Det var Hunden som älskar Tyskland som ställde dessa frågor. Som namnet möjligen antyder så kanske hans hjärta befinner sig på en annan del utav kontinenten, och möjligen speglades detta något i hans frågor. Själv tar jag ändå frågorna för vad de är, och försöker betrakta såväl frågor som svar neutrala.
Frågorna är intressanta eftersom de i stor utsträckning berör ens syn på fotboll, och i det avseendet så kan kanske både svaren och frågorna uppmana till lite diskussion. Syn på fotboll är ju nämligen en ytterst personlig företeelse, och knappast något där man kan hävda att man sitter inne med ett mer eller mindre rätt svar.
Premier League har ju växt fram som en koloss utav globalt format, och det är klart att detta har fört med sig såväl väldigt konkreta uppsidor för alla engelska supportrar, men som med all utveckling så för det naturligtvis också med sig avigsidor. I det avseendet finns det självklart olika ”läger” bland supportrarna, beroende på hur fördelar respektive nackdelar värderas.
Men, till frågorna.
:::
Hur ser du på utvecklingen i England när det kommer till atmosfären på matcher? Tror du det finns möjlighet att ståplats återinförs?
Det hela beror på vad man jämför med. Jämför vi med klipp från 20-30 år tillbaka i tiden så är ljudnivån så klart annorlunda. Jämför vi med kanske framför allt Tyskland så är ljudnivån också lägre. Det är så klart inte så roligt alla gånger, naturligtvis vill man ha den där ljudkulisssen. Förmodligen var en sådan kuliss en tungt vägande faktor i varför man en gång i tiden började hålla på ett visst lag, där framför Tipsextrarutan.
Jag varnar dock samtidigt för viss stereotypisering. Det finns ju nämligen fortfarande arenor i England där atmosfären är elektrisk, så också i Premier League. Goodison Park, Britannia Stadium och The Hawthorns leker man till exempel inte bort. White Hart Lane bland toppklubbarna är i mina ögon också lite speciell. Mättnaden har ännu inte riktigt hunnit infinna sig där.
Även de arenor som vanligtvis anklagas för dålig stämning: Emirates, Old Trafford, Anfield, Stamford Bridge, Etihad bland andra, har potential att leva upp vid vissa tillfällen. Det sker dock inte jämt. Men vid stormöten, avgörande ligamatcher, tunga cupmatcher, europeiska cupkvällar, då blåser det till rejält också på dessa arenor. Kolla klipp från Ligacupsemifinalen mellan Man Utd och Man City på Old Trafford i januari 2010 till exempel, en högre och mer elektrisk atmosfär på en fotbollsarena går inte att hitta i England. Semifinalen mellan Liverpool och Chelsea i Champions League 2005, på samma nivå.
Vad beror detta på, varför är det inte så jämt? Mättnad hos publiken naturligtvis. Men också själva storleken på arenorna försvårar, likaväl som mängden nationaliteter bland åskådarna på läktarna. Atmosfär utav det här slaget är i grund och botten fråga om samordning mellan människor, och det kommer alltid vara lättare att samordna 20,000 personer än 60,000 personer.
Det är bland annat av detta skäl som jag ibland ställer mig lite frågande till den svallande och i mina ögon överdrivna graden av fantastiskhet som tillskrivs bortafans som ”hörs mer än hemmafansen”. Färre javisst, men samtliga hardcore, samtliga av ungefär samma skrot och korn, och tillräckligt många för att ändå kunna bygga upp en vettig ljudvolym. Dessutom misstänker jag att många bortafans gör det till lite av en grej för sig själva just att vara de som hörs mest.
Jag tror det är möjligt att ståplats, så kallad safe standing, återinförs. Men av lätt insedda skäl är det en infekterad fråga i England.Opinionen har dock så smått börjat svänga över till det förslagets fördel, vilket jag tycker är inte en dag för tidigt, och jag skulle tro att till sist också Premier League och FA kommer inse både den kommersiella potentialen i detta förslag och att det inte behöver utgöra ett hot mot mänskligheten. Läktarkatastroferna under 1980-talet var fruktansvärda naturligtvis, men beslutsfattarna gick för långt åt andra hållet som åtgärd.
Tycker du verkligen att fotbollsturismen är en vettig utveckling att gå mot?
Fotbollsturismen inleddes ju för många år sedan, och är väl närmast ett faktum i den moderna fotbollen, inte minst då den engelska. Huruvida det är en utveckling man väljer att gå mot ställer jag mig lite frågande till.
Sedan beror det väl lite på hur man väljer att formulera frågan, eller snarare vad för värde man laddar ordet med. Fotbollsturism kan ju så klart låta väldigt ytligt och negativt, och det är ju så klart aldrig bra. Ändå kan jag inte låta bli att tycka det känns lite konstigt att många av de som mest högljutt kritiserar det här med fotbollsturism själva måste betraktas som just fotbollsturister.
Vill man formulera det hela något mer positivt så kan man säga att det så kallade supporterskapet har gått från att vara lokalt till att bli alltmer globalt. Det har skett stegvis, Tipsextra var exempelvis en tidig utveckling mot att ”globalisera” det engelska supporterskapet till Sverige och Skandinavien.
I mina ögon finns det inget fel med ett globalt supporterskap. Vilka är vi att tro att någon i Australien, Singapore eller Ghana brinner mindre för till exempel Arsenal än vad vi själva eller någon från Islington gör? Som jag ser det finns en väldigt trångsynt bild av vilka dessa supportrar faktiskt är och vad de står för, och jag skulle tro att det har inte så lite att göra med att de inte ”är som vi” eller bara det faktum att det är något nytt och därmed ett hot mot alla som betraktar sig själva som insiders.
Det finns en viss om än begränsad rörelse bland engelska supportrar som inte gillar så kallade globala supportrar. Delvis handlar det så klart om att de själva känner sig utträngda, även om jag i hög utsträckning betvivlar att de någonsin faktiskt har förhindrats att gå på sitt eget lags matcher. Men globaliseringen av supporterskapet har breddat klubbarnas supporterbas mångfalt, och därmed har supportrarna blivit mer utbytbara och därmed mindre mäktiga som kollektiv betraktat. Det har också möjliggjort prishöjningar på säsongskort och matchbiljetter, allt enligt utbud och efterfrågan.
Allt detta är naturligtvis en utveckling som alla de som är eller betraktar sig som gamla, eller lokala, supportrar inte tycker så värst mycket om.
Tycker du det är bra att lagen styrs som bolag och tror du att det någonsin kommer att återgå till 51%-regeln?
Jag ser inga problem med att engelska klubbar styrs som bolag. Det är inget jag direkt och konkret förespråkar, då associationsformen för mig känns tämligen egal. Vad många kritiserar styrningen av engelsk fotboll för har heller i sig inget med själva bolagsformen att göra, utan enkom det faktum att vissa klubbar väljer att driva sin verksamhet på ett icke affärsmässigt sätt, vilket så klart ger vissa konkurrensfördelar. Det går så klart också att kritisera bolagsformen för att den inte är demokratisk.
Men i båda dessa avseenden, ekonomiskt och demokratiskt, så förekommer det ju en rejäl romantisering utav övriga välkända associationsformer.
Den spanska medlemsbaserade klubben exempelvis hyllas ju som föredömen när det kommer till demokrati. Medlemmarna styr klubben och allt vad det nu brukar heta. Händelsevis är mitt huvudsakliga forskningsområde just precis den här typen av medlemsbaserade organisationer, och är det något som man vet kännetecknar dem så är det att medlemmarnas faktiska inflytande vanligtvis är ytterst begränsat. Snarare kännetecknas denna typ av organiasationer av tjänstemannastyre och ibland till och med fåtalsvälde. Den intresserade läser förslagsvis den tyske sociologen Robert Michels bok i ämnet från 1911, Political Parties.
Så kommer vi då till den tyska omhuldade 51%-regeln. Någon återgång till den är ju inte aktuell för engelska klubbar, då den aldrig funnits som standard i England. Där har aldrig funnits den medlemsbaserade föreningstradition som vi hittar i bland annat Tyskland och Sverige. Regeln innebär alltså att en klubb som mest får sälja ut 49% av ägandet till externa ägare, och att föreningen alltså måste vara majoritetsägare. Något som påstås, med delvis goda skäl, gynna demokrati och supporterinflytande.
Dock är det svårfrånkomligt att exempelvis också tyska klubbar i mycket hög utsträckning drivs som bolag, i praktiken. Vad avser det ekonomiska argumentet så finns det ju också en baksida med 51%-regeln, den försvårar investering och cementerar i realiteten rådande styrkeförhållanden. Den är närmast en garant för att Bayern München för all överskådlig framtid kommer förbli Tysklands allra mest dominerande klubb. Och i och med att Tyskland är Europas största marknad så garanterar det också Bayern en särställning inom europeisk klubbfotboll.
Jag skulle tro att detta, likaväl som argument om demokrati och idealitet, ligger bakom Bayerns förespråkande av 51%-regeln.
Tror du att engelsk ligafotboll någonsin kommer att gå tillbaka mot när den var som roligast under 1970- och 1980-talen?
Var den verkligen roligast då? Eller var det kanske så att det då var mest den engelska fotbollen vi kunde se, utanför Sverige? Helt visst fanns det vissa aspekter med fotbollen då som vi nog kan betrakta som roligare, atmosfären på arenorna kändes ju helt klart bättre rent generellt. Andra aspekter är väl däremot mer tveksamma, leråkrar som fotbollsplaner, stundtals direkt brutalt spel, ytterst tveksam teknisk kompetens på spelarna och så vidare.
Enligt mig finns det mycket med dagens engelska fotboll som är roligare. Inte minst tycker jag den engelska ligan har blivit både roligare och bättre av att det nu är en skådeplats för många av de bästa spelarna i världen, med en hög kvalitet på fotbollen.
Kanske ska vi heller inte glömma bort de negativa aspekterna med de hyllade årtalen mellan 1970 och 1990. Vi pratar ju nu om dålig atmosfär och dylikt, men glömmer kanske bort att de åtgärder som kanske lett fram till detta kom till som en motreaktion mot de avarter som engelsk fotboll visade upp under främst 1970- och 1980-talen. Våldet och huliganismen var vida utbredd, de engelska fotbollsarenorna rejält omoderna och eftersatta, i vissa avseenden tämligen bokstavligt livsfarliga.
Finns det många i England som vill ha tillbaka ”det gamla” ligasystemet och hur ser du på det?
Jag tror att om vi gräver lite under ytan så är det ingen i England som vill gå tillbaka till ”det gamla” ligasystemet. Vad man däremot faktiskt vill är att några av de aspekter som var bra förut, men som kanske försvunnit i och med införandet av Premier League och till det hörande reformer, ska jobbas tillbaka in i den engelska ligafotbollen igen.
Jag tror och tycker att det är så man måste jobba. Ett första steg är att börja återinföra ståplats eller safe standing i England, och släppa den kollektiva ångest som bland annat Hillsborough förde med sig. Mycket av atmosfären försvann i och med att alla tvingades sätta sig, vilket onekligen inverkar dämpande på volymen. Det fordrar emellertid att beslutsfattarna i England återigen börjar betrakta supportrarna inte bara som konsumenter, utan också som en viktig social rörelse.
En viss begränsad form utav priskontroll skulle jag heller inte motsätta mig osett. Så att klubbar förväntas tillhandahålla en viss andel av sina biljetter till ett visst maxpris, som skulle kunna följa någon form av index relevant för även de med normalt sett lägre köpstyrka än den etablerade medelklassen. Något säger mig att detta skulle kunna gå rätt väl i hand med återinförandet av ståplats.
:::
Allt detta kan ju så klart låta lite ljust. Men å andra sidan har jag alltid varit en optimist, och jag tenderar att se positivt på utveckling, samtidigt som jag brukar försöka se möjligheter i varje given situation.
:::
Kvällens matcher: Sunderland vs QPR, samt Aston Villa vs Reading.
Två krislag möts på Stadium of Light. Hemmalaget håller kvar i en manager som inte rimligtvis borde ha så mycket tid kvar på posten, om inte resultaten dramatiskt förbättras. För bortalaget gör en ny manager sin första match, och det ska bli lite spännande att se vilka förändringar som Harry Redknapp har hunnit med att göra.
:::
Be Champions!!