavlan. Reglerna är sådana, och jag ser ingen nackdel med den så kallade osäkerheten, det är tvärtom en aspekt som bidrar till att ge fotbollen dess speciella karaktär.
Om jag generellt stört mig på något genom åren vad gäller tilläggstiden så är det domarnas oförmåga att faktiskt lägga till tid utifrån vad som sker på planen. Istället finns det vanligtvis en outtalad praxis att domaren i stort sett alltid lägger till tre minuter, plus eller minus en minut. Kanske har denna standard ökat med någon minut på senare år. Domarna går väldigt sällan utöver denna norm, bland annat eftersom de vet hur diskussionen kommer att föras i media direkt efter match. Ska mer tid läggas till krävs övertydliga skäl. Resultatet är nästan alltid att det läggs till mindre tid än vad det borde göras.
:::
Be Champions!!