Ligaomgångarna duggar tätt. Vad vi nu fick se under mittveckan kändes ju betydligt bättre än den bedrövliga underhållning vi bjöds på i helgen. Matchen mellan Everton och Arsenal exempelvis, var ju stundtals riktigt spännande, och det fanns mycket att uppskatta också mellan Tottenham och Liverpool, som hade ögonblick av såväl kvalitet som komedi.
Vad som nu dyker upp på kvällen, strax efter match, är väl egentligen inte så mycket lärdomar, som är hörnans vanliga tema, utan snarare kanske tankar. I den riktningen väljer jag alltså att röra mig. Jag började nämligen en bit in på kvällens matcher fundera över vad för fotbollsmässiga komponenter som egentligen gör ett lag särskilt konkurrenskraftigt över en hel säsong i Premier League.
Jag kom fram till tre komponenter.
Inom amerikansk politik pratar man om delegater och superdelegater, där de senare står lite utanför och ovanför det normala och utövar ett särskilt inflytande på utgången av politiska processer. Likaså börjar jag tycka det kan vara aktuellt att prata om spelare och superspelare, det vill säga spelare som befinner sig i en särskild klass och som måste betraktas som det egna lagets nyckelspelare. Det är spelare som vinner matcher, vars individuella briljans är ett vapen i sig.
Under matchen på White Hart Lane framstår det rätt tydligt att Tottenham och Liverpool har varsin, nämligen Gareth Bale respektive Luis Suarez. Båda briljerar oftast samtidigt som de stundtals frustrerar. Matchen på Goodison Park tyckte jag också illustrerade att Everton har en sådan, i form utav Marouane Fellaini, samtidigt som det möjligen framstår som att Arsenal saknar just den typen av spelare. Tittar vi på andra klubbar runt toppen av tabellen så är det här spelare som såväl Chelsea, Man City och Man Utd har i relativt sett hög utsträckning.
Om ett lag vill få ut maximalt av sina superspelare så fordras det också en väl anpassad taktik som frigör dem, annars riskerar taktiken snarare låsa dessa spelare och de kommer inte kunna få ut maximalt av sin potential. Chelsea har en uppsjö av så kallade superspelare, men Rafa Benitez är tämligen rigid i sitt taktiska tänkande och detta kommer att begränsa spelare som Juan Mata och Eden Hazard. Förhoppningen är så klart att en potentiell superspelare i form utav Fernando Torres återupplivas. Ett högt spel. Benägenheten att låsa spelarna återfinns också i Liverpool under Brendan Rodgers.
Övriga klubbar jobbar rätt bra med att frigöra sina superspelare. Roberto Mancini är inte den mest taktiskt liberala managern, men han är inte rädd för att släppa iväg sina tunga pjäser när det behövs. Kulturen i Tottenham är frejdig framåt och det ger en spelare som Gareth Bale mycket utrymme. Arsene Wenger och Alex Ferguson likaså är förhållandevis bra på att låta sina viktiga spelare få fritt utrymme, stundtals kanske det snarare riskerar leda till att de får för fritt utrymme.
Den tredje komponenten är kvaliteten på spelartruppen. Superspelarna ingår naturligtvis i den, men den här komponenten är mer utav breddkaraktär och fokuserar på att spelarna runtomkring nyckelspelarna måste hålla en viss grad av kvalitet för att på så vis tillhandahålla superspelarna en plattform och en stark utgångspunkt. Kvaliteten på spelartruppen i Man City, Chelsea, Man Utd och Tottenham är förhållandevis hög, vilket ger superspelarna i dessa lag goda möjligheter att prestera.
Samtidigt är det ett frågetecken på motsvarande kvalitet i Liverpool och Arsenal, i mina ögon. Luis Suarez är tämligen uppenbart lite för ensam i Liverpool och skulle ges betydligt bättre förutsättningar att prestera om han fick bättre understöd bakifrån. Arsenal är jag något kluven till, tekniskt sett finns där många duktiga spelare, men det är något med det mentala och kanske koncentrationen som stundtals känns som om det brister. Det syns i defensiven och det syns stundtals i en oprecis offensiv.
:::
Superspelare ↔ Taktik ↔ Spelartrupp
Tre komponenter som hänger ihop och som är ömsesidigt beroende av varandra. En form utav triangel i vilken det måste råda balans för att ett lag ska vara framgångsrikt på lite längre sikt.
Lag med balans: Man City, Man Utd och Tottenham
Lag utan balans: Liverpool, Arsenal och Chelsea
Chelsea balanserar på gränsen.
:::
Omgångens lag (4-2-3-1):
![]()
:::
Be Champions!!