Fotbollsspelare är ju i någon mening enskilda firmor utav kött och blod, som tillhandahåller sig själva på en marknad. På den marknaden gäller det att i någon mening klättra så högt de kan, i termer utav storleken på lönekuvertet och i termer utav status. Två aspekter som naturligtvis går hand i hand. Man kan förvänta sig att de ska agera rationellt i någon mening, men många gånger ges man intrycket att besluten inte alltid är så rationella.
Historien är välpepprad med spelare som gjorde extremt tveksamma karriärsval, och som kort och gott kanske valde att skriva på för fel klubb. Det fanns säkert många anledningar till detta, men jag skulle tro att de två främsta fällorna är pengar och ambition. Spelare vill så klart ha så hög lön som möjligt, sett över hela sin karriär, och alla spelare har naturligtvis en önskan om att spela för de största klubbarna och chans att vinna de största titlarna.
Det är viktiga beslut vi pratar om, rätt eller fel av klubb kan vara skillnaden mellan en superkarriär och en karriär som i praktiken tar slut innan den ens hinner börja. Vilka är de nutida spelare i Premier League som mest uppenbart verkar ha valt fel klubb, och som med bara lite otur kan leda till deras karriärs förtvinande? Det är vad den här bloggen handlar om.
Det är samtidigt lite vanskligt att skilja på klubb och person. Om man säger att den spelaren inte borde ha gått till den klubben, så är det väldigt lätt att glömma bort att mycket av problemet kanske egentligen ligger hos spelare. Det spekuleras ju exempelvis ofta i att om Paul Gascoigne hade gått till Man Utd i sina unga dagar så hade han fått en annan karriär och ett annat liv. Mer troligt är kanske att Gascoigne var och är en sådan personlighet att det nog inte spelat någon större roll i vilken klubb han hamnat.
Då kan man ju inte gärna heller säga att han valt fel klubb.
:::
(5) Scott Sinclair, Man City
Situationen känns på något vis igen. När storklubb, i synnerhet en nybliven mästarklubb kommer och säger sig vara intresserade av en spelare så är det väldigt svårt för spelaren att avstå. Pengarna blir så klart större, men inte minst prestigen är agnet som får spelaren att fastna på kroken. Tanken att han kanske mest riskerar bli utfyllnad, och att han inte i reella termer kommer att platsa är vanligtvis avlägsen, ytterst få professionella fotbollsspelare tänker förmodligen på det viset. Sinclair är ung och hade hittat sin plats i Swansea. Jag är säker på att hans lönekuvert kortsiktigt blev större. Sett över hans karriär som helhet betraktar jag däremot beslutet som om inte självmord, så i alla fall rejäl misshandel.
(4) Markus Rosenberg, West Brom
När nyheten kablades ut att Rosenberg skrivit på för West Brom så kändes det instinktivt fel. Han skrev på för en klubb som redan var i besittning av en rejält stark anfallstrupp, där han själv som bäst skulle vara det fjärde valet i termer av kvalitet. Därtill i en liga som man knappast kan anse är särskilt väl anpassad till Rosenbergs spelstil. Huruvida något annat drev honom än kanske en sista pay-day och möjligheten att spela i en av världens främsta ligor är oklart, vid 30 års ålder hade han däremot kunnat fatta ett betydligt bättre beslut för sin egen karriär.
(3) Aaron Ramsey, Arsenal
I sådana här frågor är det naturligtvis alltid lätt att vara efterklok. Att Ramsey valde Arsenal ett tag tillbaka i tiden framstod inte vid tidpunkten som något dumt val. Han erbjöds en högre lön samtidigt som han kommer till en klubb med gott renommé för att ge unga spelare chansen. Ändå har det i någon utsträckning blivit fel, och i viss mening måste man också utvärdera ett beslut utifrån dess faktiska utfall. Sedan Ramsey gick till Arsenal har turbulensen inom och utanför klubben blivit alltvärre, kritiken mot klubbledning såväl som lagets egna spelare har stundtals blivit alltför hysterisk, tålamodet obefintligt. Det är långt ifrån någon bra miljö för en spelare att utvecklas i, och Ramsey hade nog i efterhand tjänat mer på något av de alternativ som vid tidpunkten stod honom till buds.
(2) Fernando Torres, Chelsea
Mycket av Torres problem känns som en fråga av timing. Under sin topp i Liverpool var han närmast ospelbar men en efterhängsen skadesituation mot slutet av sin tid där höll honom tillbaka. Det är osäkert om någon sämre tidpunkt fanns att byta klubb och i det avseendet dessutom byta till just Chelsea av alla. Den enorma prislappen garanterade en enorm press såväl som uppmärksamhet på honom, och skapade förväntningar och skrev checkar som Torres kropp helt enkelt inte klarat av att infria. Med de krav på omedelbar prestation som dessutom finns både i och på Chelsea, så är miljön därtill allt annat än förlåtande för en spelare som först och främst måste både hitta och kanske också övervinna sig själv. Att bli kvar i Liverpool, eller helt byta land och liga, hade varit ett klokare beslut av Torres.
(1) Andy Carroll, Liverpool
Man skulle lite elakt kunna hävda att Liverpool ensamt nog hade kunnat fylla upp den här listan. Den som sticker ut allra mest är dock Carroll, och det beror inte bara på den Torres-inflaterade prislappen. Det som grinar mest illa är att Carroll hade ett väldigt bra läge i Newcastle, en klubb på uppgång och med fans som älskade honom, han var ung och lovande och svarade för ett flertal imponerande insatser. Till sist var det förmodligen ändå tålamodet som brast, och locktonerna från en storklubb som Liverpool blev honom övermäktiga. Det var en båge som spändes för tidigt. Liverpool var och är delvis fortfarande en klubb i rejäl omvälvning. En spelare som Carroll behöver i det här stadiet av sin karriär ett ramverk att hålla sig inom och stöttas av, ett ramverk som Liverpool varit oförmögna att tillhandahålla.
:::
Bubblare:
» Michael Owen, Stoke
» Ji-Sung Park, QPR
» Jordan Henderson, Liverpool
:::
Be Champions!!