1950-talet var ett lysande årtionde för skräckfilmer. Kommunistskräcken i USA var utmärkt foder för olika mer eller mindre fantasifulla koncept. Ett sådant handlade om en livsform i form utav en oregerlig geleklump som med en meteorit som färdmedel landade mitt i Small Town Americana. Omedelbart satte den igång att växa till skräckinjagande format genom att en efter en svälja upp staden och dess invånare. The Blob hette filmen. Av någon anledning får den mig att tänka på UEFA.
Champions League var en gång i tiden ett svar, eller en kompromiss, från UEFA på de nationella ligornas och storklubbarnas vilja att skapa en så kallad europeisk liga, som skulle garantera att europas bästa klubbar regelbundet möttes. Ett krav för vilket den gamla varianten av Europacupen ansågs vara otillräckligt. Genom att införa gruppspel, och stegvis utöka antalet klubbar, så försökte UEFA samtidigt tillgodose storklubbarnas intressen och behålla kontrollen över turneringen.
UEFA har nu meddelat att de överväger att vidare expandera Champions League till 64, jämfört med nuvarande 32, klubbar. Detta ska ses på tre sätt. Som ännu en kompromiss mot intresset för en europeisk superliga. Som en följd utav Europa Leagues institutionaliserade otillräcklighet i skuggan av Champions League. Samt som ännu ett exempel i mängden på byråkratiska monsteramöbor vars naturliga tillstånd är att växa, vilket också ligger i deras egenintresse, och föröka sig.
Frågan den här bloggen ställer sig är tämligen enkel: Vad skulle en sådan reform kunna tänkas betyda för Premier League?
:::
Skälet att UEFA överväger att expandera Champions League är naturligtvis delvis ekonomiskt. De hoppas ta ett lukrativt koncept, expandera det och på så vis göra det ännu mer lukrativt. Marknadsvärdet i turneringen beräknas med andra ord öka med antalet deltagande klubbar. Så kan det naturligtvis bli, även om det också finns en risk att värdet i turneringen urvattnas om den blir för stor och det kanske upphör vara en turnering endast för de allra bästa.
En rimlig avvägning skulle kanske därför vara att den förväntade intjäningen på Champions League för respektive deltagande klubb skulle förbli ungefär densamma som den är i nuläget. Med andra ord, en något större kaka men fördelad på fler bitar. Detta under förutsättning att fördelningsprinciperna förblir så som de är idag. Detta skulle i så fall innebära en ekonomisk utjämning i Premier League, där sex-sju klubbar helt plötsligt skulle få tillgång till vad idag endast fyra klubbar har tillgång till.
:::
Det går också att betrakta frågan något mer strategiskt. Vi har idag en situation i praktiken där ett fåtal klubbar har mer eller mindre permanentat sitt deltagande i Champions League, och som därtill har andra ekonomiska fördelar antingen i form utav synnerligen givmilda ägare eller en helt oöverträffad kommersiell intäktsbas. Utöver dessa klubbar slåss resten om en enda återstående Champions League-plats, något tillspetsat.
Om antalet klubbar som får tillgång till Champions League utökas så kommer det på längre sikt resultera i en utjämning av konkurrenskraften att innefatta i princip samtliga lag på Premier Leagues övre halva. Den process mot en klart jämnare liga än förr, som vi kunnat bevittna under senare år, skulle därför accelerera. Alltfler klubbar skulle kunna budgetera och bygga spelartrupper utifrån Champions League-baserade intäkter.
Nu försvinner för den sakens skull inte klyftan mellan Champions League-lagen och övriga lag som finns idag, och som går mellan de fyra-sex topplagen och övriga klubbar, den flyttas bara nedåt i tabellen. Att fler klubbar ges tillgång till Champions Leagues resursbas ställer ökade krav på klubbarna längre ned i Premier League och övriga divisioner att investera för att över huvud taget behålla sin position. Klubbar utan samma kommersiella bas som lagen på Premier Leagues övre halva idag. Detta ökar ett redan ansträngt finansiellt tryck på det engelska ligasystemet.
:::
Det finns också en annan aspekt utav en expandering av Champions League, nämligen att en sådan reform rimligtvis såväl förlänger säsongen som utökar ett redan ansträngt spelschema. Flera klubbar kommer vara inblandade i ett mer komplicerat kvalspel till Champions League, ett kvalspel som i huvudsak pågår under sommaren. Det innebär att klubbar måste bygga upp en beredskap att vara fit for combat redan då.
Om vi antar att Champions Leagues huvudturnering spelas i samma grundformat som idag, fast med dubbelt så många deltagande klubbar, så blir en oundviklig följd att slutspelet består av ytterligare en omgång. Det skulle i så fall innebära att 16-delsfinaler införs i Champions League. Det är fler matcher så klart, men samtidigt inte någon våldsam ökning i praktiken.
Sammantaget är det dock en utveckling som kommer att driva på att klubbarna försöker bygga upp ännu bredare och större spelartrupper. Ackumulationen av spelare i Premier Leagues toppklubbar kommer således att öka i omfång, vilket också i sin tur ställer högre finansiella krav både på dem och på klubbarna nedanför som tvingas försöka konkurrera med dem.
:::
Går vi ner på klubbnivå så kan ju några enkla saker konstateras. I nuläget finns i Premier League tre-fyra klubbar som definitivt är stora nog i visst avseende att kunna tillföra ett kommersiellt värde till Champions League, men som inte kan ses som säkra deltagare. Bland dem räknar vi definitivt Arsenal, Liverpool och Tottenham. Det är också klubbar vars ambition tveklöst är att spela i Champions League, och vars ekonomi och därmed fotbollsmässiga utveckling till viss del beror på det.
Det vore väl därför inte alltför långsökt att tänka sig att detta är en reform som får dessa tre klubbledningar att jubla. Vad som i nuläget framstår som en ytterst komplicerad uppgift, och i vilken de nödvändigtvis måste kannibalisera på varandra, att kvalificera sig för Champions League, skulle i ett enda svep bli betydligt lättare. Samtidigt som det naturligtvis lättar på trycket och ökar garantierna också för de tre klubbarna i toppen, det vill säga Chelsea, Man City och Man Utd.
En god kompromiss med andra ord.
:::
Men filmens skräckbetonade inslag var ju om geleklumpen som en efter en svalde upp stadens invånare. Finns det en risk att Champions League på motsvarande sätt sväljer upp de nationella ligorna i allmänhet, och kanske då, eftersom det här är en Englandsblogg, Premier League i synnerhet?
Ja, på lång sikt finns naturligtvis den risken. TV-rättigheterna till Premier League är en enorm intäktskälla, och ju mer omfattande och allomslutande Champions League blir, desto mindre benägna blir möjligen reklamköpare och i sin tur TV-bolag att betala dyrt för nationella TV-rättigheter. Ju större och mer lukrativt Champions League blir, desto mer sannolikt blir det kanske också att storklubbarna prioriterar denna turnering framför den inhemska ligan.
Mot detta talar trots allt att fotbollen är och förblir lokal eller åtminstone nationell till sin kultur. Premier League har en identitet och ett lokalt sammanhang som Champions League inte är i närheten av. Champions Leagues format är och förblir också en cup, inte signifikativt mycket mer krävande i tid än vad som är fallet i nuläget. UEFA:s bibehållna kontroll över turneringen garanterar också att kopplingen till de nationella ligorna finns kvar, UEFA styrs ju av de nationella förbunden.
Det dröjer länge än innan det är aktuellt att Premier League skulle sväljas upp av en europeisk cupturnering. Än så länge fortsätter det vara ett komplement snarare än ett substitut.
:::
Be Champions!!